Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Riktlinjer för riskkommunikation rekommenderas

Riktlinjer för riskkommunikation rekommenderas

Publicerat 2009-05-07

Utveckla riktlinjer för riskkommunikation för att möta allmänhetens sviktande förtroende efter alla hälsolarm. Den uppmaningen fick medier, myndigheter och industri av Ragnar Löfstedt, Kings College, London, direktör och professor i riskhantering vid en paneldebatt i Stockholm nyligen.

Hälsolarmen duggar tätt i massmedia, som ofta får bära skulden till allmänhetens oro och misstro till allt från mat till mediciner. Men myndigheter, företag och forskare bidrar också till att människors förtroende sviktar i ”risksamhället”. Hur risker kommuniceras är av stor betydelse för detta förtroende. Akrylamidlarmet är ett avskräckande paradexempel, som i detalj analyserats av professor Ragnar Löfstedt i en vetenskaplig artikel 2003.

Det var också Löfstedt som tog initiativ till debatten i Stockholm häromdagen, då SVT:s politiske reporter K-G Bergström frågade ut en panel bestående av Marit Paulsen (fp), Karin Bojs, vetenskapsredaktör Dagens Nyheter, Rickard Bjerselius, chef för toxikologiska enheten, Livsmedelsverket och Eva Corp, kommunikationschef, Livsmedelsverket samt Louise Ungerth, chef för konsumentfrågor, Konsumentföreningen i Stockholm.

Sviktande förtroende

I sin inledning framhöll professor Löfstedt att allmänhetens förtroende för aktörer i riskfrågor sviktat i takt med att hälsolarmen från olika forskare och andra källor blivit fler. Ragnar Löfstedt nämnde miljö- och hälsofrågor som han menade varit föremål för felaktigt eller missriktad riskinformation: förutom den ökända akrylamiden också aspartam, odlad lax, fågelinfluensan, läkemedlen Vioxx och Avandia, galna kosjukan och larm kring pistagenötter och jordnötssmör. År 2005 bjöds professor Löfstedt in till brittiska BBC för att delge företaget sin uppfattning om deras riskrapportering.

Löfstedt:
– Jag sade att jag tyckte att kommunikationen var oprofessionell och oetisk, där man bland annat förstärkte risker som egentligen borde tonats ned.

Riktlinjer på BBC

BBC tog synpunkterna till sig och utarbetade riktlinjer för sin riskkommunikation. Riktlinjerna är kortfattade och rör huvudsakligen medias sätt att hantera statistiska risknivåer. De uppmanar journalisterna att inte väcka onödig oro, manar till källkritik, råder till användande av vardagliga riskjämförelser som läsarna förstår och liknande.

Nu borde svenska myndigheter, media, forskare och industri på liknande sätt utarbeta riktlinjer för sin riskkommunikation, menade professor Löfstedt. Han upprepade också sitt förslag, tidigare framfört i Aftonbladet, att Sverige som blivande EU-ordförande skulle bidra till att införa ”ett Europeiskt vetenskapsråd med uppgift att stävja och på sikt eliminera att pseudovetenskap som oroar människor i onödan presenteras som sanningar i media”.

”Vi älskar att bli rädda”

Intressant var att både Karin Bojs och Marit Paulsen förklarade vår förkärlek för larm med evolutionära argument.

– Vi älskar att bli rädda, jag tror att vi är programmerade för det, sade Paulsen.

– Media skriver hellre om negativa än positiva nyheter, sade Bojs, därför att både journalister och allmänhet är evolutionärt inställda på att försvara sig emot och reagera på faror.

Men Karin Bojs betackade sig för professorer som ville pådyvla journalisterna skrivregler utifrån, samtidigt som hon lämnade fältet öppet för självpåtagna sådana av medierna själva. Och Marit Paulsen tyckte inte att regeringen skulle driva frågan om ett vetenskapligt råd enligt Ragnar Löfstedts modell.

Avbön för akrylamidlarmet

Eva Tolf, kommunikationsdirektör på Livsmedelsverket gjorde en historisk ”avbön” för verkets hantering av informationen i samband med akrylamidlarmet 2002. Hon arbetade själv inte på verket då. Men vi skulle hantera informationen smartare i dag, menade hon. Lyhördhet för konsumentens oro, snabb respons, öppenhet kring riskvärdering och bra samarbete mellan vetenskapsmän och kommunikatörerna var framgångsfaktorer för en nyanserad riskkommunikation, sade hon.

Över en miljon från Pfizer

Att uppge eventuella bindningar har numera blivit kutym i vetenskapliga sammanhang. Sådana redovisades dock inte på seminariet.

Av Ragnar Löfstedts CV på nätet framgår att han är en välmeriterad och också prisbelönt riskforskare med forskningsanslag från bland annat statliga brittiska forskningsrådet EPSRC, Europakommissionen, franska IRSN, General Electric Foundation och inte minst från läkemedelsindustrin. Bara sedan 2002 har han i egenskap av huvudsökande tagit emot över 1,5 miljoner dollar i forskningsanslag från läkemedelsjätten Pfizer.

David Finer

Källa:
  1. Löfstedt R. Stoppa de överdrivna medielarmen.
    Aftonbladet 2008-05-19
  2. Löfstedt RE. Science communication and the Swedish acrylamide 'alarm'. J of Health Communication 2003; 8:407-430

Senast ändrad 2018-01-04