Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

  • Start
  • / Nyheter
  • / Hearing gav svar om långverkande psykosmedel

Hearing gav svar om långverkande psykosmedel

Publicerat 2016-09-28
Mussie Msghina

Hallå där Mussie Msghina, ordförande i Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för psykiatriska sjukdomar. Expertrådet arrangerade nyligen en hearing där flera läkemedelsföretag kom och berättade om sina långtidsverkade injektionsläkemedel för behandling av psykos. Mussie Msghina, docent, överläkare, Psykiatri Sydväst, Karolinska universitetssjukhuset:

Vilken plats har depotpreparaten mot psykos i terapin enligt dig?

– De är viktiga för vissa patienter som behöver läkemedel men som kanske inte klarar att ta tabletter varje dag. Det tar förstås längre tid att justera doserna på depotpreparaten, vilket kan vara ett problem. Det finns inte heller något sätt att avbryta behandlingen snabbt om något obehagligt skulle inträffa, till exempel malignt neuroleptikasyndrom.

Skulle du säga att depotmedlen innebär ett genombrott i behandlingsstrategin?

– Nej, vi har ju haft depotneuroleptika sedan 1960-talet så det är inget nytt i vården. Det som är nytt är att flera av den nya generationens antipsykotika på senare tid också kommit i depotberedning. Alla läkemedel vi har idag bygger på ungefär samma strategi som de läkemedel som kom på 1950-talet, till största delen hämning av dopaminreceptorn. Det finns ett 20-tal psykosläkemedel registrerade i Sverige men de är alla varianter av denna samma strategi. Däremot har de olika biverkningsprofiler, så det är oftast det som kan vara det som avgör valet.

Vad brukar vara det största problemet för patienten med psykos?

– Psykos är en mycket allvarlig sjukdom och funktionsnedsättningen skattas vara lika stor som vid terminal cancer. Personer med psykos har i genomsnitt 20–30 år kortare livslängd än medelbefolkningen och dör i många fall av kardiovaskulära sjukdomar. De mest kända symtomen på psykos är vanföreställningar och hallucinationer. Men de som är mest funktionsnedsättande brukar vara det vi kallar negativa symtom, alltså oförmåga att uttrycka känslor och brist på motivation. Det leder till ett utarmat känslo- och tankeliv. Kognitiva problem som uppmärksamhetsstörning och försämrat arbetsminne är också del av symtombilden.

Hur väl blir patienterna hjälpta av läkemedlen?

– Sju av tio svarar bra på behandling när det gäller symtom som hallucination och vanföreställning. Men inga av läkemedlen fungerar särskilt bra för negativa symtom eller kognitiva besvär. Målet är återhämtning till premorbid funktionsnivå, men tyvärr misslyckas det ofta. All farmakologisk behandling måste kombineras med psykosociala interventioner om det ska finnas någon chans att nå behandlingsmålet.

Varför ordnade ni hearingen?

– På senare år har flera depotpreparat kommit på marknaden så att vi har nu större valmöjlighet på det området och vi vill gärna ha mer information om dem. Vi är intresserade av läkemedelsföretagens information.

Karin Nordin

Senast ändrad 2018-05-02