Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Tema antibiotika: Långa antibiotikakurer ökar risken för resistenta Propionibacterium acnes

Tema antibiotika: Långa antibiotikakurer ökar risken för resistenta Propionibacterium acnes

Publicerat 2008-07-16

Resistenta stammar finns på huden hos drygt hälften av patienterna med akne. För att minska risken för resistensutveckling bör antibiotikabehandlingen vid akne alltid påbörjas med full dos och inte pågå i mer än tre månader.

Antibiotika har använts som aknebehandling under mer än 40 år. Akne är ingen infektion men Propionibacterium acnes spelar ändå en viktig roll för sjukdomens patogenes.

Verkningsmekanismen för antibiotika vid akne är dels en minskning av mängden P acnes och dels en antiinflammatorisk effekt, ingen vet vilken av de två mekanismerna som är viktigast för sjukdomen [9].

De antibiotika som har använts för behandling av aknepatienter är tetracykliner, makrolider (erytromycin eller azitromycin), klindamycin, trimetoprim samt kinoloner. De är standardbehandling för måttlig och svår inflammatorisk akne [13]. Det finns inga studier om användning av ampicillin, amoxicillin eller kefalexin vid akne [13].

Resistens sedan 1970-talet

Den första antibiotikaresistenta Propionibacterium acnes-stammen upptäcktes vid Mayo Kliniken i slutet av 1970-talet [1, 5]. Därefter har många studier publicerats om resistensutvecklingen hos P acnes i många länder [1, 5, 6, 8, 11, 12, 14]. I dag är den snabba resistensutvecklingen bland Propionibacterium acnes ett stort problem. De flesta stammar är erytromycin- och klindamycinresistenta, men det finns också tetracyklin- och trimetoprimresistenta P acnesstammar [7].

Resistenta stammar finns på huden hos ungefär 60 procent av patienterna med akne och hos 1-2 procent av deras nära kontakter, som ett uttryck för att resistens sprids från person till person [3].
Dessutom har man hittat resistenta stammar hos 25 av 39 dermatologer – i jämförelse med 0 av 27 läkare inom andra specialiteter [12].

Resistenta stammar finns också hos friska personer som inte har haft närkontakt med aknepatienter. Resistenta stammar kan spridas från aknepatienter till friska individer antagligen genom direktkontakt eller via objekt [9].

När patienter behandlas med antibiotika påverkas den normala bakteriefloran. Inte bara Propionibacterium acnes utvecklar antibiotikaresistens men också andra bakterier i normalfloran. Stafylokockerna från hud, streptokockerna från munhålan samt gramnegativa stammar från gastrointestinaltrakten kan utveckla resistens [3]. Detta gör att aknepatienter representerar en reservoar av olika andra resistenta bakterier som kan spridas till populationen.

Propionibacterium acnes-resistenta stammar kan dessutom orsaka livshotande infektioner som endokardit, osteomyelit och infektioner runt implantat [10].

Faktorer som orsakar utveckling av antibiotikaresistens hos aknepatienter är:

  • Låg antibiotikados som antagligen selekterar antibiotikaresistenta stammar eller orsakar de novo-förvärv av resistenta gener [2]. Varje antibiotikabehandling som inte ger fullständig avdödning av bakterier medför att de bakterier som har den största motståndkraften överlever. Dessutom kan låga antibiotikadoser inducera resistensutveckling i normalfloran [2]. För att minska risken för resistensutveckling bör behandlingen alltid påbörjas med full dos.
  • Långa antibiotikakurer kan underlätta tillväxten av resistenta stammar. Sex månaders behandlingstid kan leda till resistensutveckling. Numera rekommenderas 12 veckors behandlingstid vid akne för att minska risken för resistensutveckling [2].
  • Samtidig administration av antibiotika som tillhör olika grupper orsakar utveckling av resistenta stammar mot en kombination av antibiotika [2, 3]
  • Även dålig följsamhet kan spela en viktig roll i detta samanhang [3].

Samband med dålig behandlingseffekt

Resistensen kan antigen uppkomma genom spontana mutationer i bakteriens genom, via förvärvande av andra bakteriers resistensgener, eller genom en av tre mekanismer: konjugering (överföring av plasmider mellan bakterier); transformation (upptag av fritt DNA från döda bakterier i dess närhet); transduktion (överföring av gener mellan bakterier genom en bakteriofag som är ett bakterievirus).

En tydlig korrelation mellan fynd av erytromycinresistenta stammar och dålig behandlingseffekt har visats [4]. Mindre tydlig är korrelationen mellan tetracyklinresistens och terapisvaret.

Behandling saknas som skulle kunna göra att resistenta stammar försvinner från hudytan, även om antalet resistenta stammar minskas genom användning av benzoylperoxid [2].

Rekommendationer för oral antibiotikabehandling hos aknepatienter [2]

  • Förstahandsvalet vid antibiotikabehandling av akne är tetracykliner.
  • Andra generationens tetracykliner har bättre farmakokinetisk profil jämfört med första.
  • Enligt färska europeiska riktlinjer ska behandlingstiden inte överstiga 3 månader. Man kan rekommendera en längre behandlingstid bara om man anser att det fortfarande finns klinisk effekt och då alltid i kombination med en behandling som förmodas minska antalet resistenta bakterier på huden (till exempel bensoylperoxid).
  • Peroral antibiotikabehandling skall alltid från början kombineras med lokala retinoider som minskar sebumproduktionen och inflammationen och har effekt på komedoner.
  • Peroral antibiotikabehandling skall aldrig kombineras med lokal antibiotikabehandling som kan orsaka en ökning av antalet resistenta stammar på huden.
  • Lokalbehandling med retinoider och/eller bensoylperoxid är standard efter avslutad antibiotikabehandling.

Cristina Oprica
Specialistläkare på hudmottagningen
Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Källa:
  1. Crawford WW, Crawford IP, Stoughton RB, Cornell RC. Laboratory induction and clinical occurrence of combined clindamycin and erythromycin resistance in Corynebacterium acnes. J Invest Dermatol. 1979 Apr;72(4):187-90. PubMed,
  2. Dréno B, Bettoli V, Ochsendorf F, Layton A, Mobacken H, Degreef H; European Expert Group on Oral Antibiotics in Acne. European recommendations on the use of oral antibiotics for acne. Eur J Dermatol. 2004 Nov-Dec;14(6):391-9. PubMed
  3. Eady EA. Bacterial resistance in acne. Dermatology. 1998;196(1):59-66. PubMed
  4. Eady EA, Cove JH, Holland KT, Cunliffe WJ. Erythromycin resistant propionibacteria in antibiotic treated acne patients: association with therapeutic failure. Br J Dermatol. 1989 Jul;121(1):51-7. PubMed
  5. Guin JD, Huber DS, Gielerak PL. Antibiotic sensitivity of comedonal Propionibacterium acnes. Acta Derm Venereol. 1979;59(6):552-54. PubMed
  6. Kurokawa I, Nishijima S, Asada Y. The antibiotic susceptibility of Propionibacterium acnes: a 15-year bacteriological study and retrospective evaluation. J Dermatol. 1988 Apr;15(2):149-54. PubMed
  7. Nord CE, Oprica C. Antibiotic resistance in Propionibacterium acnes. Microbiological and clinical aspects. Anaerobe. 2006 Oct-Dec;12(5-6):207-10. Epub 2006 Sep 26. PubMed
  8. Oakley A, Rademaker M, Duffill M, Leng R, Shewan J. Propionibacterium: resistance of acne to antibiotics. N Z Med J. 1995 Feb 8;108(993):43-4. PubMed
  9. Oprica C. Characterization of antibiotic-resistant Propionibacterium acnes from acne vulgaris and other diseases Dermatology and Clinical bacteriology. Thesis. Karolinska Institutet Publisher Stockholm. 2006.
  10. Oprica C, Nord CE; ESCMID Study Group on Antimicrobial Resistance in Anaerobic Bacteria. European surveillance study on the antibiotic susceptibility of Propionibacterium acnes. Clin Microbiol Infect. 2005 Mar;11(3):204-13. PubMed
  11. Oprica C, Emtestam L, Lapins J, Borglund E, Nyberg F, Stenlund K, et al. Antibiotic-resistant Propionibacterium acnes on the skin of patients with moderate to severe acne in Stockholm. Anaerobe. 2004 Jun;10(3):155-64. PubMed
  12. Ross JI, Snelling AM, Carnegie E, Coates P, Cunliffe WJ, Bettoli V, et al. Antibiotic-resistant acne: lessons from Europe. Br J Dermatol. 2003 Mar;148(3):467-78. PubMed
  13. Strauss JS, Krowchuk DP, Leyden JJ, Lucky AW, Shalita AR, Siegfried EC, et al. Guidelines of care for acne vulgaris management. J Am Acad Dermatol. 2007 Apr;56(4):651-63. Epub 2007 Feb 5. PubMed
  14. Tan HH, Goh CL, Yeo MG, Tan ML. Antibiotic sensitivity of Propionibacterium acnes isolates from patients with acne vulgaris in a tertiary dermatological referral centre in Singapore. Ann Acad Med Singapore. 2001 Jan;30(1):22-5. PubMed

Senast ändrad 2018-12-06