Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Tema antibiotika: Antibiotika behövs sällan vid akut rinosinuit

Tema antibiotika: Antibiotika behövs sällan vid akut rinosinuit

Publicerat 2008-08-06

Det finns ingen skillnad i utläkning av rinosinuit oavsett om antibiotika ges eller inte, visar flera studier. Varken frekvensen av allvarliga komplikationer eller av svårartade infektioner ökar om man inte behandlar med antibiotika. Antibiotika bör bara övervägas om det har gått mer än tio dagar efter debuten, om symtomen är ensidiga och man har vargata och illaluktande var.

Rinosinuit är ett mycket förvirrat och dåligt definierat begrepp. Det är inte en diagnos utan en samling diagnoser. I folkmun kallas det för bihåleinflammation och med det avses förkylningssymtom, övre luftvägssymtom, nästäppa, snuva, sjukdomskänsla och smärta i ansiktet. De symtomen har i många studier blandats ihop med rinosinuit.

– Av det som man i folkmun kallar för bihåleinflammation är det en väldigt liten del som är en bakteriell maxillarsinuit, säger Pär Stjärne, verksamhetschef öron-näsa-hals Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

I en stor populationsstudie i Stockholm som publicerades för några år sedan visade det sig att prevalensen av persisterande, långvariga besvär, antingen allergiska eller icke allergiska besvär var 30 procent [1]. Om man har en sådan inflammation i botten och får en virusinfektion får man oftast symtom som tolkas som bihåleinflammation. Stress kan också påverka inflammation i luftvägarna.

– Man går till sin läkare och får ofta en form av antibiotika eftersom i folkmun är bihåleinflammation liktydigt med bakterier men i verkligheten är symtomet bihåleinflammation sällan associerat med bakterieinfektion.

Begreppet kan delas upp i akut- och persisterande rinosinuit (kronisk). Akut sinuit eller rättare sagt bakteriell akut rinosinuit orsakas oftast av Streptococcus pneumoniae, Haemofilius influenzae och Moraxella catharalis man har även sett infektioner orsakade av streptokocker, stafylokocker eller även blandinfektioner.

Persisterande rinosinuit karakteriseras av en duration av minst tolv veckor och delas i två grupper: med polyper som är en mer väldefinierad grupp och utan polyper som kan orsakas av bland annat trånga näskanaler, cystbildningar, svampinfektioner eller miljön.

Svårdiagnostiserat

Det är svårt att ställa diagnosen rinosinuit; ensidiga symtom till exempel ensidig purulent snuva och ensidiga smärtor talar för att det är bakterieetiologi. Illaluktande sekret, kakosmi, och vargata i någon av bihålorna är också av högt diagnostiskt värde.

Man kan skärpa diagnostiken ytterligare genom att odla ifrån mellersta näsgången där maxillarsinus tömmer sig, då har man ofta samma odlingsresultat som inne i sinus. Däremot har en vanlig nasofarynxodling väldigt dålig korrelation till vad som finns i maxillarsinus; svaret blir väldigt svårtolkat och kan ge både falskpositiva och falsknegativa resultat.

Diagnostiken är dålig i primärvården därför att man oftast inte tittar i näsan på grund av bristande kunskap. Anledningen till detta är, enligt Pär Stjärne, att utbildningen i öron-näsa-hals kortas hela tiden i på läkarprogrammet, fastän 30 procent av patienterna i primärvården är öron-näsa-halspatienter.

– För att kunna göra en bedömning av hur det ser ut i näsan måste man alltid göra det före och efter avsvällning, annars ser man bara den nedre näsmusslan om patienten är inflammerade i näsan och man kan inte se om det är en vargata. Därför blir det en gissning som ger 10-15 procent rätt svar när det gäller etiologi, påpekar Pär Stjärne.

Antibiotika och/eller lokal kortikosteroid?

Olika studier har visat att oavsett om man ger antibiotika eller inte vid bihåleinflammation är det bara marginella skillnader i utläkningen [2].

Komplikationerna till följd av bakteriella rinosinuiter är ovanliga men enstaka patienter, speciellt de som har streptokockinfektioner, kan få obehagliga komplikationer om de lämnas obehandlade.

Det har gjorts några studier om behandling av akut rinosinuit, med antibiotika eller antibiotika kombinerad med lokal kortikosteroid och studier där man har jämfört antibiotika och lokal kortikosteroid. Det har visat sig, även om det inte är några imponerande data, att kombinationen snabbar på tillfrisknandet något och att det inte är några större skillnader mellan behandling med bara antibiotika och bara lokal kortikosteroid [3].

– I Sverige är vi så duktiga att ge smalspektrumantibiotika men nu får många i den patientgruppen lokal kortikosteroid, kanske enbart, säger Pär Stjärne.

Lokal kortikosteroid dämpar inflammationen vid akut rinosinuit hos dem som har en persisterande inflammation och har en hyperreaktivitet. Det är viktigt att först ta reda på om patienten är luftvägssjuk och ha en exacerbation av det, i så fall ska man sätta in lokal kortikosteroid. Annars är det viktigt med aktiv exspektans och förskrivning av analgetika.

Enligt Pär Stjärne kan man överväga att sätta in antibiotika när det har gått mer än tio dagar efter debuten, om symtomen är ensidiga och om man har vargata och illaluktande var. Penicillin V är då förstahandsvalet. Vid penicillinallergi kan ett tetracyklinpreparat övervägas.

Koksaltsköljning hjälper

Vid alla typer av rinit är det bra att skölja näsan med koksaltlösning. Allt mer forskning visar att väldigt mycket av inflammationen i samband med förkylning och bakterieinfektioner sker på slemhinnan i det sekretet som bildas och eftersom cilieaktiviteten som för bort slemmet är försämrad vid infektioner och inflammationer och att slemmet blir mer trögflytande, ligger det ofta kvar där och bidrar till att upprätthålla infektionen. Om man för bort det med koksaltsköljning får man en subjektiv förbättring som är dokumenterad i litteraturen.

– Man sköljer genom den ena näsborren och sköljvätskan kommer ut genom den andra, därmed undviker man vatten i svalget. Koksaltlösningen kan man göra själv genom att blanda en halvliter ljummet vatten med en tesked salt, säger Pär Stjärne.

Avsvällande näsdroppar och nässpray är det viktigt att vara försiktig med. Antalet personer som använder sig av avsvällande nässpray har ökat lavinartat sedan det släpptes fritt.

– Vi ser oerhört många patienter som har besvär av nässpraysmissbruk. Nässpray ger bra avsvällande effekt på slemhinnan under en kortare period men på långt sikt kan man utveckla ett beroende. Därför måste man vara försiktig med att använda dem i samband med akuta riniter och speciellt om man har anamnes på luftvägsbesvär.

Sheila Eriksson

Källa:
  1. Olsson P, Berglind N, Bellander T, Stjärne P. Prevalence of self-reported allergic and non-allergic rhinitis symptoms in Stockholm: relation to age, gender, olfactory sense and smoking. Acta Otolaryngol. 2003;123(1):75-80. PubMed
  2. Ahovuo-Saloranta A, Borisenko OV, Kovanen N, Varonen H, Rautakorpi UM, Williams JW Jr, Mäkelä M. Antibiotics for acute maxillary sinusitis. Cochrane Database Syst Rev. 2008 Apr 16;(2). PubMed
  3. European position paper on rhinosinusitis and nasal polyps 2007. Fokkens, W, Lund V, Mullol J; European Position Paper on Rhinosinusitis and Nasal Polyps group. Rhinol Suppl. 2007;(20):1-136. Review. PubMed

Senast ändrad 2017-12-06