Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Möten som gör skillnad

Publicerat 2016-06-14

På Rissne vårdcentral väntar mångkulturella möten varje dag. Vårdcentralen är en av sex som fått specialuppdrag att göra hälsoundersökningar av asylsökande. Vård av flyktingar ska däremot ske på vilken vårdcentral, närakut, barn- eller mödravårdscentral som helst i länet.

Ann-Mari Sjöblom och Sarah Rahimian

Ann-Mari Sjöblom och Sarah Rahimian, tolk för persiska och dari som finns på plats på Rissne vårdcentral varje dag. Foto: Anna Molander.

Kristina Jonåker, sjuksköterska med ansvar för hälsoundersökningar vid Rissne vårdcentral, skrollar neråt på listan som finns framför henne på datorskärmen. Det är rad på rad, sida upp och sida ner av personer som kommit till Sverige och som ska kallas till hälsosamtal.

– Vi var i fas för ett år sedan, men är det inte längre efter hösten. De som kom i slutet av förra året väntar fortfarande på en kallelse, det rör sig om hundratals personer i kö, säger hon.

Under 2015 genomförde vårdcentralens sjuksköterskor 1 810 samtal vilket kan jämföras med 845 stycken år 2014. Fram till maj i år har ungefär 650 samtal genomförts.

Vid hälsoundersökningen berättar Kristina Jonåker att personen har blivit kallad för att få information om sina rättigheter och för att lämna blodprov. Hon informerar också om att de kallar alla som kommer till Sverige, så det är inget konstigt med det. Hälsosamtalet är frivilligt.

– Förhoppningsvis sker ett möte där vi båda ger och tar. Det ska inte kännas som ett förhör, men det finns samtidigt saker som jag är skyldig att ta reda på. De flesta mår dåligt på något sätt. Det är en balansgång, jag vill inte öppna dörrar som jag
sen inte kan stänga innan samtalet är slut. Det handlar mycket om att lyssna och känna in, så att jag sedan kan vägleda i sjukvårdssystemet.

Vanliga problem är dålig nattsömn, oro för framtiden eller för familjen som är kvar i hemlandet. Hälsosamtalet är 30 minuter långt och sker nästan alltid med tolk. I de flesta fall träffar sköterskan inte personen framför sig någon mer gång. Men Kristina Jonåker tycker att hon kan göra skillnad.

– De är viktiga de här samtalen, ofta är det tonåringar som kommer hit och de behöver en vuxen som lyssnar. Jag trivs bra med det här jobbet, det är stimulerande att träffa människor från olika kulturer. Samtalen är ofta spännande.

Svårt hitta rätt adress

Mycket av hennes tid går åt till att arbeta administrativt med kallelser. Många av de flyktingar som kommer till Stockholm flyttar runt och adresser blir snabbt inaktuella. I vissa fall finns ett stort antal personer registrerade på en och samma adress och det kan försvåra möjligheten att nå fram till den hon söker. Att ha ett telefonnummer
att ringa skulle underlätta kallelsen, och sedan april har Migrationsverket börjar lägga till det. Alla vill inte heller komma. Vårdcentralen skickar numera ut två kallelser men ger sedan upp försöken. Tidigare gjordes tre försök. Då är det lättare att nå de som bor på anläggningar för flyktingar. Rissne vårdcentral har ett mobilt team som bland annat åker ut till anläggningen i Farsta.

– Det är tråkigt att höra när en person sökt till exempel tandvård men blivit nekad på grund av att hälsokontrollen ännu inte är gjord. Eller blivit nekad sjukvård bara för att hon eller han inte har ett reservnummer. Många kommer hit bara för att få ett reservnummer så att de sedan kan ringa sin närmaste vårdcentral och boka tid.

Reservnumret behövs för att journalföra en person utan personnummer. Och alla vårdcentraler och sjukhus kan dela ut reservnummer. Det är inte alls nödvändigt att åka till en vårdcentral som har det särskilda uppdraget för flyktinghälsa för att få detta nummer.

– Grundprincipen är att de som är sjuka ska gå till närmaste vårdcentral och få hjälp där, precis som andra patienter i Stockholm. Men det har varit väldigt svårt att sprida den kunskapen och asylsökande som är sjuka blir ofta hänvisade hit av andra vårdcentraler. Men vi har inga extra resurser för vård. Det är också synd eftersom patienten ofta har ont om pengar och det är krångligt att behöva resa hit och passa en tid här, säger Ann-Mari Sjöblom, distriktsläkare och verksamhetschef vid Rissne vårdcentral.

Däremot får andra delar av sjukvården gärna hänvisa till Rissne för själva hälsoundersökningen om någon sådan inte har gjorts. Vårdcentralen i Rissne ska följa upp det som kommer fram vid hälsosamtalet, till exempel om smittspårning behövs, och Rissne har även ett uppdrag att erbjuda stödsamtal under asylprocessen. Men all annan vård kan och ska ges vid andra vårdcentraler. I många fall går det även bra att stödsamtalen ges av kurator eller psykolog på andra ställen än i Rissne.

– Vi har en sjuksköterska som talar arabiska och det afghanska språket dari och vi har även tolkar för arabiska, dari och persiska på plats varje dag. Det är klart att det kanske är krångligare för andra vårdcentraler att ta sig an de här patienterna om
de inte är vana att arbeta med tolk. Å andra sidan är det bara att lära sig, alla vårdcentraler måste hantera det. Om jag ringer tolkportalen så har jag en tolk på luren på 7–8 minuter för de stora språken, säger Ann-Mari Sjöblom.

Inga större kulturkrockar

Även om Ann-Mari Sjöblom fått erfarenhet av en del sjukdomar som är ovanliga i Sverige är det vanligaste att bekymren är precis desamma som för andra patientgrupper. Hon nämner sköldkörtelsjukdomar, diabetes typ 2, hypertoni, dyspepsi och sömnsvårigheter. Patienter från Syrien som hon möter har ofta samma syn på sjukdom och medicinering som vi har i Sverige, med samma läkemedel mot till exempel högt blodtryck och höga blodfetter. Vaccinationsstatus är förvånansvärt bra med tanke på att det är ett krigsdrabbat land, tycker hon.

Personer från Iran har samma diagnoser som de skulle ha fått vid ett läkarbesök i Sverige, men har kanske inte alltid haft råd med behandling. De som kommer från Kina och Mongoliet har ibland fler diagnoser än vad de skulle ha fått om de hade bott i Sverige. Behandling av sjukdomar som hepatit B eller C har inte heller alltid
varit tillräcklig hos dessa personer.

– Personer från Afghanistan eller Somalia är inte alltid så välbekanta med psykolog så där finns en viss kulturskillnad. De tackar nej till erbjudande om psykolog i större utsträckning än andra, även om jag bedömer att de skulle må bra av det.

Kvinnlig omskärelse ingår som en del av hälsosamtalet. Det kan vara svårt att prata om ifall tolken är man, men i många fall går också det bra. För övrigt har Ann-Mari Sjöblom inte märkt av några kulturkrockar.

– Visst, alla män kanske inte tar i hand med mig för att jag är kvinna, men det behöver de inte heller göra. De flesta är beredda att lyssna på mig och ta råd av mig.

Karin Nordin

Senast ändrad 2018-08-22