Snabb vård viktigt vid stroke

Stroke ska behandlas tidigt eftersom risken för bestående skador ökar med tiden. Ett strukturerat omhändertagande är därför viktigt i det akuta skedet, vilket innebär åtgärder både före och efter det att patienten kommit till sjukhus. Allmänheten bör känna till symtomen på stroke så att de larmar direkt och vårdpersonal bör, förutom att ha kunskap om stroke, även ha tillgång till uppdaterade rutiner eller vårdprogram samt möjlighet att konsultera specialist vid behov.

Genom att ha en sammanhållen vård av strokepatienter på särskild strokeenhet minskar dödligheten, funktionsnedsättningar och andra strokerelaterade komplikationer. Därför bör patienter med stroke direkt läggas in och vårdas på särskilda strokeenheter som har multidisciplinära team, innehållande till exempel läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, psykolog och logoped.

Eftersom TIA (transitorisk ischemisk attack) ger en ökad risk för efterföljande ischemisk stroke bör även akut omhändertagande och inläggning av TIA-patienter ske på strokeenhet. Där kan de snabbt utredas och tidigt få sekundärpreventiv behandling.

Vid akut ischemisk stroke är trombolys eller trombektomi effektivt. Med datortomografi (DT) kan intracerebralt hematom och ischemisk stroke diagnosticeras, vilket krävs för att kunna påbörja intravenös trombolysbehandling. Datortomografin bör kombineras med DT-angiografi för att hitta eventuell kärlocklusion. Behandling med intravenös alteplas ska initieras så tidigt som möjligt inom 4,5 timmar efter debut av strokesymtom. Mekanisk trombektomi rekommenderas vid akut ischemisk stroke med ocklusion av hjärnans stora främre och bakre kärl.

Viktigt med tidig rehabilitering

I de nya riktlinjerna lyfts vikten av rehabilitering som ska påbörjas tidigt efter insjuknandet. Då ökar chansen till förbättring samtidigt som komplikationer motverkas. Rehabiliteringen blir ofta långvarig. I riktlinjerna finns särskilda rekommendationer kring:

• Rehabilitering i tidig fas – till exempel multidisciplinär teambaserad strokerehabilitering i slutenvård som utformas efter individens behov och mål.
• Uppgiftsspecifik träning – anpassas efter individens särskilda problem och mål, till exempel arm- och handträning, balansträning och gångträning.
• Behandling vid spasticitet – botulinumtoxin i kombination med andra rehabiliteringsåtgärder bör erbjudas till patienter med spasticitet som orsakar problem.
• Behandling vid afasi – språklig träning (minst fyra timmar i veckan) samt kommunikationspartnerträning för närstående med syftet att närstående får lära sig tekniker som kan underlätta samtalet.
• Behandling vid nedsatt kognitiv förmåga – till exempel riktad träning av särskilda svårigheter som att minnas namn, rutiner och vägar men även generell träning av minnesproblem med hjälp av kompensatoriska tekniker. Även träning för att öka problemlösningsförmågan rekommenderas.
• Samtalsstöd vid emotionella och psykiska reaktioner – ska dels fokusera på reaktioner som kan kopplas till själva insjuknandet i stroke men även till besvär som kan uppstå senare till följd av sjukdomen.

Uppföljning under lång tid

Patienter med stroke ska följas regelbundet under lång tid eftersom de har en ökad risk att få en ny stroke och att dö i förtid på grund av hjärt-kärlsjukdom. Hälsosamma levnadsvanor som att sluta röka, fysisk aktivitet, äta rätt och minska stressen är viktiga sekundärpreventiva åtgärder liksom förebyggande läkemedelsbehandling som till exempel statiner, blodtryckssänkande och antitrombotiska läkemedel. Den strukturerade uppföljningen innebär även att till exempel fånga upp nya eller förändrade symtom och bedöma funktionsförmågan.

Socialstyrelsen bedömer att de nya riktlinjerna medför ökade kostnader eftersom mer resurser behövs.

Det finns 36 indikatorer kopplade till riktlinjerna. De är fördelade på stroke och TIA och alla går att mäta med befintliga datakällor.

Susanne Elfving

Källa

1. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård vid stroke – Stöd för styrning och ledning