Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Dålig kontroll när bantningsläkemedel förskrivs

Dålig kontroll när bantningsläkemedel förskrivs

Publicerat 2010-04-13

I många fall har bantningsläkemedel förskrivits trots kontraindikationer, och för var sjätte patient skulle medlen inte ha subventionerats. Det visar en studie vid vårdcentraler i Stockholms läns landsting.

Mellan november 2006 och juni 2007 förskrevs bantningsläkemedel för omkring fem miljoner kronor i månaden per månad inom landstinget. Vårdcentralerna stod för ungefär hälften av förskrivningen. År 2006 uppgick kostnaden för alla bantningsmedlen till 154 miljoner kronor i hela landet.

Två av tre läkemedel indragna

Patienter som förskrevs bantningsläkemedel i primärvården var generellt sjuka, många hade prövat andra bantningsläkemedel, och en betydande andel hade kontraindikationer mot det förskrivna bantningsläkemedlet. Det är slusatserna efter en retrospektiv studie som gjordes i 300 datajournaler vid 15 vårdcentraler inom Stockholms läns landsting [1]. Syftet var att undersöka samsjuklighet, användning och effekter av de tre bantningsläkemedlen rimonabant (Acomplia), sibutramin (Reductil) och orlistat (Xenical).

Under studiens gång drogs rimonabant tillbaka på grund av risken för framför allt psykiatriska biverkningar som suicid. Därefter har sibutramin dragits tillbaka från marknaden på grund av att en stor randomiserad studie visade på en ökad hjärt-kärlrisk.

Få gick ned i vikt

Två tredjedelar hade fått läkemedlet förskrivet för kortare tid än ett år. Bland övriga 100 patienter som förskrivits läkemedlet i minst ett år saknades det hos 62 stycken säkra slutsatser om eventuell viktnedgång.

Allt som allt hade bara 28 patienter minskat sin vikt, och endast 18 av de 300 patienterna (6 procent) hade läkemedel förskrivet för minst ett år och en dokumenterad kliniskt relevant viktnedgång (mer än 5 procent av ursprungsvikten) minst 9 månader efter insättning av bantningsläkemedlet. Men om det berodde på läkemedlet eller andra faktorer kunde studien inte besvara.

Hur var efterlevnaden med bestämmelserna om villkorad subvention vid förskrivning av bantningsläkemedel? För omkring var sjätte patient (16 procent) fanns data som tydde på att läkemedlet inte skulle ha subventionerats. Trots detta hade alla de 300 patienterna i materialet fått bantningsläkemedel förskrivet med subvention vid minst ett tillfälle. I en tidigare analys från dåvarande Läkemedelscentrum belastades läkemedelsförmånen med 80 procent av kostnaden, medan patienterna stod för 20 procent [1].

Ingen föreskriven uppföljning

En stor del av patienterna vägdes inte före insättning av läkemedlet, Av de 100 patienter som fått ett av bantningsläkemedlen förskrivet för minst 1 år saknade 26 procent ingångsvikt, och 36 procent saknade en dokumenterad uppföljning av vikten vid något tillfälle efter insättning av läkemedel. Patienterna följdes sedan inte heller upp inom ramen för en strukturerad kost-/livsstilsintervention, som indikationerna föreskriver.

Läkarna och apotekaren bakom studien skriver att läkare som överväger att förskriva bantningsläkemedel bör följa följande råd: beakta kontraindikationerna, dokumentera relevant information vid förskrivningen, erbjud adekvat kost-/livsstilsintervention och följ upp behandlingen noggrannare än vad som sker i dag.

David Finer

Källa:
  1. Forslund T, Wettermark B, Raaschou P, Hjemdahl P, Krakau I. Bantnings­läkemedel tycks inte göra någon nytta. Läkartidningen nr 13–14 2010 volym 107, s. 910-913.

Senast ändrad 2018-01-03