Genomsnittseffekten av läkemedel mot benign prostatahyperplasi, BPH, är blygsam. Läkemedelsbehandlingen bör följas upp, då den individuella patientnyttan är oförutsägbar. Det skriver SBU i en forskningsöversikt.
SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har granskat den samlade forskning som finns om diagnostik och behandling av BPH, godartad prostataförstoring.
Behandling med läkemedel används främst vid lättare till medelsvåra symtom. År 2009 skrevs 42 miljoner dygnsdoser ut, motsvarande ett års behandling för 115 000 män.
Det är väl känt att läkemedlen som används vid BPH och LUTS (lower urinary tract symptoms) har begränsningar och inte passar alla patienter. Effekten på symtomen är liten. På senare år har indikationen glidit över i en förebyggande behandling för att förhindra att sjukdomen förvärras.
Oftast används antingen en alfablockerare eller en 5-alfareduktashämmare, ibland båda i förening. De förra minskar avflödeshindret genom att relaxera glatt muskulatur i olika delar av prostata, medan de senare främst verkar genom att minska prostatas storlek. Dessutom används antikolinerga medel, men om dessa fann SBU inga studier som uppfyllde inklusionskriterierna.
Behandling med växtbaserade naturläkemedel, fytoterapi, påbörjas i allmänhet av patienten själv. Här är verkningsmekanismen mestadels okänd. Behandlingen har visst vetenskapligt stöd, men resultaten är osäkra eftersom det bara finns få, små studier att tillgå. Tidigare översikter har efterlyst mer forskning för att kunna dra säkrare slutsatser om fytoterapi vid BPH.
Både läkemedelsförskrivning och operationsfrekvens varierar påtagligt över landet. Dessa skillnader och de bakomliggande orsakerna behöver analyseras ytterligare, enligt SBU. Hälsoekonomiska analyser visar att läkemedelsbehandling är ett kostnadseffektivt initialt alternativ för män med måttliga besvär.
David Finer
Senast ändrad