Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Tema antibiotika: Begränsa antibiotikabruket vid kateterbehandling och neurogen blåsrubbning

Tema antibiotika: Begränsa antibiotikabruket vid kateterbehandling och neurogen blåsrubbning

Publicerat 2008-07-23

Inledning

Vid några tillstånd är bakteriuri mycket vanligt. Vid kvarkateter via uretra och suprapubiskt förekommer alltid bakteriuri. En biofilm i blåsbotten och uretra bildas inom loppet av några dagar och blir kroniskt hem för vanligtvis flera bakterierarter.

Vid ren intermittent kateterisering förekommer bakteriuri minst hälften av tiden. Vid förekomst av residualurin är bakteriuri mycket vanlig.

Hos äldre personer finns asymtomatisk bakteriuri hos minst 25 procent. Asymtomatisk bakteriuri ska inte behandlas och inte förväxlas med urinvägsinfektion.

Vid kvarkateter

Vid kvarkateter är rutinmässig spolning av katetern är inte meningsfullt. Vid kraftigt grumlig urin kan katetern spolas med natriumklorid varje till varannan dag för att förebygga stopp i katetern. För egenvård finns natriumklorid i bälgspruta, som kan ordineras via LINK och patienten eller anhörig/assistent kan utföra spolning.

Undantagsvis kan man instillera sur lösning eller klorhexidinlösning i urinblåsan för att försöka minska bakterietal i urinen och därmed grumligheten. Sur lösning fanns tidigare under namnet Cystosol, numera ”ättiksyra 2% lösning”, som förskrivs på vanligt recept och tillredes på apoteket. Klorhexidin förskrivs för egenvård via LINK. Lösningen instilleras i urinblåsan och hålls kvar minst 20 min. Sedan får lösningen rinna ut och man spolar efteråt med natriumklorid. Båda lösningarna kan ge upphov till sveda, irritation och blåskontraktioner/tenesmer. Spolningarna görs som regel 1-2 gånger per vecka och i korta perioder.

Konsultera urolog innan spolning med cystosol eller klorhexidin ordineras.

Nitrittest och leukocytesterastest är aldrig meningsfulla. Bakteriuri är normalt tillstånd vid kvarkateter.

Urinodling är indicerad endast vid infektionssymtom såsom feber, smärta över blåstrakten, purulent sekret vid sidan av katetern. Invänta, om möjligt med hänsyn tillallmäntillstånd, alltid odlingssvar och resistensbestämning innan antibiotika ordineras.

Om patienten haft recidiverande febrila UVI eller fått feberreaktioner vid kateterbyten är det lämpligt med 1-3 dagars antibiotika profylax i anslutning till byte av kateter.

Vid ren intermittent kateterisering (RIK, självtappning med engångskateter)

Tappningsintervall bör inte överstiga 4-6 timmar. Vid längre intervall ökar risken för UVI. Tappningstekniken är viktig. Om katetern dras ut alltför snabbt uppstår kronisk residualurin. Korrekt teknik är att vänta tills det slutar rinna/droppa ur katetern, därefter föra in den ett par centimeter igen och sedan långsamt backa ut katetern.

Regelbunden spolning av urinblåsan är inte meningsfull. Undantagsvis kan man använda sur lösning eller klorhexidin-lösning hos personer som haft återkommande febrila UVI – se ovan!

Asymtomatisk bakteriuri är regel och ska inte behandlas. Grumlig och illaluktande urin är tecken på bakteriuri, men inte på infektion. Nitrittest och leukocytesterastest är inte meningsfullt.

Urinodling är indicerad vid infektionssymtom såsom feber, smärta över blåstrakten/ uretra/ perineum och sjukdomskänsla. Invänta odlingssvar och resistensbestämning innan antibiotika ordineras.

Neurogen blåsrubbning

Vid neurogen blåsrubbning med nedsatt sensorisk funktion, till exempel ryggmärgsskada eller multipel skleros, är infektionssymtom ofta generella mer än lokala. Allmänsymtom såsom feber, ökad spasticitet, smärta över bukens nedre del eller ökad neurogen smärta kan dock även vara tecken på andra hälsoproblem och smärtsamma tillstånd, exempelvis obstipation, hemorrojder, analfissur, trycksår.

Förhöjt CRP och LPK, feber, smärta över blåstrakten, genitalia, bukens nedre del eller njurloger, ökade trängningar till vattenkastning, ordentligt ökat urinläckage kan vara tecken på urinvägsinfektion. Urinodling tas alltid vid misstanke om UVI. Invänta odlingssvar!

Om patienten har svårare allmänsymtom och bakteriell urinvägsinfektion tycks sannolik, kan behandling inledas första dagen med bredspektrumantibiotika, till exempel kinolon eller trimetoprim+sulfametoxazol. Byt eventuellt till preparat med smalare spektrum efter odlings- och resistenssvar. Observera att eventuell nedsatt njurfunktion kan nödvändiggöra justering av dosen.

Kom ihåg att allmänsymtom kan vara tecken på något annat hälsoproblem och bakteriuri är mycket vanlig. Låt dig inte luras av en positiv urinsticka eller positiv urinodling.

Vid UVI-behandling ska alltid ordineras ökat vätskeintag, sura drycker, intag av C-vitamin, och vila.

Elisabeth Farrelly
Biträdande överläkare, konsult till Spinalis och Rehab Stockholm
Urologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna

Källa:
  1. Cardenas DD, Hoffman JM, Kelly E, Mayo ME Impact of a urinary tract infection educational program in persons with spinal cord injury. Cardenas DD et al, J Spinal Cord Med 2004; 27(1):47-54. PubMed
  2. Linsenmeyer TA, Oakley A. Accuracy of individuals with spinal cord injury at predicting urinary tract infections based on their symptoms. J Spinal Cord Med 2003 Winter;26(4):352-7. PubMed
  3. The prevention and management of urinary tract infections among people with spinal cord injuries. National Institute on Disability and Rehabilitation Research Consensus Statement. january 27-29, 1992. J Am Paraplegia Soc 1992 Jul;15(3):194-204. PubMed

Senast ändrad 2017-12-06