Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Nya riktlinjer för bättre vård av demenssjukdom

Nya riktlinjer för bättre vård av demenssjukdom

Publicerat 2009-08-20

Fler och bättre demensutredningar som följs av förbättrad vård och omsorg samt tätare uppföljningar var några av huvudpunkterna när Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demens presenterades på onsdagen.

Demens kan sällan botas, utan symtomlindring, omsorg, omvårdnad och kompensatoriska åtgärder står i centrum. A och O är adekvata basala och i vissa fall utvidgade utredningar och att ställa en korrekt diagnos samt följa upp insatta åtgärder.

Här finns i dag stora brister enligt Socialstyrelsen. Idag är det cirka 20 procent av personer med demenssjukdom som inte får en utredning, och alla utredningar är heller inte fullständiga.

Effekten av rekommendationerna beräknas leda till att antalet utredningar ökar med cirka 7 000 undersökningar årligen med bättre omhändertagande, färre akutåtgärder och lägre totalkostnader som följd.

Patienten i centrum

Socialstyrelsen anser att all vård, omvårdnad och omsorg för personer med demenssjukdom bör sätta personen/patienten i centrum och bygga på ett multiprofessionellt, teambaserat arbete.

Personalen, främst kommunalt anställda vårdbiträden och undersköterskor, bör också få möjligheter till utbildning som är långsiktig, kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback.

Effekten av rekommendationerna om personcentrerad omvårdnad, multiprofessionellt arbete och utbildning bedöms initialt öka men på sikt minska kostnader för socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Minst en gång årligen bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten följa upp läkemedelsbehandling, kognition, funktionsförmåga, allmäntillstånd, eventuella beteendeförändringar och beviljade biståndsinsatser. Detta beräknas inte heller öka kostnaderna.

Läkemedelsbehandling bör följas upp

Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med kolinesterashämmare (donezepil, galantamin och rivastigmin) mot kognitiva symtom till personer med mild–måttlig Alzheimers sjukdom, respektive med memantin mot kognitiva symtom till personer med måttlig–svår Alzheimers sjukdom.

Läkemedelsbehandlingen bör följas upp i samband med inställning av dos och därefter regelbundet samt i samband med eventuell utsättning.

Effekten av rekommendationerna om behandling med kolinesterashämmare och memantin medför en ökning av läkemedelskostnaden med som högst 170 miljoner kronor. De totala samhällskostnaderna förväntas dock vara oförändrade eller minska.

Läkemedel undantag vid beteendemässiga symtom

Vid fall av beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten alltid utreda de bakomliggande orsakerna, menar Socialstyrelsen, i enlighet med läkemedelsrekommendationerna i Kloka Listan inom SLL.

För personer med demenssjukdom och samtidig depression anser Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med SSRI-preparat.

När omvårdnadsinsatser och anpassning av den fysiska miljön visat sig otillräckliga kan hälso- och sjukvården pröva:

  • memantin vid Alzheimers sjukdom
  • kortverkande bensodiazepiner vid oro och ångest
  • antipsykosmedlen risperidon eller haloperidol
  • klometiazol under natten
  • antipsykosmedel (quetiapin), och då till personer med vanföreställningar och hallucinationer vid måttlig-svår Lewybodydemens och Parkinsondemens.

En förutsättning då en person behandlas med bensodiazepiner eller antipsykosmedel är att hälso- och sjukvården planerar för en kort behandlingstid och utvärderar effekten och eventuella biverkningar inom två veckor.

– Psykofarmaka ska inte sättas in som första hjälp vid beteendeförändringar som sker för mycket i dag, underströk professor Gösta Bucht, prioriteringsordförande och professor i geriatrik, Umeå universitet.

Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om behandling av beteendemässiga och psykiska symtom kan leda till ett ökat behov av resurser inom kommunal verksamhet för omhändertagande av de patienterna.

Bättre efterlevnad efterlyses

– Det krävs en skärpning av efterlevnaden med dagens rekommendationer för läkemedelsbehandlingen vid demens. Det får inte vara upp till läkarens tro, som ofta förekommer utan ska grundas på grundlig utredning och evidens samt utvärdering, menade Jan Marcusson, medicinskt sakkunnig och professor i geriatrik, Universitetssjukhuset i Linköping.

Lars-Olof Wahlund, professor i geriatrik, Karolinska Institutet och ordförande i utredningens expertgrupp för medicin pekade på problemet med att det saknats indikatorer för att utvärdera insatser.

I riktlinjerna lanseras 14 stycken nationella indikatorer för vård och omsorg om personer med demenssjukdom. De flesta är så kallade utvecklingsindikatorer, som alltså inte går att följa kontinuerligt med dagens uppföljningssystem. Detta på grund av att det saknas register och andra datakällor, där dock det nyetablerade kvalitetsregistret SveDEM utgör ett undantag.

Bred diskussion väntar

De nationella riktlinjerna är resultatet av en treårig process med expertsammanställningar, praktikerförslag och synpunkter från referensgrupper med patienter och anhöriga.

Det är första gången som Socialstyrelsen har tagit fram riktlinjer för prioriteringar på ett område som riktar sig till både socialtjänst och hälso- och sjukvård. För att riktlinjerna ska få en så bred förankring som möjligt kommer kommuner och landsting att genomföra 13 seminarier under hösten.

Seminarierna är en möjlighet för politiker, tjänstemän och de som arbetar inom demensvården i kommuner och landsting att analysera vilka konsekvenser de nationella riktlinjerna får för deras verksamheter. Seminariernas syfte är också att kommuner och landsting ska ge Socialstyrelsen underlag för justeringar av riktlinjerna.

Synpunkter välkomnas fram till den 30 november, och en slutversion väntas våren 2010.

Antalet demenssjuka ökar

Det finns ungefär 148 000 personer med demenssjukdom i Sverige, och varje år nyinsjuknar omkring 24 000 personer, medan ungefär lika många med sjukdomen dör. Antalet spås öka med den ökade förväntade livslängden i befolkningen, särskilt efter 2020 när de många 40-talisterna uppnår hög ålder.

År 2007 beräknades samhällskostnaderna för vård och omsorg till personer med demenssjukdom uppgå till cirka 50 miljarder kronor, varar 85 procent föll på kommunerna, fem procent på landstingen och tio procent på närstående.

David Finer

Källa:
  1. Socialstyrelsen. Pressmeddelande 2009-08-19
  2. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom

Senast ändrad 2019-07-04