Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Gemensam front mot ökningen av MRSA

Publicerat 2010-06-22

Nya rekommendationer från Socialstyrelsen och Strama syftar till en enhetligare handläggning av MRSA-patienter och att klargöra när smittade barn ska vara i förskolan.

Från 2008-2009 ökade antalet nya MRSA-fall i Sverige med 13 procent till 1480 stycken, varav alltfler fall inträffar ute i samhället. Därför finns enligt Socialstyrelsen ett behov av stöd till sjukvården för hur MRSA-bärarskap och smittorisker ska bedömas och hanteras på ett enhetligt sätt.

– Även om en individuell bedömning alltid måste göras är målsättningen att rekommendationerna ger stöd till behandlande läkare så att handläggningen inte varierar alltför mycket när det gäller personer och situationer med likvärdiga risker, säger Inger Riesenfeld-Örn, utredare, Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.

MRSA i samhälle och förskola

Strama, Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens, ger samtidigt ut ett kunskapsunderlag om MRSA i samhället och tillsammans med Socialstyrelsen ett dokument om MRSA i förskolan, som är en riskmiljö där MRSA dokumenterats. Bland annat ges rekommendationer för när barn med MRSA kan vara i förskolan och när detta inte är lämpligt på grund av ökad risk för smittspridning.

Barn som är MRSA-bärare utan pågående infektion och som inte har någon individberoende riskfaktor kan vistas i förskola. Vid följande tillstånd ska barnet dock inte vara i förskolan:

  • klinisk (symtomgivande) infektion med MRSA
  • hudlesioner som vätskande eller svårläkta sår, eksem, bölder, impetigo (svinkoppor) eller paronyki (infektioner i nagelband eller nagelbädd), oavsett om MRSA påvisats i aktuell hudlesion eller inte.

Däremot är det rimligt att barnets allmäntillstånd får avgöra om vistelse på förskolan är lämplig, när det gäller luftvägssymtom orsakade av infektion, allergi eller överkänslighet samt när barnet behandlas med antibiotika för annan infektion än MRSA.

Fakta
Methicillin-resistenta gula stafylokocker (MRSA) kan bara behandlas med ett fåtal, dyra intravenösa antibiotika med besvärande biverkningar som vancomycin.

MRSA sprids framförallt inom och mellan vårdinrättningar och finns numera som en del av "normalfloran" på sjukhus i alla länder utom de nordiska och Holland.

MRSA tillhör de allmänfarliga sjukdomar som regleras i smittskyddslagstiftningen, vilket bl a innebär att behandlande läkare måste göra en smittskyddsanmälan och genomföra smittspårning för att utreda varifrån smittan kommit och hur den kan ha förts vidare.

David Finer

Källa:
  1. Socialstyrelsen. Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA). Rekommendationer för bedömning av bärarskap och smittrisk
  2. Strama. MRSA i samhället. Förslag till handläggning baserat på befintligt kunskapsunderlag och svenska erfarenheter, juni 2010.
  3. Strama. MRSA i förskolan. Underlag och rekommendationer för handläggning
  4. Socialstyrelsen och Strama. Pressmeddelande 2010-06-21

Senast ändrad 2019-06-28