Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Register och forskning ger solid grund för råd kring läkemedel och graviditet

Register och forskning ger solid grund för råd kring läkemedel och graviditet

Publicerat 2009-06-18

– Risksituationen för mor och barn är inte alls så mörk som ISPE-föredragen antyder. Det har hänt otroligt mycket positivt, även om jag som specialintresserad forskare förstås också ser luckorna, säger Birger Winbladh, professor emeritus i pediatrik, KI.

Delar av professor Winbladhs forskning handlar just om effekterna av läkemedelsexposition på den gravida kvinnan. Han har också erfarenhet av rådgivning till blivande föräldrar i dessa frågor och håller inte med om ISPE-föreläsarnas dystra skildring av den bristande säkerheten.

Känner inte igen beskrivningen

– Nej, jag känner inte igen beskrivningen och tycker det är viktigt att balansera skildringen för att inte i onödan oroa berörda. Först och främst finns flera välskrivna, kliniskt användbara handböcker, exempelvis Drugs in Pregnancy and Lactation av Briggs, Freeman med flera, Medical Disorders in Obstetric Practice av Michael de Sweet och kapitel i exempelvis Läkemedelsboken.

– Vidare har det publicerats ett stort antal artiklar om observationsstudier och för många läkemedel också praktiskt betydelsefulla epidemiologiska studier.

– Förutom litteratur om läkemedel och missbildningar finns det också många publicerade rapporter om läkemedelspåverkan på mor och barn, exempelvis av abstinens hos barnet efter förlossningen. Det finns en stor fond av experimentella data också. I Sverige har vi vidare ett unikt stort material från de rapporter gravida mödrar lämnar om sitt läkemedelsintag vid första besöket på mödravårdscentralen, när de samkörs med utfallet av graviditeten i Medicinskt födelseregister och Missbildningsregistret. Så det går att ge evidensbaserade råd om de flesta av de mest använda läkemedlen, även om bilden naturligtvis inte är komplett.

– Riskerna i dag tycker jag mest består i att läkare inte fullt ut utnyttjar informationen som finns. Man talar exempelvis inte alltid med kvinnor som sätts på långtidsbehandling för kroniska tillstånd om möjligheten att de kan bli gravida, detta för att förebygga oro och kunna välja den lämpligaste behandlingen.

Luckor på området

Men visst finns det luckor inom området, menar Birger Winbladh.

– Det ena är att data inte är perfekta, av naturliga skäl. Man kan av etiska skäl inte göra försök på gravida utan måste vänta på data från fall där gravida har ätit vissa mediciner.

– I brist på tillräckliga data producerar forskare ofta larmrapporter på grundval av otillräckligt material, något som massmedierna tyvärr älskar, trots att frågorna inte lämpar sig för braskande nyhetsförmedling.

– I stället för risker av överbehandling är riskerna i dag snarast de motsatta: att man underbehandlar för att många läkare svävar på målet eller ger ofullständig information i media. Det gäller exempelvis kvinnor med allvarligare kroniska sjukdomar som epilepsi, astma och systemsjukdomar av olika slag. Man måste alltid väga riskerna av behandling mot riskerna att inte behandla. Sådana jämförelser utfaller nästan alltid till behandlingens förmån.

– En annan lucka är att påverkan på centrala nervsystemet är mycket svårt att studera. Våra kunskaper om långtidseffekter för individer som varit utsatta för läkemedel under graviditeten är underutforskat. Svåra vetenskapliga metodfrågor sätter också käppar i hjulet, snarare än ovilja. En kvinna som behandlas med antipsykotiska läkemedel skapar troligen inte en optimal uppväxtmiljö för sina barn. Om man då ser patologi hos barnet, kan det vara svårt att skilja mellan effekter av läkemedlet på fostret och under eventuell amning från påverkan av miljön under uppväxten.

Svårt skilja sjukdom från behandling

– En angränsande svårighet är att när vi registrerar utfall av en viss behandling för en sjukdom kan vi inte alltid skilja mellan påverkan av läkemedlet och påverkan av sjukdomen i sig. Människor med vissa sjukdomar kan även ha en predisposition för vissa missbildningar. Om man då jämför behandlade med obehandlade kvinnor med samma sjukdom, så kan de senare mycket väl ha en lindrigare form av sjukdomen, så jämförelsen haltar.

– Slutligen finns en svårighet som beror på att många patienter har kombinationsbehandling av flera läkemedel. Där är vi relativt okunniga om effekterna. Vi vet bara att potentialen för missbildningen och andra skador i några fall inte bara är additiv utan synergistisk. Därför bör vi sträva efter monobehandling i alla situationer där detta är möjligt, slutar professor Birger Winbladh.

David Finer

Senast ändrad 2018-01-04