Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Läkemedelsnotan upp 5 procent i år – mest medicinskt motiverat

Läkemedelsnotan upp 5 procent i år – mest medicinskt motiverat

Publicerat 2009-03-06

Fram till 2011 förväntas totalkostnaderna för rekvisitions- och receptläkemedel, utom vacciner öka med omkring 300 mkr per år inom SLL. Det motsvarar 4,7 procent 2009 och 4,1 procent 2010. Mest tros kostnaderna öka för TNF-alfahämmare, onkologiska medel, immunsuppressiva, koagulationsfaktorer, antivirala medel, antiepileptika, antikoagulantia och medel vid ADHD. Så siar specialläkemedelsprojektets experter i en prognosrapport, som dock är osäkrare än tidigare. Detta på grund av Apotekets avreglering och införandet av skarpt kostnadsansvar för öppenvårdsläkemedel i landstinget.

Under 2008 uppgick totalkostnaden till 6,8 miljarder kronor, en ökning med 7 procent. Av beloppet utgjordes 21 procent av kostnader för rekvirerade läkemedel till sjukvårdsinrättningar, 58 procent av landstingets kostnader för recept inom förmånen och 21 procent av patienternas egenavgifter. Därutöver tillkommer receptfri försäljning.

Mest medicinskt motiverat

Prognosmakarna bedömer att kostnadsökningen 2009-2010 blir snabbare än 2002-2007 men något långsammare än under de senaste två åren. Ökningen är oftast medicinskt motiverad och beror på förbättrade behandlingsmöjligheter och ökad förekomst av flera sjukdomar, men även på befolkningsutvecklingen och en ökad andel äldre.

Förskrivarnas val av läkemedel påverkas av massmedia, marknadsföring, ekonomiska incitament och inte minst producentobunden information och utbildning baserat på Läksaks rekommendationer från till exempel läkemedelskommittéerna som motvikt till övrig marknadsföring.

I flera fall har ökade läkemedelskostnader medfört besparingar inom andra delar av hälso- och sjukvården, i andra har de varit mer tveksamma.

Ökade och minskade kostnader

Utöver ovan nämnda kostnadsökningar för specialläkemedel förväntas även kostnadsökningar för många läkemedel som används vid vanliga folksjukdomar. Det gäller till exempel analgetika, antiastmatika, diabetesmedel, antibiotika och potensmedel:

Ökningarna för dessa läkemedel förklaras främst av ökade volymer och – för diabetes – den kommande introduktionen av flera nya diabetesmedel. De största kostnadsminskningarnaförutspås för antidepressiva, betablockerare, obesitasmedel och endokrin terapi vid bröst- och prostatacancer. Dessa minskningar förklaras av patentutgångar för venlafaxin, bikalutamid och anastrozol, men även av avregistreringen av obesitasmedlet rimonabant (Acomplia) och ändrade rekommendationer och förmånsbegränsning för betablockerare vid hypertoni.

Risk för överförskrivning och indikationsglidning

Ett särskilt observandum gäller alla nya läkemedel som riktar sig till stora befolkningsgrupper. Det gäller till exempel flera perorala diabetesmedel (DPP-4-hämmare och GLP-1-analoger), pregabalin (Lyrica) vid neuropatisk smärta och generaliserat ångestsyndrom (GAD), pramepixol och andra dopaminagonister vid restless legs, duloxetin vid depression, GAD och smärtsam diabetesneuropati samt förväntade nyheter såsom saredutant vid depression, sömnmedlen eszopiklon och eplivanserin samt nya läkemedel mot fibromyalgi (milnacipran och pregabalin).

Dessa kan utgöra värdefulla tillskott för flera patienter, men det finns samtidigt en risk för överförskrivning som tack vare de stora patientgrupperna kan resultera i stora kostnadsökningar. Det är viktigt att bedöma vilken plats dessa nya läkemedel för få i terapin.

Stor potential för förbättringar

I rapporten finns exempel på områden där det går att göra stora förbättringar i kvalitet och/eller resursutnyttjande:

  • Introduktionen av nya diabetesmedel bör ske stegvis och läkemedlen bör förskrivas restriktivt. Kunskapen om dessa preparat, särskilt vid långtidsanvändning, är fortfarande begränsad.
  • Warfarinnanvändningen bör öka vid förmaksflimmer enligt Läksaks Kloka Råd. Läkemedlet reducerar risken för TIA/stroke eller perifer emboli med 60-85 procent, lågdos-ASA med bara 20 procent.
  • Den höga användningen av ARB (angiotensin II-antagonister) är medicinskt omotiverad. Läkemedlen är inte effektivare än ACE-hämmare men kostar 10-20 gånger så mycket. Dessutom är de sedan den 1 september 2008 bara subventionerade för patienter som provat ACE-hämmare.
  • Om förskrivarna aktivt skulle välja generika för läkemedel som inte byts på apoteken, skulle många miljoner kunna sparas.
    • Alfuzosin: Xatral OD har en annan utformning än övriga depottabletter med alfuzosin. Vid aktivt val av generika vid förskrivning finns en besparingspotential på upp till 6 mkr.
    • Gabapentin: besparingspotential på 5 mkr genom aktivt val av generika.
    • Lamotrigin: besparingspotential på 16,5 mkr genom aktivt val av generika
  • Det finns en påtaglig underförskrivning - både avseende antal patienter och behandlingstidens längd - av de återfallsförebyggande läkemedlen akamprosat och naltrexon, vid alkoholberoende. Användningen bör öka i enlighet med Läksaks Kloka Råd.

FAKTA

Om specialläkemedelsprojektet

Specialläkemedel får allt större medicinsk betydelse samtidigt som de medför allt högre kostnader. Det handlar om ”läkemedel som i normalfallet inte sätts in i primärvården”. På initiativ av Läksak och med finansiering av HSN-förvaltningen tillsattes 2007 det så kallade Specialläkemedelsprojektet för att tillgodose medicinska och hälsoekonomiska aspekter när nya viktiga läkemedel introduceras. Projektet ska avslutas december 2009.

 

Om studien

Beloppen som redovisas i rapporten är totalkostnader för recept- och rekvisitionsläkemedel och omfattar således både landstingets kostnader och patienternas egenavgifter. Ingen justering har gjorts för förändringar i penningvärde, vare sig i den historiska analysen eller i prognosen. Konsumentprisindex har varierat mellan 0 och drygt 4 procent de senaste fem åren. I december 2008 var KPI+0, 9 procent.

David Finer

Senast ändrad 2018-10-26