Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Riksstämman: Krav om bredare samhällsdebatt kring frågan om vårdens kostnader

Riksstämman: Krav om bredare samhällsdebatt kring frågan om vårdens kostnader

Publicerat 2012-12-05

Det nuvarande systemet för att besluta om vilka läkemedel som ska subventioneras är bra, men debatten om vårdkostnaden som helhet bör lyftas till en bred samhällsdebatt. Det framgick då läkemedelskostnader diskuterades på Medicinska riksstämman.

Niklas Hedberg, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) inledde seminariet, som hade rubriken "Kan en behandling få kosta hur mycket som helst?", med att förklara hur verket prioriterar när beslut tas om vilka nya läkemedel som ska få ingå i högkostnadsskyddet.

Visionen är "mesta möjliga hälsa för pengarna". Men trycket på att fler dyra läkemedel ska subventioneras ökar i takt med att livslängden ökar, liksom befolkningens kunskap och förväntan. Dessutom har sociala medier inneburit att patienter hittar varandra, pratar ihop sig och ställer högre krav, förklarade Niklas Hedberg.

– Vi väger hela tiden nyttan mot kostnaderna, och då handlar det om kostnader för samhället som helhet. Leder läkemedlet till förlängd livstid och ett större välmående över tid? Vi får ibland ta smärtsamma beslut då vi vet att vissa patienter kommer att drabbas, men tar ändå beslutet för att allt för många andra patienter annars skulle drabbas. Det är ju inte vi som beslutar om hur mycket pengar som ska ingå i högkostnadsskyddet, bara vilka läkemedel som ska ingå, sade Niklas Hedberg.

– Vårt nuvarande system är ändå det bästa någon ännu kunnat föreslå, kanske även globalt sett, men när det handlar om små patientgrupper kan vi hamna i ett besvärligt hörn.

Lyft till samhällsdebatt

Panelen, som representerade såväl läkemedelsindustrin som den kliniska verksamheten och de små patientgrupperna genom Riksförbundet sällsynta sjukdomar, ställde sig bakom Niklas Hedbergs slutsats om TLV:s betydelse.

– Men hur öppna TLV:s prioriteringar än är så kommer det alltid att finnas dolda prioriteringar, de som görs av läkaren tillsammans med patienten, sade Elisabeth Wallenius, ordförande i Riksförbundet sällsynta sjukdomar.

– Jag stöder det arbete som TLV gör, men vi måste lyfta frågan ytterligare till en större samhällsdebatt och vad samhället är berett att betala. Vi måste bestämma hur mycket vi anser en människa vara värd, och då satsa de pengarna i vården – inte bara läkemedel – och oavsett vilken diagnos det handlar om.

Läkemedelskostnaden svarar bara för en begränsad del av hela vårdkostnaden för hälso- och sjukvården, men det är läkemedlen som har hamnat i fokus.

– Det är den kostnaden som dragit iväg och som jag måste argumentera för i min budget, sade Göran Ekbom, överläkare och verksamhetschef för Cancercentrum vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Göran Ekbom pekade på problemet att landstingen gör olika prioriteringar och att det krävs en större samordning. Även Anders Blanck, vd för Läkemedelsindustriföreningen (Lif), var inne på samma problematik.

– Ta exempelvis sekundärprevention efter hjärtinfarkt och behandling med blodtryckssänkare och blodfettsänkare, som skiljer sig mycket åt i Sverige. Skillnaden beror inte på pengar utan på behandlingstradition, sade Anders Blanck.

Efterfrågar borttagningsdiskussion

Det är först när man ser vilka läkemedel som kan ersättas, som det går att avgöra hur rimligt det är att introducera ett nytt dyrt läkemedel, sade Per Carlsson, chef för Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet. Han efterfrågade en "borttagningsdiskussion" på läkemedelsområdet.

– TLV ser ju inte vilka läkemedel som ett nytt läkemedel ersätter, på samma sätt som en verksamhetschef gör. När nya läkemedel tillkommer så plockas gamla och ofta billiga läkemedel bort, sådana som inte påverkar budgeten så mycket, sade Per Carlsson.

Göran Ekbom ansåg att det är en vandringsmyt att gamla läkemedel inte plockas bort då nya läkemedel tillkommer, och Anders Blanck från Lif menade att det även handlar om att också dyrare läkemedel försvinner.

– Nya ersätter i många fall nygamla och fortfarande patentskyddade läkemedel. Det handlar kanske inte om så mycket som 50 procent av fallen, men då det händer så påverkar de nya läkemedlen inte kostnaderna så mycket, sade Anders Blanck.

Svaret på frågan huruvida en behandling får kosta hur mycket som helst, vilket var seminariets rubrik, visade sig komplex. Att läkaren alltid ska erbjuda den bästa behandlingen var självklart, ansåg Bo Claesson, handläggare i läkemedelsfrågor vid Sveriges kommuner och landsting (SKL). Det ska alltid vara ambitionen, sade Anders Blanck, Lif. Vad som är bäst vet man först i efterhand, hävdade Göran Ekbom.

– Det finns en hög förväntan från patienterna att man ska erbjudas den bästa tänkbara behandlingen. Men man måste vara försiktig med att använda beteckningen "bästa behandlingen". Det är först när vi har facit, utfallet av behandlingen, som vi vet vad som var bäst, sade Göran Ekbom.

Peter Örn, frilansjournalist

Senast ändrad 2018-01-08