Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Tema antibiotika: Akut öroninflammation läker ofta spontant

Tema antibiotika: Akut öroninflammation läker ofta spontant

Publicerat 2008-07-31

Den kliniska spontanläkningsfrekvensen är hög vid akut öroninflammation och rekommendationen är att avstå från antibiotika hos barn över två år som är friska i övrigt. Spädbarn som har sämre immunförsvar ska däremot antibiotikabehandlas och i första hand med penicillin V.

Akut mediaotit förekommer ofta och är en bakterieorsakad öroninflammation med varig vätska bakom trumhinnan i mellanörat. Det brukar oftast vara en komplikation till följd av en virusinfektion eller en förkylning med inflammation i övre luftvägarna [1].

Nästan alla små barn får öroninflammation någon gång och vissa, så kallade öronbarn (cirka fem procent av alla barn), har benägenhet att få återkommande infektioner. Akut mediaotit är en av de vanligaste orsakerna att barn får antibiotika.

Eftersom det är framför allt en barninfektion handlar det oftast om bakterier som barn bär i nässvaljet. Streptococcus pneumoniae (pneumokocker), Haemophilus influenzae (de okapslade som man inte kan vaccinera emot) och Moraxella catarrhalis är vanligt förekommande bakterier. Grupp A streptokocker, som är halsflussbakterier, kan också orsaka bakterieinfektioner i örat.

– Grupp A streptokocker kan ofta bli mer aggressiva och var ett större problem på 1930 till 1940-talet, innan antibiotikaeran. De kan gå in och skada innerörat mycket snabbare än de andra bakterierna. Nu är det fem till tio procent av alla öroninflammationer som orsakas av streptokocker, säger Anna Granath, sektionschef för öronsektionen, Öron-näsa-hals (ÖNH), Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

Trumhinnan svullen och buktande

De vanligaste symtomen på akut öroninflammation är öronvärk, lock i örat och feber. Spädbarn blir ofta gnälliga, kinkiga, lite allmänpåverkade och kan må illa. Öronflytning kan förekomma som ett tecken på att det har gått hål på trumhinnan.

Den huvudsakliga diagnostiken är att se trumhinnan med ett otoskop eller öronmikroskop. I vanliga fall är trumhinnan genomskinlig och i fall med inflammation blir den tjock, svullen, buktande och oftast rodnad, vilket gör det svårt att se hörselbenen. Man kan ibland se ett litet hål i trumhinnan och flytning av purulent sekret i hörselgången.

– Man kan också pröva att blåsa lite luft mot trumhinnan med en liten speciell blåsa, då ser man att trumhinnan har en nedsatt rörlighet, detta höjer den diagnostiska säkerheten, tillägger Anna Granath.

Oftast spontanläkning

I många fall är infektionen självläkande, framför allt när det gäller Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis.

Rekommendationen är att avvakta med antibiotika hos barn 2-15 år och ge smärtstillande medel vid behov. Undantaget är när barnet har en annan svår sjukdom eller handikapp eller om det är allmänpåverkat av infektionen eller har feber och man blir orolig för allmäntillståndet. Behandling skall också alltid ges om trumhinnan perforerat och öronflytning uppstått, då är infektionen mer aggressiv. Viktigt är också att det görs en uppföljning antingen med telefonkontakt eller med ett återbesök inom ett par dygn, om det fortsätter att göra ont i örat eller om det tillkommer feber i de fall man valt att avvakta utan antibiotika.

Barn med akut öroninflammation (särskilt de yngsta barnen) rekommenderas återbesök efter 2-3 månader för kontroll av trumhinnestatus och för är att säkerställa att de inte har kvarstående vätska i örat och nedsatt hörsel.

Alltid till barn under två år

Barn under två år har sämre immunförsvar och sämre förmåga att bilda antikroppar. De ska få antibiotika vid akut mediaotit även om många av deras infektioner också läker spontant. Personer över 15 år bör också alltid få behandling eftersom det troligen krävs mer aggressiva bakterier för att det skall uppstå akut otit hos en vuxen person.

Förstahandsvalet är penicillin V i tredos. Det är verksamt mot både pneumokocker och streptokocker, vilka kan ge upphov till invasiva infektioner och komplikationer framförallt i form av mastoidit. Vid penicillinallergi gäller i första hand erytromycin eller ett sulfapreparat som dessutom är lite snällare mot tarmen. Vid recidiverande infektioner hos öronbarn är det Haemophilus influenzae som dominerar och då är amimox ett bättre preparat och verkar mer effektivt.

Spektramox förskrivs mycket och är ett säkert preparat för det verkar mot alla vanliga bakterierna, även Moraxella catarrhalis som annars är svårbehandlad.

– Men man ska akta sig för överanvändning av detta preparat. Det är bara tio procent av Haemophilus influenza-bakterierna som är betalaktamasbildare och man bör avvakta tills man vet om infektionen är orsakad av betalaktamasbildande bakterier eller vid terapisvikt, säger Anna Granath.

Allmän vaccinering numera

Pneumokocksvaccinet Prevenar ha konstaterats förhindra ungefär tio procent av de öroninflammationer som uppstår under en influenzaepidemi och är ett skydd framförallt mot den invasiva och farliga formen av infektionen. Stockholm införde som första landsting den 1 juli 2007 allmän pneumokockvaccinering för barn och efter beslut som nyligen tagits av Socialstyrelsen finns vaccinet från år 2009 med i det allmänna barnvaccinationsprogrammet för hela landet [2].

– Vid riksstämman 2007 presenterades beräkningar gällande införandet av Prevenar i det allmänna vaccinationsprogrammet. Även om skyddseffekten mot otit är begränsad kan man spara stora samhällskostnader på att införa vaccinet i det allmänna vaccinationsprogrammet eftersom akut otit är så vanligt, säger Anna Granath.

Sheila Eriksson

Källa:
  1. Konsensuskonferens arrangerad av Landstingsförbundet, Medicinska forskningsrådet och Socialstyrelsen i samverkan. Behandling av akut öroninflammation hos barn – konsensusuttalande. Konsesususkonferens 10-12 maj 2000
  2. Pneumokockvaccin införs i vaccinationsprogrammet. Socialstyrelsen. Nyhet 2008-05-13

Senast ändrad 2019-03-25