Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Erbjud läkemedelsbehandling till fler med alkoholberoende

Erbjud läkemedelsbehandling till fler med alkoholberoende

Publicerat 2012-05-07

Alkoholberoende bör oftare erbjudas läkemedel, skriver professor Johan Franck och doktor Joar Guterstam i tidskriften Evidens nr 2/12. Om en distriktsläkare har en lista på 1500 personer bör statistiskt sett omkring 50 av dessa lida av alkoholberoende. Men få söker vård för alkoholproblem, trots att det finns effektiv behandling.

Ordförande i expertrådet för psykiatriska sjukdomar är professor Johan Franck, tillika verksamhetschef, Beroendecentrum Stockholm, medan Joar Guterstam är legitimerad läkare och forskarstuderande vid institutionen för klinisk neurovetenskap (CNS), Karolinska Institutet. I en artikel i läkemedelskommitténs tidskrift Evidens – med beroende som tema - skriver de om alkoholberoende.

Tre godkända läkemedel

Det finns tre godkända läkemedel vid alkoholberoende i Sverige: naltrexon, akamprosat och disulfiram. Samtliga dessa medel, särskilt naltrexon och akamprosat, förskrivs i alltför liten omfattning i förhållande till det uppskattade behovet. Läkemedelskommittén har 2012 högprioriterat expertrådet för psykiatriska sjukdomars Kloka råd att oftare erbjuda läkemedel, naltrexon och akamprosat, vid alkoholberoende. Läkemedlen rekommenderas i Kloka Listan.

Medicinska alkoholkomplikationer förekommer överallt i vården, men de flesta patienter saknar ändå behandling för sitt alkoholberoende. Enligt aktuella siffror nås endast en femtedel av alla alkoholberoende patienter i Sverige av samhällsinsatser eller någon form av vårdinsats. Ännu färre har erbjudits någon evidensbaserad behandling.

Naltrexon och akamprosat förstahandsval

Naltrexon (Naltrexon) rekommenderas ofta som förstahandsval vid farmakoterapi. Det hämmar/blockerar opioidreceptorer i hjärnans belöningssystem och minskar risken för återfall. En vanlig klinisk effekt är även att det minskar kontrollförlusten och därmed återfallens tyngd – patienter beskriver hur de kunnat dricka ett glas alkohol utan att det blivit en hel flaska eller mer. I kliniska prövningar har antalet dagar med berusningsdrickande mer än halverats av naltrexon. Även placebo gav dock ofta en tydlig reduktion, upp till 40 procent. Biverkningarna är främst lätt illamående initialt.

Akamprosat (Campral) har i en rad studier visat god effekt vid alkoholberoende. Det minskar alkoholsuget på ett liknande sätt som naltrexon, trots att verkningsmekanismen är helt annorlunda: akamprosat påverkar framförallt glutamatreceptorer. Även akamprosat minskar merbegäret efter en första dos alkohol och minskar andelen dagar med drickande. Biotillgängligheten är låg och en stor del av läkemedlet absorberas inte, vilket förklarar att biverkningarna främst är gastrointestinala (lös avföring).

Disulfiram äldsta medlet

Disulfiram (Antabus) är det äldsta medlet mot alkoholberoende. Genom hämning av acetaldehyddehydrogenas uppnås en aversiv ”spärreffekt” med en starkt obehaglig reaktion på alkoholintag. Disulfirambehandling är till sin natur svår att utvärdera med dubbelblind prövningsmetodik, men studier har visat goda effekter vid övervakat disulfiramintag. Läkemedlet kan intas 2–3 gånger/vecka, gärna under insyn av behandlare eller närstående för att öka följsamheten. Kombination av disulfiram och läkemedel som minskar alkoholsuget är också ett alternativ. Levervärden skall följas, särskilt i början av behandlingen, på grund av risk för leverbiverkningar.

En vanlig missuppfattning är att läkemedelsbehandling måste kombineras med psykoterapi för att fungera. För de flesta patienter har begränsade medicinska insatser med regelbunden uppföljning lika god effekt som mer ambitiösa behandlingsprogram. Vid otillräcklig effekt finns dock välbeprövade psykoterapeutiska metoder som motiverande samtal (MI) och KBT-baserad återfallsprevention.

Öka kunskapen om att det finns hjälp

Det sker idag omfattande forskning för att utveckla nya läkemedel för alkoholberoende och under de närmaste åren kommer troligen nya farmaka att introduceras. Samtidigt erbjuds endast ett fåtal av alla patienter de välbeprövade behandlingar som faktiskt finns redan idag. Kanske kan uppmärksamheten kring nya behandlingsmetoder bidra till att ändra på detta. Vågar man hoppas att alkoholproblem, precis som depression under 80- och 90-talen, blir något man vet att det finns hjälp för och därför vågar tala om? frågar sig Johan Franck och Joar Guterstam.

David Finer

Senast ändrad 2019-03-11