Rättvis och jämlik tillgång till nya läkemedel genom effektiv användning av våra gemensamma resurser.

Nationellt ordnat införande

När det finns en stor risk för ojämlik användning av ett nytt läkemedel eller att behandlingen medför en stor påverkan på vården, samarbetar regionerna för att introducera läkemedlet gemensamt.

Nationellt ordnat införande av nya läkemedel innebär att regionerna samverkar med läkemedelsföretagen och med myndigheter som Tandvårds- och läkemedelsförmåns­verket (TLV) och Läkemedelsverket för att utreda och förhandla om en ny läkemedelsbehandling. Målet är att nya läkemedel som bedöms ha en stor patientnytta ska kunna introduceras i vården.

Klinikläkemedel hanteras av regionerna

Enkelt uttryckt kan man säga att läkemedel som ges av sjukvårdspersonal ingår i regionernas arbete med ordnat införande. De kallas klinikläkemedel och kan vara till exempel en strålningsbehandling eller en injektion.

Ibland vill regionerna samverka nationellt även för receptläkemedel. Det kan nämligen vara viktigt att även dessa läkemedel används jämlikt i landet till de patienter som har störst behov.

NT-rådet ger rekommendationer till regionerna

NT-rådet vägleder regionerna kring nya klinikläkemedel genom att skriva rekommendationer. I sin bedömning tar NT-rådet hänsyn till hur svår sjukdomen är och hur sällsynt den är, liksom hur effektiv behandlingen verkar vara och hur säkert det vetenskapliga underlaget är.

NT-rådet får också en hälsoekonomisk värdering av myndigheten TLV. Hälsoekonomi innebär att man värderar patientnyttan av behandlingen i förhållande till priset.

Detta betyder att NT-rådet ibland behöver säga nej till ett läkemedel om priset är mycket högt, eftersom det riskerar att vården måste välja bort annan viktig vård till patienter med lika stora eller större behov.

Ibland kan regionerna få ner priset genom att gemensamt förhandla med företaget som marknadsför läkemedlet. Om priset anses kostnadseffektivt efter förhandling, kan NT-rådet fatta beslut om att rekommendera läkemedlet till regionerna.

Mest hälsa för pengarna

Vården ska vara jämlik över hela landet. Det innebär att patienter ska kunna vara trygga i att de får rätt läkemedelsbehandling oavsett var i landet de bor.

Enligt behovs- och solidaritetsprincipen bör dessutom mer av hälso- och sjukvårdens resurser fördelas till de som har de största behoven, de svåraste sjukdomarna och den sämsta livskvaliteten.

Eftersom vårdens resurser är begränsade, behövs prioriteringar för att kunna garantera alla medborgare en bra vård. När en ny dyr läkemedelsbehandling införs i sjukvården, används resurser som annars skulle gått till annan vård. Därför är det viktigt att ta reda på om nyttan av en läkemedelsbehandling motsvarar dess kostnad.

Att använda hälsoekonomiska mått för beslut om prioriteringar innebär alltså inte att sätta en prislapp på någons liv. Det handlar snarare om att bedöma om hälsan vi vinner är större än hälsan vi går miste om. Målet är en jämlik och rättvis fördelning av våra gemensamma skattemedel.