Så kan patienter och vårdnadshavare vägledas till ett tryggt beslut om vaccin

Vårdgivare har en viktig roll när patienter känner skepsis eller oro inför vaccination. Ett lugnt bemötande, tydlig och enkel information samt tid för frågor ökar chansen att fler tar till sig kunskapen och kan fatta ett genomtänkt beslut.

I Sverige har många stor tillit till hälso- och sjukvården och vaccinationstäckningen är hög. Det första mötet med vaccin sker oftast under barnets första levnadsår på barnavårdscentralen, BVC. Där läggs grunden för ett långvarigt skydd mot allvarliga sjukdomar. Över 95 procent av barnen följer det nationella vaccinationsprogrammet och endast en liten grupp avstår helt från vaccin. Samtidigt finns oro och tveksamhet kvar i vissa grupper och kring specifika vaccin. Vårdgivares bemötande är därför avgörande för att skapa förtroende, besvara frågor och bidra till en fortsatt hög vaccinationsgrad.

– BVC har kontakt med nästan alla föräldrar till barn i åldern 0–5 år. Verksamheten bygger på en stabil och tillitsfull relation, med hembesök tidigt i det nyfödda barnets liv. Det ger goda möjligheter att i samtal förstå varifrån oron kommer, säger Karolina Lindström, barnhälsovårdsöverläkare och ordförande i Regionalt programområde barns och ungdomars hälsa.

Ibland behövs flera samtal, både enskilda och gemensamma med sjuksköterska och läkare. Oavsett orsaken till rädslan behöver vårdgivaren vara trygg i sin kunskap och ge föräldrarna korrekt information om vaccinerna, både muntligt och skriftligt.

– Det finns material från Folkhälsomyndig­heten och Barnhälsovårdsenheten att erbjuda, och BVC-podden har flera avsnitt om oro för vaccination som föräldrar kan lyssna på i lugn och ro, säger Karolina Lindström.

Ibland bottnar oro, och även skepsis, i påståenden som föräldrar har hört eller läst i sociala medier och internetforum, ofta med koppling till olika tillsatsämnen i vacciner. Och det finns de som fortfarande undrar över den påstådda kopplingen mellan MPR-vaccinet (mässling, påssjuka och röda hund) och autism, något som forskning sedan länge har visat saknar stöd.

– Föräldrar vill skydda sina barn till varje pris och motstridig information kan skapa osäkerhet. Ibland känner BVC igen frågorna direkt, ibland ­behöver de undersökas vidare och följas upp vid ett nytt samtal, eventuellt med stöd från Barnhälso­vårdsenheten.

Ett nära samarbete mellan olika yrkesgrupper är viktigt för att stärka budskapet om hur betydelsefull vaccination är, understryker Karolina Lindström. I Region Stockholm finns en samlad expertis i Läkemedelskommitténs expertgrupp för vaccinationer.

– Här ingår Smittskydd Stockholm, specialistvård, primärvård, barnhälsovård, elevhälsa och hälso- och sjukvårdsförvaltning. Gruppen tar fram kunskapsstöd och utbildningar och har ett brett kontaktnät med vårdaktörer, myndigheter och forskare. Även Folkhälsomyndigheten bidrar genom att stärka vaccinationsbudskapet brett i vården.

En av dem som ingår i regionens expertgrupp är Johan Alm, specialist i barn- och ungdomsmedicin samt -allergologi och delansvarig för Sachsska barn- och ungdomssjukhusets specialistmottagning för vaccinationer. Vanliga patientgrupper är barn med underliggande sjukdom, barn som har upplevt en oväntad reaktion, barn där det finns oro på grund av ärftlighet och barn till mödrar som fått läkemedelsbehandling under graviditeten. Föräldrar med en allmän oro eller uttalad vaccinskepsis hanterar BVC som regel själva eller tillsammans med barnhälsovårdsenheten.

– Vi tar enbart emot patienter som BVC eller elevhälsan har bedömt behöver mer specialiserad handläggning. Vårt arbete är att ta ställning till när, var och hur kommande vaccination ska ges och genomföra vaccinationen på ett säkert sätt, säger Johan Alm.

Det kan handla om att mamma eller pappa reagerat annorlunda på vaccinationer när de var små eller vuxit upp i ett land där man använder andra strategier eller till och med avråder från vaccinationer. Ibland kommer det trots allt remisser där ingen tydlig orsak anges. Bakom några av dem finns familjer som tagit del av missvisande innehåll på nätet.

– De upplever sig informerade, men har inte tagit till sig den tillförlitliga information som finns. Då uppmanar jag dem att läsa på ordentligt. Vårt fokus behöver ligga på att bemöta oro utifrån vetenskapligt stöd, snarare än uppgifter som kommer från mindre sakliga sajter, säger han

Med en barnläkarkarriär som sträcker sig tillbaka till 1990-talet har Johan Alm lång erfarenhet av att möta oroliga familjer, särskilt inom allergologi som är hans specialområde.

– Även om allergiska reaktioner är mycket ovanliga när det gäller våra programvacciner finns det ofta en oro hos både vaccinatörer och föräldrar kring detta, säger han.

Eftersom mottagningen är ett stöd för hela Region Stockholm, nästan en femtedel av Sveriges befolkning, finns en bred kunskap även om mycket ovanliga händelser och frågeställningar.

– Det gör oss till en unik resurs. Vi har dessutom fördelen att oftast ha mer tid med patienterna än tidspressade BVC- och skolsköterskor. Genom individuell anpassning lyckas vi i de flesta fall vända oro till trygghet inför fortsatt vaccination, säger han.

Föräldrarna ska känna sig både ­välinformerade och förstådda. En viktig förebild i arbetet är Margareta Blennow, tidigare barnhälsovårdsöverläkare på Sachsska och en av Sveriges mest erfarna experter på vaccin.

– Hon är en sann entusiast som har arbetat mycket mot BVC, lett föräldragrupper och förmedlat ett lyssnande förhållningssätt. Det försöker vi ta efter. Min bild är att ingen lämnar mottagningen med känslan av att ha blivit överkörd av information eller utsatt för övertalning. Vi som arbetar här har gedigen kompetens, säger Johan Alm.

Även han lyfter styrkan i att arbeta tätt tillsammans över yrkesgränser.

– Allt kan vi förstås inte besvara och bemöta direkt här hos oss. Vi behöver diskutera svårare frågeställningar med vaccinologer, immunologer och andra specialister. Det kan gälla barn med svår immunbrist, eller hur vaccination planeras in parallellt med biologiska läkemedel, eller barn som är mycket sköra och kan ha svårt att klara av den feberreaktion som vaccination kan ge. Här fyller expertgruppen en viktig funktion.

Ann-Christine Sjöblom är allmänläkare och adjungerad klinisk adjunkt vid Liljeholmens universitetsvårdcentral. Bland deras vuxna patienter är oro för vaccination ovanlig. Bland deras vuxna patienter är oro för vaccination ovanlig. De flesta är tvärtom angelägna om att få vaccin.

– Jag upplever att det har varit så under lång tid och att vuxna och äldre faktiskt är ännu mer motiverade i dag jämfört med tidigare år. Men seniorerna är bekymrade för att de inte har råd med bältrosvaccin, som bara ges på privata vaccinationsmottagningar och kostar mycket. Det är en återkommande fråga, säger hon.

Däremot är det ibland en utmaning att förklara för patienter yngre än 65 år i medicinsk riskgrupp, som erbjuds influensavaccin och pneumokockvaccin kostnadsfritt, varför de behöver vaccinera sig under säsongen. Det gäller till exempel personer med diabetes typ 2 eller personer som haft hjärtinfarkt eller har förmaksflimmer och upplever sig friska och relativt unga.

– Många ser sig inte som riskpatienter. Jag brukar hänvisa till forskning och kliniska uppföljningar som visar att deras sjukdom ökar risken för allvarliga pneumokockinfektioner, till exempel blodförgiftning. Det gör dem mer sårbara än de tror. Influensavaccin rekommenderas också eftersom influensa ibland kan leda till bakteriell lunginflammation, som ofta orsakas av pneumokocker, säger Ann-Christine Sjöblom.

Hon betonar att det inte är någon vits med att försöka övertala personer som bestämt avsäger sig vaccin.

– Personer som uttrycker skepsis eller tveksamhet bemöter vi med saklig och evidensbaserad information, vilket gör att de flesta tar till sig budskapet. Generellt är frågor om vaccination vanligare i mötet med föräldrar på BVC, där det ibland behövs mer tid för dialog, säger hon.

Basen för ett lyckat vaccinationssamtal är lyhördhet. Ställa öppna frågor, lyssna in och bekräfta patientens oro innan informationen ges.

– Man bör sedan anpassa samtalet efter patientens frågor och kunskapsnivå och hålla sig till enkel, tydlig och evidensbaserad information. Ibland räcker det att så ett frö och erbjuda en ny tid för fortsatt dialog i stället för att försöka lösa allt i ett och samma möte, säger Ann-Christine Sjöblom.

Nneka Magnusson Amu