Uteslut urinvägsinfektion och förstoppning vid urininkontinens
Publicerat 2016-05-31
Gör en noggrann utredning vid urininkontinens. Anamnes, miktionslista och optimerad blåstömning är faktorer som bör beaktas vid utredning av urininkontinens, enligt föreläsare på seminariet Urininkontinens – en utmaning för primärvården?
På seminariet berördes framförallt överaktiv blåsa och ansträngningsinkontinens hos kvinnor.
Vid överaktiv blåsa har patienten trängningar med eller utan trängningsinkontinens, oftast med frekventa miktionstillfällen och nokturi, utan förklaring. Ansträngningsinkontinens innebär ofrivilligt urinläckage i samband med ansträngning, nysning eller hosta. Det är inte ovanligt att patienter har en kombination av överaktiv blåsa och ansträngningsinkontinens.
En utredning av överaktiv blåsa i primärvården bör innehålla:
- frågeformulär
- miktionslista
- urinsticka eller urinodling
- undersökning där residualurin och förstoppning utesluts
- gynkonsultation för att utesluta främre prolaps, ovarial- eller buktumörer
– Frågeformulären och miktionslistan kan ge mycket information, sa Caroline Elmér, med dr, specialistläkare gynekologi och urologi, på Stockholms UroGynmottagning. En patient kan till exempel dricka normalt men ändå ha stora urinmängder. Då får man inte glömma bort att även föda innehåller vätska, i synnerhet frukt och grönsaker. En person kan också kissa många gånger utan att ha en onormal dygnsvolym. Det kan bero på att personen kissar i förebyggande syfte av rädsla att inte hinna till toaletten i tid.
– Många patienter har en långdragen urinvägsinfektion, UVI, och inte en överaktiv blåsa, berättade Caroline Elmér. En urinsticka kan visa negativt resultat trots att patienten har en urinvägsinfektion.
Vid misstanke om UVI ska en utredning göras, se Cystit på Viss. Även förstoppning kan vara en orsak till besvär med överaktiv blåsa.
Livsstilsförändringar och träning kan lindra
Behandling av överaktiv blåsa innebär först och främst livsstilsförändringar och blåsträning.
– Nattlig polyuri kan till exempel många gånger motverkas genom att dricka mindre på kvällstid och många patienter med övervikt blir bättre i sin urininkontinens genom att gå ned i vikt, sa Caroline Elmér. Att bäckenbottenträna regelbundet ger också ofta goda resultat.
Som farmakologisk behandling rekommenderas i första hand tolterodin, som är ett antikolinergikum. Det har använts kliniskt under lång tid, och effekt och biverkningar är kända. Tolterodin är också generiskt utbytbart.
Det nya läkemedlet mirabegron har likvärdig effekt som antikolinergika men har en annan verkningsmekanism (beta-3-stimulerare). Vid behandling med mirabegron är det viktigt att blodtrycket följs kontinuerligt eftersom läkemedlet kan ge hypertoni som biverkning. Det saknas hittills långtidsstudier på mirabegron vilket manar till försiktighet. Mirabegron subventioneras endast till patienter som provat men inte tolererar antikolinergika.
Mot ansträngningsinkontinens är korrekt bäckenbottenträning viktig.
Skicka remiss till specialist
Om patienten inte blir hjälpt av ovanstående bör remiss skickas till specialistmottagning för ställningstagande till vidare behandling. Mot ansträngningsinkontinens måste ställning tas till inkontinenskirurgi alternativt intraurethral bulkmedelsinjektion. Mot överaktiv blåsa kan patienten få uroterapi, som till exempel tibialisnerv-stimulering, el-stimulering och akupunktur. Andra behandlingar som kan erbjudas är botulinumtoxin (Botox), sakral nerv-modulering och till sist augmentationskirurgi.
Läs mer i expertrådsdokumentet – Riktlinjer för behandling av urininkontinens – på Janusinfo.
Finns alltid något att göra
– Som uroterapeut brukar jag förmedla att det alltid finns något att göra, sa Helena Hallencreutz Grape, uroterapeut, specialistsjukgymnast på Urologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. Jag brukar framhålla vikten av information och förståelse för en normal blåsfunktion, som till exempel hur mycket man ska dricka och hur man ska kissa. Att optimera blåstömningen innebär bland annat att kissa i lugn och ro (ibland i omgångar), att sitta ned med stöd under fötterna och benen isär och gärna framåtlutad, fortsätter Helena. Det är också viktigt att känna till hur bäckenbotten- och blåsträning går till. Även om träningen inte alltid ger bot kan det ge ökad kontroll och symtomlindring.
Att blåsträna innebär att försöka öka volymen på urinblåsan genom att kontrollera intervallen mellan toalettbesöken. Det kan till exempel ske genom att parera trängningar – stanna upp, knipa och kontrollerat ta sig till toaletten – och att förlänga avståndet mellan miktionerna genom att långsamt öka på tiden mellan toalettbesöken.
Det finns även hjälpmedel att ta till vid urininkontinens som:
- absorberande inkontinensskydd
- vaginalbåge – som stöttar blåshalsen vid ansträngningsinkontinens
- penisklämma för män
- kissflaska och madrasskydd.
Urininkontinens hos män är ofta associerat med prostata som vid BPH (Benign prostatahyperplasi) och post prostatektomi.
Läs mer i expertrådsdokumentet – Riktlinjer för behandling av urininkontinens – på Janusinfo och på Viss om Nedre urinvägssymtom – utredning LUTS och behandling BPH.
Susanne Elfving
Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.
Senast ändrad