Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Rituximab som initial behandling för skovvis förlöpande MS

Publicerat 2018-01-29

En jämförande analys mellan två landsting ger stöd för att förstahandsbehandling med rituximab (Mabthera) ger större chans att nå målen vid multipel skleros, MS, jämfört med traditionella behandlingsval. Ytterligare studier behövs för att belysa utfall över längre tid.

Autoreferat. Behandlingsalternativen för skovvis förlöpande multipel skleros (MS) har ökat under senare år. Det saknas dock jämförande studier över hur bra olika läkemedel fungerar i vanlig klinisk praxis. I aktuella nationella rekommendationer från bland annat Läkemedelsverket anges att första behandlingsalternativ bör vara injektions- eller vissa tablettbehandlingar, medan högeffektiva behandlingar förbehålls de med negativa prediktorer eller de som har otillräckligt behandlingssvar på initial terapi.

Rituximab (Mabthera) är en monoklonal antikropp som eliminerar B-celler och som har indikationen lymfom och ledgångsreumatism. Nationellt har användningen av rituximab för MS, det vill säga utanför den egentliga indikationen, ökat, men med stora regionala skillnader. Således har en majoritet av nyinsjuknade patienter med MS i Västerbotten påbörjat behandling med rituximab i samband med diagnos, medan traditionella behandlingsval har dominerat i Stockholm.

I den aktuella retrospektiva studien jämfördes utfallen för nyinsjuknade patienter i Västerbottens läns landsting och Stockholms läns landsting avseende läkemedelsavbrott, avbrottsorsak, och biverkningar. Totalt diagnosticerades 494 patienter från år 2012 till 2015, varav 442 i Stockholm. I Västerbotten hade 81 procent startat behandling med rituximab, medan motsvarande siffra i Stockholm var 18 procent.

Följande läkemedel inkluderades i analysen:

  • interferoner
  • glatirameracetat, Copaxone
  • dimetylfumarat, Tecfidera
  • natalizumab, Tysabri
  • fingolimod, Gilenya
  • rituximab, Mabthera

Jämfört med rituximab hade samtliga för MS godkända terapier inkluderade i analysen betydligt högre avbrottsfrekvens (hazardkvot 5,9 till 15,1). Fortsatt sjukdomsaktivitet var den vanligaste orsaken till läkemedelsavbrott för interferoner och glatirameracetat (38,1 %), dimetylfumarat (16,3 %) och fingolimod (23,5 %), och positiv JC-virusserologi för natalizumab (32,0 %).

Förekomsten av kliniska skov och/eller neuroradiologisk sjukdomsaktivitet var också signifikant lägre för rituximab jämfört med interferoner, glatiramer acetat och dimetylfumarat, med en tendens till lägre skovfrekvens även jämfört med natalizumab.

I den jämförande analysen mellan de två landstingen var frekvensen av läkemedelsavbrott signifikant lägre i Västerbotten jämfört med Stockholm (hazardkvot 5,3, 95 % KI 2,6–10,9). Även om resultaten bör tolkas med försiktighet eftersom det inte rör sig om en randomiserad studie, ger den jämförande analysen mellan de två landstingen, där hänsyn inte tagits till läkemedelsval, stöd för att rituximab medför en högre chans för att nå behandlingsmålen jämfört med de MS-läkemedel som ingått i analysen.

Ytterligare studier kommer att behövas för att belysa utfall över en längre tidshorisont. Ur hälsoekonomisk synvinkel är rituximab även ett fördelaktigare val då läkemedelskostnaden ligger på cirka 25 000 kr per år och patient mot 80 000 till 200 000 kr för de övriga MS-läkemedlen.

Fredrik Piehl, professor, överläkare
Neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset
Medlem i Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för neurologiska sjukdomar

Källa

  1. Granqvist M, Boremalm M, Poorghobad A, Svenningsson A, Salzer J, Frisell T, Piehl F. Comparative effectiveness of rituximab and other initial treatment choices for multiple sclerosis. JAMA Neurol. 2018 Jan 8. doi: 10.1001/jamaneurol.2017.4011. [Epub ahead of print]

Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.

Senast ändrad