Minska användningen av antibiotika vid akne

Akne är en kronisk inflammation i den gemensamma utförsgången för hårfolliklar och talgkörtlar. Propionibacterium acnes förekommer normalt i huden och är en viktig faktor bakom inflammationen. Även genetiska faktorer kan påverka inflammationen.

Oral antibiotikabehandling av akne har använts i över 50 år, och många med måttlig till svår akne antibiotikabehandlas i primärvården under långa tidsperioder.

I första hand utvärtes

Vid lindrig till måttlig akne rekommenderar expertrådet för hudsjukdomar lokalbehandling med adapalen (Differin) och/eller bensoylperoxid (Basiron AC, Basiron AC Wash). Det finns också ett kombinationspreparat med adapalen och bensoylperoxid (Epiduo).

Adapalen har retinoidliknande effekter och antiinflammatoriska egenskaper. Bensoylperoxid verkar bakteriedödande (ger 90 procents minskning av bakterierna inom en vecka) genom sin oxiderande förmåga och har även keratolytisk effekt.

Begränsa till 3–4 månader

Vid medelsvår akne, om lokalbehandling inte räcker till, kan det krävas tillägg av oral antibiotikabehandling under 3–4 månader. Längre tids behandling ger sällan bättre effekt. Tetracyklinen lymecyklin (Tetralysal) rekommenderas i Kloka listan 2012. Efter avslutad antibiotikabehandling bör patienten fortsätta med adapalen och/eller bensoylperoxid under lång tid.

Vid svår akne eller vid dåligt terapisvar bör patienten remitteras till dermatolog för eventuell behandling med isotretionin (licensläkemedlet Roaccutan).

Risk för resistens

Resistenta P acnes är ett ökande problem, vilket kan beror på exempelvis för låg antibiotikados, långa behandlingsperioder med antibiotika eller dålig behandlingsföljsamhet. Lokala och systemiska antibiotika bör inte kombineras på grund av ökad risk för resistens.

Elin Jerremalm

1. Mobacken H, Oprica C, Berg M. Ny behandlingsstrategi vid acne vulgaris. Läkartidningen 2012;22:1085-89
2. Strama Stockholm. Vårdprogram akne 2011-11-25