Vaccination hos äldre – evidens, skörhet och etiska överväganden

Vaccination skyddar äldre mot allvarlig sjukdom, försämrad funktionsförmåga och för tidig död. Hos sköra äldre krävs samtidigt individuell medicinsk bedömning och etisk eftertanke. Region Stockholms rekommendationer inför 2026 och ny internationell evidens ger stöd i dessa ställningstaganden.

Region Stockholm rekommenderar inför 2026 årlig vaccination mot säsongsinfluensa för personer från 65 års ålder. Årlig vaccination mot covid-19 rekommenderas för personer från 75 år och äldre samt för personer från 65 års ålder med särskilt boende, hemtjänst eller medicinska riskfaktorer. Vaccination mot pneumokocker rekommenderas till alla från 65 år och vaccination mot RS-virus till personer från 75 år och äldre samt även till yngre med tydliga riskfaktorer. Rekommendationerna bygger på evidens som visar minskad risk för sjukhusinläggning, intensivvård och död, även hos mycket gamla personer. Samtliga vaccinationer är kostnadsfria förutom RS, som bekostas av individen själv.

Även om immunsvaret hos äldre ofta är försvagat ger vaccination ett kliniskt relevant skydd, särskilt mot svår sjukdom. Det minskar också vårdtrycket under vinterhalvåret, när infektionssjukdomar annars belastar både akutsjukvård och äldreomsorg.

Skörhet och individualisering

Skörhet är inte en sjukdom utan ett tillstånd med minskad reserv i kroppens funktioner och ökad sårbarhet. Nationellt vårdprogram Skörhet hos äldre betonar att medicinska beslut för denna grupp ska bygga på en strukturerad helhetsbedömning snarare än på kronologisk ålder. Vaccination lyfts i vårdprogrammet fram som en viktig förebyggande insats, eftersom infektioner ofta utlöser funktionsförsämring, delirium och långvarigt vårdberoende hos sköra äldre.

För sköra äldre bör beslut om vaccination utgå från en samlad bedömning av biologisk ålder, samsjuklighet, funktionsnivå och kvarvarande livsperspektiv. Men skörhet får aldrig ensamt användas som skäl för att avstå från evidensbaserad prevention.

Etiska överväganden

Vaccination hos äldre aktualiserar de fyra grundläggande etiska principerna: autonomi, att göra gott, att inte skada och rättvisa. Autonomin kräver att information ges på ett sätt som är anpassat till individens kognitiva förmåga. Vid nedsatt beslutsförmåga behöver ställningstagandet ske i dialog med närstående och patientens bästa i fokus.

Principerna att göra gott och inte skada talar i regel för vaccination, då risken för allvarliga biverkningar är låg. Samtidigt kan nyttan vara begränsad i livets allra sista skede, där återhållsamhet kan vara etiskt rimlig. Rättvise­principen innebär att även personer med omfattande omsorgsbehov ska erbjudas samma tillgång till förebyggande vård som andra äldre.

Vaccination mot bältros och kognitiva utfall

Bältros är vanligt hos äldre och kan ge långvarigt lidande i form av postherpetisk neuralgi. Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot bältros till alla personer 65 år och äldre samt till vuxna med immunbrist. Det rekombinanta vaccinet har visat hög och långvarig skyddseffekt även hos äldre.

Nyligen har experimentella bevis framkommit för att neurotropa herpesvirus kan ha en roll i patogenesen av demens. Ett sätt att rikta in sig på herpesvirus är också vaccination. Under senare år har observationella studier visat att bältrosvaccination associeras med lägre risk för demens. Stora registerbaserade studier från Europa och USA har rapporterat riskreduktioner för nydiagnostiserad demens, särskilt Alzheimers sjukdom, hos vaccinerade jämfört med ovaccinerade. Sambandet har varit mindre tydligt för frontotemporal och Lewy body-demens, vilket väcker hypoteser om biologisk specificitet.

Även om kausala samband ännu inte kan fastställas och risken för healthy vaccinee bias kvarstår, har resultaten varit konsistenta över flera studier och olika populationer. I nuläget finns ingen evidens för vaccination som behandling av etablerad demens, men fynden stödjer bältrosvaccination som ett potentiellt bidrag till ett hälsosamt åldrande.

Sammanfattning

Vaccination hos äldre är en evidensbaserad och etiskt relevant del av preventiv geriatrik. För sköra äldre krävs ett individualiserat och personcentrerat förhållningssätt, i linje med det nationella vårdprogrammet för skörhet. När medicinsk evidens kombineras med helhetsbedömning och respekt för individens värdighet kan vaccination bidra till både ökad överlevnad, bibehållen funktion och förbättrad livskvalitet.

Dorota Religa, överläkare i geriatrik, Karolinska Universitetssjukhuset och medlem i Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för vaccinationer