Ensamboende patienter med Alzheimer fick annan behandling

I kohortstudien ingick 26 000 patienter med Alzheimers sjukdom som fanns med i det landsomfattande kvalitetsregistret, Svenska demensregistret SveDem. Data kopplades ihop med information från läkemedelsregistret och patientregistret. Vilka var resutaten?
– Nästan hälften, 46 procent, av alla patienter som fick diagnosen Alzheimers sjukdom bodde ensamma i sina hem. Detta gällde särskilt äldre kvinnor. Ensamboende blev mer sällan undersökta med hjärnavbildande metoder och lumbalpunktion samt fick mindre ofta kolinesterashämmare och memantin. De ensamboende fick däremot oftare antidepressiva, antipsykotika och sedativa läkemedel.

Resultaten korrigerades för skillnader i ålder, kön, samsjuklighet och demenssjukdomens svårighetsgrad. Kan du förklara vad resultaten beror på?
– En trolig förklaring till skillnaderna är att patientens hemmaförhållanden kan påverka läkarens diagnostiska strategi och behandling. Den höga andelen ensamboende är oroande, eftersom demens är en svår sjukdom för patienten att klara av på egen hand. Anledningen till att de ensamboende fick mer psykofarmaka skulle kunna vara antingen att läkarna var mer benägna att förskriva läkemedlen till denna patientgrupp eller att ensamboendet orsakade eller förvärrade depression, psykotiska symtom och sömnproblem.

Vilka åtgärder kan du föreslå för att minska ojämlikheten i patienternas behandling?
– Vi behöver anstränga oss mer för att övervinna de utmaningar som ensamboendet utsätter patienterna för. Medvetenhet som dessa skillnader gör det möjligt att försöka motverka problemen. I Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för geriatriska sjukdomar arbetar vi också för jämlik läkemedelsbehandling, bland annat genom rekommendationerna i Kloka Listan.

Studien fick stöd av Vetenskapsrådet (Drn 2012-2291).

Elin Jerremalm

1. Cermakova P, Nelson M, Secnik J, Garcia-Ptacek S, Johnell K, Fastbom J et al. Living alone with Alzheimer´s disease. J Alzheimers Dis. 2017;58(4):1265-1272. PubMed