Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Antidepressiva bara effektiva vid svår depression

Antidepressiva bara effektiva vid svår depression

Publicerat 2010-01-21

Effekten av antidepressiva läkemedel är direkt relaterad till depressionens svårighetsgrad och vid lindrigare symtom är de inte bättre än placebo. Detta enligt en metaanalys publicerad i JAMA (Journal of the American Medical Association).

Metaanalysen baserades på individdata från drygt 700 patienter med depression av varierande svårighetsgrad, vilka randomiserats till behandling med ett antidepressivt läkemedel eller placebo (1). I båda behandlingsgrupperna sågs en klar förbättring av depressionssymtomen, men skillnaden i förbättring mellan de patienter som fått ett antidepressivum och de som fått placebo var direkt relaterad till depressionens svårighetsgrad.

Hos svårt deprimerade patienter med 23 eller fler poäng på Hamilton Depression Rating Scale (HDRS) sågs en signifikant större förbättring i behandlingsgruppen än i placebogruppen och för att uppnå en kliniskt relevant behandlingseffekt på minst tre HDRS-poäng krävdes hela 25 poäng vid inklusionen. Hos patienter med lindrigare depression och mindre än 23 HDRS-poäng var läkemedelseffekten mycket liten och statistiskt icke-signifikant.

Två tidigare metaanalyser har på liknande sätt visat ett samband mellan depressionens svårighetsgrad och effekten av antidepressiv behandling, medan en metaanalys baserad på studier inlämnade till Läkemedelsverket inte visade något sådant samband (2-4).

Tillförlitliga inidividdata

I dessa metaanalyser skattades sjukdomsintensiteten dock med hjälp av medelvärden i respektive studie, vilket gör det vanskligt att dra slutsatser om effekter på individnivå. Den nya metaanalysen baseras på individdata vilket bör göra resultaten mer tillförlitliga. Till skillnad från tidigare analyser innehåller den inga studier där läkemedelseffekten överdrivits genom att patienter som svarar bra på placebobehandling exkluderats före randomiseringen.

Svagheter hos den aktuella metaanalysen är dess begränsade storlek och det faktum att patienterna i de sex inkluderade studierna behandlats med två relativt ovanliga antidepressiva, paroxetin och imipramin. I en av de tidigare publikationerna har det även anförts att förändring av HDRS-poängen kan vara ett mindre lämpligt effektmått och att andel patienter som uppnår en halvering av sin poäng kan vara av större klinisk relevans (4).

Om de nya fynden stämmer kan de studier som ligger till grund för registreringen av antidepressiva och som vanligen gjorts på patienter med svåra depressionssymtom sannolikt ge en överskattning av behandlingseffekten i klinisk praxis, där många patienter har symtom under de nivåer som associerats med en kliniskt relevant behandlingseffekt.

Jonatan Lindh
Specialist i klinisk farmakologi
Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Källa:
  1. Fournier JC, DeRubeis RJ, Hollon SD, Dimidjian S, Amsterdam JD, Shelton RC, et al. Antidepressant drug effects and depression severity: a patient-level meta-analysis. JAMA. 2010;303:47-53. PubMed
  2. Khan A, Leventhal RM, Khan SR, Brown WA. Severity of depression and response to antidepressants and placebo: an analysis of the Food and Drug Administration database. J Clin Psychopharmacol. 2002;22:40-5. PubMed
  3. Kirsch I, Deacon BJ, Huedo-Medina TB, Scoboria A, Moore TJ, Johnson BT. Initial severity and antidepressant benefits: a meta-analysis of data submitted to the Food and Drug Administration. PLoS Med. 2008;:e45. PubMed
  4. Melander H, Salmonson T, Abadie E, van Zwieten-Boot B. A regulatory Apologia– A review of placebo-controlled studies in regulatory submissions of new-generation antidepressants. Eur Neuropsychopharmacol. 2008;18:623-7. PubMed

Senast ändrad 2019-05-27