Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Många terapiavbrott även med nyare diabetesmedel

Många terapiavbrott även med nyare diabetesmedel

Publicerat 2013-12-13

Nyinsättning av GLP-1-receptoragonister och DPP 4-hämmare vid diabetes mellitus typ 2 föregås i stor utsträckning av förstahandsterapin enligt gällande medicinska riktlinjer och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets föreskrifter om läkemedelsförmånen. Patienternas följsamhet är dock bristande och många avbryter tidigt sin behandling. Det visar ett aktuellt fördjupningsarbete om förskrivningsmönstret för dessa medel av Maja Törnlund, läkarstuderande vid Karolinska institutet.

Användningen av liraglutid (Victoza) och sitagliptin (Januvia) har ökat stadigt sedan de introducerades. GLP-1-receptoragonisten exenatid och DPP4-hämmarna vildagliptin och saxagliptin har däremot inte satts in i samma utsträckning.

Av alla patienter med blodsockersänkande läkemedel exklusive insuliner i Stockholms län var andelen med sitagliptin år 2012 6 procent. Det gör sitagliptin till det fjärde vanligaste läkemedlet vid typ 2-diabetes efter metformin, glibenklamid och glimeperid, insulinerna oräknade. Andelen patienter som behandlades med liraglutid var 3 procent.

Riktlinjer följdes

Över 92 procent av alla patienter som förskrivits något av de studerade läkemedlen hade tidigare behandlats med andra diabetesläkemedel, de flesta med metformin. Därmed följdes nationella riktlinjer samt riktlinjer från Stockholms läns läkemedelskommitté (Kloka Listan) i stor utsträckning liksom TLV:s föreskrifter för läkemedelsförmånen om att metformin, sulfonureider eller insulin ska ha prövats först.

Persistensen för läkemedlen var relativt jämförbar med den för metformin. För liraglutid, exenatid, sitagliptin, vildagliptin och saxagliptin var det mellan 37 och 63 procent av patienterna som kvarstod på behandling efter ett år. I åldersgruppen 25–44 år sågs generellt en sämre persistens jämfört med övriga åldersgrupper.

Det kan finnas flera möjliga förklaringar till de ofta förekommande terapiavbrotten för de nyare diabetesmedlen. Inte minst att diabetessjukdomen är en progressiv sjukdom och att de nya diabetesmedlen endast har en liten till måttlig effekt på blodsockerinställningen. För en mindre grupp kan dock läkemedlen vara ett alternativ, enligt Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för endokrinologiska och metabola sjukdomar.

Metformin i första hand

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för diabetesvård bör metformin sättas in som förstahandsval vid behandling av diabetes mellitus typ 2 vid otillräcklig glukoskontroll med motion och kostbehandling. GLP-1-receptoragonister eller DPP4-hämmare har en rekommendationsgrad 10 på den 1–10 gradiga skalan, där 1 anger åtgärder med högst och 10 åtgärder med lägst prioritet.

Desirée Loikas, apotekare
Utvecklingsavdelningen, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen

Källa:
  1. Socialstyrelsen. Diabetesvården – vetenskapligt underlag för nationella riktlinjer 2010

Senast ändrad 2018-01-09