Endometrios – en vanlig orsak till buk- och bäckensmärta hos kvinnor

Endometrios förekommer, uppskattningsvis, hos 10–15 procent av alla fertila kvinnor, och mellan två och tre procent har en svårare form, så kallad djup endometrios.

Sjukdomen innebär att celler som liknar cellerna i livmoderslemhinnan växer utanför livmodern, i bukhålan på olika organ. Vid mens blöder det i dessa cellhärdar ger vilket ger upphov till smärta, inflammation och ärrbildning.

För de flesta kvinnor debuterar sjukdomen redan under tonårsperioden, där det första symtomet brukar vara svår menssmärta som ofta tilltar under de första åren efter menarche. Sjukdomen betraktas som kronisk men symtomen klingar av för de allra flesta efter klimakteriet. Övriga typiska symtom är smärta vid avföring och miktion under mensen, djup samlagssmärta och smärta vid ägglossning. Vissa individer får allmänsymtom med sjukdomskänsla, illamående och subfebrilitet speciellt under mensperioden. Endometrios är idag den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet hos kvinnor.

Diagnosen kan ibland fastställas genom ultraljud, MR eller i samband med kirurgi. I övriga fall räcker symtom för att få behandling, som då följs upp avseende på effekt. Man behöver inte invänta fastställd diagnos!

Alla kvinnor som söker för buksmärta, mensrelaterade besvär, tarmbesvär, preventimedelsrådgivning eller fertilitetsutredning bör få frågor om mensen, med fokus på blödning och smärta. Alla som anger återkommande smärta vid mens och/eller smärta vid ägglossning, samlag, miktion/tarmtömning under mens bör få information om effektiva hormonella behandlingar. Behandling ska påbörjas så fort som möjligt för att minska symtom, öka livskvaliteten och förhindra framtida komplikationer som nedsatt fertilitet och kronisk svår smärta. All insatt behandling ska följas upp avseende effekt och symtomlindring, och dessa kvinnor bör få en fast läkarkontakt eller behandlas i team där läkarkompetens finns att tillgå.

Hormonbehandlingen vid endometerios kan ses som en behandlingstrappa, där man startar med vanliga p-piller, mellandoserade gestagena metoder (mellanpiller eller p-stav), eller hormonspiral. Man räknar med att man uppnår full effekt av metoden efter ungefär sex månaders användning. Vi otillräcklig effekt kan man prova att byta till ett annat preparat, och därefter kan olika preparat kombineras, eller doseringen av gestagen ökas. Som sista steg finns alternativ inom specialistsjukvården med andra gestagener och GnRh analoger.

Tidigt insatt hormonell behandling kan effektivt bromsa sjukdomen på ett tidigt stadium och förhindra uppkomsten av nya endometrioshärdar, cystor och sammanväxningar. Effekten av behandlingen kan följas genom att bedöma symtomlindring vad gäller smärta och blödningar. Målet med behandlingen är minska eller eliminera smärtan, och att eliminera behov av sjukskrivning och skolfrånvaro på grund av mensvärk. Ett annat bra mått är om man lyckas minska behovet av smärtlindrande behandling vid smärtgenombrott.

Vid smärtgenombrott används i första hand NSAID i kombination med paracetamol och det är viktigt med tidig start när smärtan uppstår och regelbunden administrering för att få full effekt. Övriga effektiva metoder är TENS och fysioterapi som ofta har stort värde vid kronisk bäckensmärta. En majoritet av kvinnor med endometrios har även symtom som vid IBS, och många kan må bättre om de även får behandling med tarmreglerande läkemedel, till exempel Inolaxol, Vi-siblin eller Movicol. De svårast sjuka kan ha behov av hjälp i ett multidisciplinärt team på sjukhus. En mindre del av patienterna som har en djupt infiltrerande endometrios, kan behöva operation för avlägsna endometrioshärdar. Denna behandling behöver alltid kompletteras med effektiv hormonbehandling för att undvika recidiv av endometrios och att smärtorna återkommer.