Hormoner och kirurgi möjlighet vid könsdysfori

Vid Endokrint forum Stockholm, anordnat av ett nätverk av endokrinologer och diabetologer i Stockholm och Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för endokrinologiska och metabola sjukdomar, pratade överläkare Cecilia Dhejne, Centrum för andrologi och sexualmedicin och överläkare Marie Degerblad, Kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes, Karolinska universitetssjukhuset om diagnostisering och behandling av könsdysfori.

– Behandlingen handlar om att personen ska känna sig mer könskongruent, alltså att fler saker kring könet ska hänga ihop: könsidentitet, medicinskt kön och socialt kön. Det är viktigt att berätta för patienten att det inte kan bli precis som om de föddes med den önskade kroppen, men att de i alla fall kan bli betydligt mer könskongruenta, sa Cecilia Dhejne.

Sex utredningsenheter

I Sverige finns sex utredningsenheter för könsdysfori. Astrid Lindgrens barnsjukhus tar emot barn och ungdomar under 18 år och några av de andra teamen tar emot personer från 16 år. I Stockholm finns TS-teamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus och Centrum för andrologi och sexualmedicin/Enheten för könsidentitetsutredningar, CASM/ENID, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.

Antalet som söker för könsdysfori ökar och könsfördelningen är nu ungefär hälften män och hälften kvinnor. Utredningstiden sträcker sig normalt över 4–18 månader, vissa personer hinner ändra sig under utredningstiden. Efter den diagnostiska utredningen startar behandlingen.

­– När den hormonella behandlingen ska påbörjas är det viktigt att ta upp frågan om möjligheten att spara könsceller för att kunna få biologiska barn. Inför hormonbehandling görs också en noggrann medicinsk genomgång, där viktiga faktorer som kan begränsa möjligheten till behandling är till exempel ärftlighet (blodpropp, hjärt- kärlsjukdom och cancer), tidigare sjukdomar, läkemedel och livsstilsfaktorer, såsom rökning, vikt och fysisk aktivitet, sa Marie Degerblad.

Feminisering/maskulinisering med hormoner

För att feminisera en person som tillskrevs manligt kön vid födseln ges livslångt östrogen, vanligen östradiol transdermalt (gel eller plåster) eller via injektion. Dosen individualiseras för att nå målnivåer. Antiandrogen (cyproteronacetat eller GnRH-analog) används för att få en dämpande effekt på skägg och sekundärbehåring samt stänga av testiklarnas testosteronproduktion fram till eventuell orkidektomi. Långtidsuppföljning för dessa personer inkluderar bland annat mammografi, PSA-screening och bentäthetsmätning.

För att maskulinisera en person som tillskrevs kvinnligt kön vid födseln ges testosteron, vanligen som intramuskulär injektion. Ibland ges transdermalt testosteron. Långtidsuppföljning sker med kontroll av smear, äggstockar och livmoder, liksom bentäthetsmätning.

Det är viktigt att personen är säker på att starta behandling eftersom vissa effekter av behandlingen är irreversibla, till exempel klitorisförstoring och fördjupat röstläge.

Könskonfirmerande plastikoperation av underlivet kan äga rum efter att Socialstyrelsens Rättsliga råd gett godkännande.

Få ångrar sig

Studier har visat att den psykiska hälsan förbättras och könsdysforin minskar bland personer som genomgått behandling. Däremot finns inte några studier som undersöker hur den upplevda könskongruensen ändras.

Under åren 1960–2010 genomgick knappt 700 personer ett juridiskt könsbyte samt könskonfirmerande kirurgi. Av dem har 15 personer, 2 procent, ångrat sig. Av de som ångrat sig har de flesta gjort sin korrigering före 1990. Tidigare såg reglerna lite annorlunda ut, när patienten bestämt sig var det obligatoriskt med både hormonell behandling och kirurgisk rekonstruktion. Nu är det möjligt att till exempel börja med hormonell behandling och senare eventuellt gå vidare med operation, vilken inte längre är ett krav för juridisk fastställelse.

– Enligt studier förekommer könsinkongruens hos 0,2–0,5 procent av befolkningen, alla har dock inte ett lidande och behöver inte behandling. Fenomenet finns över hela världen, sa Cecilia Dhejne.

Socialstyrelsen har nyligen givit ut nationella kunskapsstöd och annan information om könsdysfori. Bland annat finns en broschyr till patienter och en avsedd för primärvården, psykiatrin, socialtjänsten och elevhälsan.

Elin Jerremalm

Källa

1. Socialstyrelsen. Vård vid könsdysfori – information och nationellt kunskapsstöd