Buksmärta kan även orsakas av motilitetsstörning

Motilitetsstörningar i tarmen, även kallat neurogastroenterologiska sjukdomar, kan orsaka buksmärta som beror på att mag-tarminnehållet antingen rör sig för snabbt eller för långsamt.

– Om det går för snabbt blir det som en krampande smärta som man har vid gastroenteriter. Det är dock mindre vanligt att det går för snabbt, men det förekommer. Det som är vanligare är att det går för långsamt. Då kan tarmen blåsa upp sig och man får vidgade tarmar. Då kan den här distensionen ge smärta. Det här gäller egentligen hela magtarmkanalen. Vid exempelvis gastropares, som är när det går för långsamt i magsäcken, så kan man få ont på grund av att magsäcken utvidgar sig och att den inte töms, säger Ghazaleh Mohammadian Kermani, biträdande överläkare inom gastroenterologi på Magtarmcentrum vid Karolinska universitetssjukhuset som även har doktorerat på IBS.

Hon berättar att mycket av mag-tarmbesvären hänger samman med samspelet mellan det centrala nervsystemet och det enteriska nervsystemet, som är ett nätverk av nervceller i mag- och tarmkanalen som styr matsmältningen, som tarmrörelser, blodflöde och utsöndring av ämnen. Det enteriska nervsystemet fungerar självständigt från det centrala nervsystemet, men de båda systemen kommunicerar med varandra.

– Om du ska röra en arm behöver du ha din hjärna och det centrala nervsystemet. För att tarmen ska röra sig behöver du inte hjärnan. Om du tar ut en bit tarm så rör den sig själv. Tarmen och hjärnan pratar ändå med varandra. Det går signaler från tarmen ut till ryggmärgen upp till hjärnan och hjärnan ger signaler tillbaka. Den här signaleringen mellan tarmen och hjärnan går åt båda hållen, någon man kallar för ”The gut-brain interaction, säger hon.

När det blir något fel i den här kommunikationen så kan mag-tarmbesvären uppstå. Symtomen kan vara ganska lika, berättar Ghazaleh Mohammadian Kermani, men det finns en avgörande skillnad.

– Vi kan hitta fynd vid neurogastroenterologisk sjukdom. Symtomatologin skiljer kanske inte alltid med funktionella motorikrubbningar som IBS. Men vi har ju objektiva fynd vid neurogastroenterologiska rubbningar, säger hon.

Till exempel kan patienter med diabetes drabbas av neuropatier i magsäcken som kan leda till gastropares, något som går att mäta med en metod som heter ventrikeltömningsscintigrafi. Medan förändringar i tarmarna kan ses med olika radiologiska metoder.

– Alla de här undersökningarna är ju normala vid IBS. Men det är de inte vid motilitetsstörningar, säger hon.

Funktionella mag-tarmsjukdomar, som IBS, ska hanteras i primärvården medan de neurogastroenterologiska sjukdomarna ska remitteras till specialister som Ghazaleh Mohammadian Kermani. Men eftersom symtombilden är väldigt likartad mellan de båda sjukdomstyperna gäller det för primärvården att identifiera vad som är vad. När det gäller gastropares hos diabetespatienter är vårdcentralernas dietister ofta bra på att fånga upp dem, berättar Ghazaleh Mohammadian Kermani. Sedan kan anamnesen ge vissa ledtrådar som om patienten upplever att buken blåser upp sig. Det går också att se vidgade tarmar på röntgenbilder. Annars handlar det om att börja behandla patienterna för IBS.

– Och funkar inte det så kan man faktiskt remittera och ställa frågor, säger Ghazaleh Mohammadian Kermani.

Hon vill också lyfta fram Ehlers-Danlos syndrom, en bindvävs-sjukdom, som ofta kan påverka motoriken och magtarmkanalen och ge buksmärta.

– De patienterna har ju oftast överrörlighet i sina leder, ledsmärtor, oftast ledluxationer. De har elastisk hud. Det är något som missas i primärvården, men det missas överallt egentligen. Sen kan man ju alltid remittera och fråga, eller ringa vår konsult och fråga. Det händer rätt ofta. Det är viktigt att vi har en dialog om patienterna. Särskilt de patienter som vi sedan remitterar tillbaka när vi är färdiga. Många av de här ­patienterna ska ju sen följas i primärvården, säger hon.

Fredrik Hedlund