Sverige hade den lägsta förekomsten av resistenta Staphylococcus aureus enligt en studie av nio europeiska länder.
– Det är mycket glädjande att Sverige ännu så länge har ett så gynnsamt resistensläge för aktuella preparat. Vi vill förstås gärna tolka detta som ett uttryck för en återhållsam antibiotikaanvändning i Sverige, säger överläkare Astrid Lundevall, enhetschef Strama Stockholm.
I studien ingick drygt 32 000 personer utan infektionssymtom från Belgien, Kroatien, Frankrike, Nederländerna, Spanien, Sverige, Storbritannien, Ungern och Österrike. Husläkaren samlade in prover hos personer från 4 år (Storbritannien 18 år) från november 2010 till augusti 2011.
Totalt var 22 procent (6 956 stycken) av försökspersonerna bärare av Staphylococcus aureus. Prevalensen var lägst i Ungern med 12 procent och högst i Sverige med 29 procent (945 stycken). Bärarskap var mindre vanligt hos äldre och hos kvinnor.
Staphylococcus aureus är en vanligt förekommande mikroorganism hos människa och kan ofta isoleras från näsan. Bakterierna kan utgöra en reservoar för resistenta gener. Staphylococcus aureus kan orsaka exempelvis sårinfektioner, andra hudinfektioner som bölder och lunginflammation.
I de svenska proverna hittades inga meticillinresistenta stafylokocker (MRSA). MRSA är resistenta mot samtliga antibiotika i betalaktamgruppen, penicillinasstabilt penicillin (isoxasolylpenicillin, exempelvis flukloxacillin), vanligt penicillin och cefalosporiner. I prover från övriga länder hittades totalt 91 MRSA-isolat (8–16 fall vardera).
En tredjedel av stafylokockisolat från svenska näsor var inte resistenta mot någon antibiotikaklass. De flesta, 64 procent, var resistenta mot endast en antibiotikaklass. Tre procent av de svenska isolaten uppvisade resistens mot två antibiotikaklasser.
Multiresistenta bakterier definierades som resistenta mot tre eller flera antibiotikaklasser; fenomenet var vanligast i Storbritannien (3 procent) och minst vanligt i Sverige (0,2 procent).
Resistens mot vanligt penicillin förelåg hos 73 procent av stafylokockisolaten. I prover från flera europeiska länder var också makrolid- (azitromycin och erytromycin) och klindamycinresistens relativt vanligt förekommande.
Makrolidresistensen var högst i Frankrike (17 procent) och klindamycinresistensen i Belgien (15 procent). Sverige låg här lägst, 1,6 procent respektive 1,5 procent av isolaten var resistenta mot makrolider och klindamycin.
Hög antibiotikaanvändning är känt för att driva på antibiotikaresistens. I studien fanns en tendens till att hög antibiotikaanvändning i landet var kopplat till högre grad av resistens liksom att länder med låg användning av respektive antibiotikum hade en lägre grad av resistens.
Elin Jerremalm
Senast ändrad