Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Betydelsen av kvalitetsindikatorer i vården belystes vid symposium

Betydelsen av kvalitetsindikatorer i vården belystes vid symposium

Publicerat 2012-10-24

Goda indikatorer måste bland annat vara tydliga, kontrollerbara och evidensbaserade. Men det gäller att akta sig för oönskade följder. Det framkom när hälso- och sjukvårdsförvaltningen i april inbjöd till ett symposium om kvalitetsindikatorer i vården.

Som särskild expert inbjöds Stephen Campbell, allmän­läkare, primärvårdsforskare, universitetet i Manchester, som utvecklat flera av de kvalitetsindikatorer som används i det brittiska ersättningssystemet i primärvården.

Indikatorledda förbättringar

Tre medarbetare från hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) presenterade goda exempel från Stockholms läns landsting. Mats Ek, överläkare, HSF, gav exempel på primärvårdsindikatorer som förbättrats över tid. Exempelvis har andelen diabetespatienter rapporterade till det nationella kvalitetsregistret ökat från 50 procent 2008 till 100 procent 2011.

Holger Stalberg, överläkare, HSF, berättade om ändrade ersättningssystem med större tyngd på kvalitet, effektivitet, öppna jämförelser och tillgänglighet, som lett till att antalet ortopediska operationer ökat med 16 procent från 2008 till 2011, samtidigt som de totala kostnaderna minskat med 4 procent inom SLL.

Birgitta Almgren, enhetschef, HSF, diskuterade öppna jämförelser med andelen strokepatienter som vårdats på strokeenhet som en kvalitetsindikator, vilken i genomsnitt ökat med 2 procent till 88 procent 2009–2010 generellt i landet.

Krav på goda indikatorer

Stephen Campbell listade kritiska beslutspunkter vid indikatorutveckling:

Det gäller att klargöra målgruppen, definiera syftet, bestämma indikatorernas räckvidd, identifiera analysenheten, ta hänsyn till skillnader, mångfald och komplexitet och evidensbasen. Goda indikatorer måste vara tydliga, valida, acceptabla, kontrollerbara, evidensbaserade, realistiska, pålitliga, förändringskänsliga, prediktiva och relevanta.

Campbell och medarbetare ligger bakom publikationer om oönskade följder av incitament kopplade till vissa kvalitetsindikatorer. Systemet med ekonomiska incitament för vårdcentralerna i Storbritannien har medfört betydande kvalitetsförbättringar för alla indikatorer 2001–2007 men detta på bekostnad av (i och för sig små) försämringar av icke-incitamentkopplade vårdaspekter.

Vid symposiet listade Jan Hasselström, allmänläkare, ordförande i expertrådet för allmänmedicin, problem med kvalitetsarbete och indikatorer, bland annat att en viss mätbar faktor i ett omoget registreringssystem lätt kan få för stort fokus och då stjäla uppmärksamheten från andra viktiga frågor eller patientgrupper.

Vårdens prestationsanpassning

När man inför ett prestationsbaserat system, anpassar sig vården snabbt till detta. Jan Hasselström gav exempel. När kravet infördes i Östergötland 2006, att 95 procent eller fler av alla patientbesök skulle vara diagnossatta för att få full ersättning, minskade andelen besök utan registrerad diagnos. Vårdcentraler som inte var kvalificerade för maximal ersättning, lade sig då på samma nivå som de kvalificerade.

Med en mer optimistisk syn redovisade Jan Hasselström positiva erfarenheter från ett nätverk av allmänläkare i sydvästra Stockholm inom det gastrointestinala området, migrän och strokeprofylax.

Christer Norman, allmänläkare
David Finer, Janusredaktionen

Senast ändrad 2018-01-08