Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Ny rekommendation om gikt

Publicerat 2016-05-27

COX-hämmare, kortison och kolkicin har likvärdig effekt vid behandling av akut gikt. Valet ska styras av individuella faktorer enligt Läkemedelsverket, som för första gången gett ut behandlingsrekommendationer om gikt.

Några av de viktigaste budskapen i behandlingsrekommendationen är:

  • En förhöjning av serumurat har låg specificitet och sensitivitet vid misstanke om gikt, och ska därför bedömas tillsammans med kliniska symtom och objektiva fynd vid diagnossättning.
  • Vid akut gikt har behandling med COX-hämmare, kortison eller kolkicin lika bra effekt men patientens ålder, komorbiditet och andra läkemedel påverkar valet.
  • En lägre dos av kolkicin har lika bra effekt som en högre men ger färre biverkningar. Inom tolv timmar från debut tas 1 mg, därefter 0,5 mg efter en timme. Efter ytterligare tolv timmar tas 0,5 mg var 8:e vaken timme till bättring, eller total dos 6 mg per attack.
  • Allopurinol är förstahandsval vid uratsänkande behandling medan probenecid och febuxostat (Adenuric) är andrahandsval. Febuxostat subventioneras inte. En nyhet jämfört med klinisk praxis är att det kan vara indicerat att sätta in uratsänkande behandling redan efter första anfallet, till exempel vid högt s-urat, låg ålder, förekomst av tofi eller komorbiditet.
  • Vid insättning av uratsänkande behandling, under eller efter en giktattack, bör COX-hämmare, kolkicin eller prednisolon ges samtidigt i upp till sex månader.
  • Den uratsänkande behandlingen ska vara målstyrd. S-urat bör sänkas till <360 µmol/l (=mättnadspunkten), eller om tofi finns till <300 µmol/l, för att motverka utfällning av nya uratkristaller samt för att minska befintliga ansamlingar. Det betyder att en person kan ligga inom referensintervallet för S-urat och ändå behöva sänka nivåerna.
  • Om en akut giktattack inträder under en pågående uratsänkande behandling ska den inte avbrytas, då det finns risk för att attacken blir värre. Attacken behandlas som vanligt med COX-hämmare, kortison eller kolkicin.
  • Icke-farmakologisk behandling som fysisk aktivitet och viktnedgång vid övervikt är betydelsefullt. Om patienten har hyperurikemi och gikt bör alkoholintaget minimeras och det animaliska proteinintaget minskas.

Susanne Elfving

Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.

Senast ändrad