Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Fråga om resa och boende vid infektion

Publicerat 2016-06-14

De flesta flyktingar som kommer till Sverige är unga och friska och risken för spridning av infektionssjukdomar till befolkningen är låg. Men migranter som bor trångt kan själva vara utsatta för en ökad risk för smittsamma sjukdomar.

Jerker Jonsson

Jerker Jonsson har arbetat för Läkare utan gränser i flyktingläger i Kenya innan han blev infektionsläkare. År 2014 arbetade han för Röda Korset i Sierra Leone på ett Ebola Treatment Center. I Sverige har han arbetat kliniskt med tuberkulos sedan början av 2000-talet.

De flesta asylsökande är friska men när det gäller personer med infektionssymtom finns olika diagnostiska överväganden att göra beroende på vilket land patienten kommer ifrån och hur resan hit har varit. Om man bott trångt i flyktingläger med undermålig hygien eller suttit fängslad någonstans så ökar risken för vissa infektioner som annars inte är vanliga. Det är också särskilt viktigt att smittsamma sjukdomar upptäcks så snart som möjligt då många till en början i Sverige bor trångt på överfulla flyktingförläggningar eller hemma hos släktingar. Det ökar då risken att de smittar andra.

Enligt Socialstyrelsen ska alla asylsökande erbjudas en hälsoundersökning så snart som möjligt efter ankomst och förutom ett hälsosamtal ingår provtagning av flera infektionssjukdomar. Undersökningen är också tänkt att ge en liten introduktion till hur vården fungerar i Sverige och att den som kommit till Sverige får veta vart man ska vända sig om man inte mår bra. Hur detta är organiserat varierar ifrån landsting till landsting. Tyvärr dröjer det ofta innan hälsoundersökningen blir av, ibland flera månader och ibland blir den inte av alls. Oavsett legal status har alla rätt till vård som inte kan anstå.

Prioritera de med symtom

Enligt Folkhälsomyndighetens vägledning till hälso- och sjukvården ska de som har symtom på sjukdom eller uppger att de är sjuka prioriteras vid kontakt med sjukvården. Därefter är det alla barn under sex år då många kommer från länder där sjukvården kollapsat och barnen därför inte har blivit vaccinerade. Om dokumentation på vaccinationer saknas bör barnen vaccineras så snart som möjligt för att komma ikapp det svenska nationella vaccinationsprogrammet.

Om patienten har symtom på infektion bör olika differentialsjukdomar övervägas. Det som är vanligast i Sverige, som virala luftvägsinfektioner eller tarminfektioner, är vanligast även i den här gruppen. Men en del infektioner som är mindre vanliga i Sverige får inte glömmas bort. Shigella eller andra smittsamma tarminfektioner är ett exempel och om någon söker för diarré så bör fecesodling göras. Skabb är en annan infektion som förekommer hos människor som tvingats bo trångt under hygieniskt dåliga förhållanden. För de flesta minskar risken för dessa sjukdomar ju längre tid man varit i Sverige.

Folkhälsomyndighetens vägledning innehåller en tabell med incidensen av olika infektionssjukdomar för de fem vanligaste ursprungsländerna på Afrikas horn. I Afghanistan är det inte lika vanligt men ändå betydligt vanligare än i Mellanöstern.

Screening för tuberkulos ingår i hälsoundersökningen om man kommer från länder med en årlig incidens högre än 100 fall per 100 000 invånare (till exempel Afghanistan, Eritrea och Somalia).

Eftersom hälsoundersökningen ibland dröjer eller inte blir av så är det viktigt att personer med långvarig hosta (> 2 veckor) blir undersökta av läkare så snart som möjligt. Smittrisken minskar snabbt så fort adekvat behandling satts in. Risken att bli smittad är störst för de som delar bostad med någon som har smittsam tuberkulos. Eftersom tuberkulos är klassad som en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen så är smittspårning bland kontakter till konstaterade fall obligatorisk. Tuberkulos sköts i de flesta landsting av antingen infektionskliniken eller lungkliniken. Misstänkta eller konstaterade fall remitteras dit och de sköter smittspårningen. Om det gäller barn sköts de oftast av barnkliniken i samråd med den klinik som sköter de vuxna fallen.

Parasitinfektioner som kan förekomma

Det finns en del parasitinfektioner som kan vara aktuella, framförallt den första tiden efter ankomst till Sverige. Men risken sjunker för de flesta av dem ju längre tid personen ifråga varit i Sverige.

Den allra vanligaste parasitinfektionen är troligen giardia, en intestinal parasit som kan ge upphov till diarré och illamående. Bärarskap utan symtom förekommer också men då är risken för att bäraren är smittsam mycket liten. Vanligast är det hos barn som också har lite större risk att smitta vidare då många mindre barn inte alltid sköter sin toaletthygien så bra. De flesta fall som upptäcks i Sverige är smittade i något annat land och hittills har man inte sett någon ökning av antalet inhemskt smittade. Den siffran ligger stadigt på cirka 15 procent.

Många av den senaste tidens asylsökande kommer ifrån Mellanöstern och Afghanistan där kutan leishmaniasis förekommer. Det är en parasitinfektion som ger kroniska sår och sprids av sandflugor. Sjukdomen smittar inte från person till person. För att ställa diagnosen tar man en biopsi i kanten av såret och analyserar med PCR.

Ecchinococcus granulosis (hundens dvärgbandmask) är en annan parasit som förekommer i Mellanöstern. Det är en långsam infektion som efter flera år kan ge upphov till cystor i lever och lungor. Den smittar inte heller vidare till andra.
Diagnos ställs med hjälp av röntgenfynd och serologi och fallen remitteras till infektionsklinik.

Malaria förekommer i Afghanistan men är betydligt vanligare i afrikanska länder, framför allt söder om Sahara. Varianterna Plasmodium vivax, Plasmodium malariae och Plasmodium ovale har en sovande fas och kan ge upphov till feberattacker långt efter smitta medan den farligaste varianten, Plasmodium falciparum, ger feber max en månad efter smitta.

Skabb behandlas i första hand med bensylbensoat + disulfiram (Tenutex) och alla i samma hushåll bör behandlas samtidigt för att minska risken för recidiv.

Generell screening för parasitsjukdomar bedöms inte vara meningsfullt då bärarskap utan symtom inte innebär någon särskild risk vare sig för bäraren eller för omgivningen. Den enda screening av parasiter som rekommenderas är prov för cystor/maskägg i feces på barn under sex år.

Jerker Jonsson, epidemiolog, infektionsläkare, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge och Folkhälsomyndigheten

Läs mer

Med anledning av det kraftigt ökade inflödet av asylsökande under 2015 har Folkhälsomyndigheten tagit fram tre dokument som i första hand riktar sig till hälso- och sjukvården:
1. Människor på flykt – en riskbedömning av smittspridning.
2. Människor på flykt – vägledning om smittskydd till hälso- och sjukvården.
3. Vaccinationer till människor på flykt. Rekommendationer till hälso- och sjukvården.

Senast ändrad 2018-09-04