Hantera GI-biverkningar av GLP-1-agonister: informera, individualisera och identifiera

Hur många som får gastrointestinala biverkningar vid insättning av GLP-1-agonister varierar stort i olika studier, men någonstans mellan 10–50 procent av användarna tros kunna drabbas. Illamående är vanligast, men även förstoppning, diarré, buksmärta och kräkningar räknas som vanliga biverkningar. Oavsett frekvens rör det sig om många personer, med tanke på att det förskrevs 5,5 miljoner dygnsdoser semaglutid i Region Stockholm under januari till och med juni 2024 och 10 miljoner samma period år 2025 (SAS VA).

Snabb upptrappning och hög dos ökar risken för biverkningar

De initiala gastrointestinala biverkningarna är dosberoende, vanligen övergående och oftast av mild till måttlig karaktär. Ingen korrelation mellan grad av biverkningar och viktnedgång har setts i studier. Biverkningarna förekommer vid både oral och parenteral administrering och oavsett daglig eller veckovis behandling. Vid obesitasindikation har högre frekvens av biverkningar rapporterats, vilket tros bero på den högre dosen jämfört med dosen vid diabetes mellitus. Samtidig behandling med till exempel metformin, känd för sina gastrointestinala biverkningar, kan öka risken för besvär. Biverkningarna brukar avta efter att underhållsdosen är uppnådd. Vid snabb upptrappning ökar frekvensen av biverkningar.

Lindra biverkningarna med tre I:n

Det finns tips och råd publicerade för att minska patientens lidande. Råden är baserade på klinisk expertis utan säkert bevisad effekt, men kan vara av stor nytta ändå. Ett hopkok av dessa tips har lett till följande förslag – informera, individualisera och identifiera.

Informera patienten innan insättning om de vanligaste biverkningarna och mättnadskänslan som kan uppstå. Informera om att dessa vanligen inte är allvarliga och att de oftast är övergående. Det är viktigt för patienten att veta att biverkningarna inte har något med effekten på behandlingen att göra. Informera även i förväg om möjliga sätt att minska biverkningarna beroende på hur de ter sig, se tabellen nedan för tips på åtgärder.

Individualisera behandlingen genom att ta reda på patientens habituella mag-tarmfunktion, för att kunna bedöma eventuell försämring. Förekommer det redan besvär med förstoppning, diarré eller illamående och är det något som skulle kunna hanteras innan GLP-1-agonisterna förskrivs? Till exempel kan en patient med förstoppning tipsas om fiberrik kost och ökat vätskeintag.

Identifiera eventuella biverkningar och anpassa behandling och dosupptrappning därefter för att finna en underhållsdos som ger tillräckligt god effekt och är tolerabel för patienten. Om besvärande biverkningar uppstår kan upptrappning pausas eller återgå till föregående dos och avvakta dosökning. Undvik att öka dosen under pågående gastrointestinala biverkningar. Eventuellt får en lägre underhållsdos än planerat accepteras utifrån biverkningsprofilen. På individnivå kan biverkningarna vara olika mellan olika GLP-1-agonister och i vissa fall kan ett byte av preparat vara värt ett försök. Slutligen kan vissa patienter behöva avsluta behandlingen, tillfälligt eller permanent, om biverkningarna är för svåra och då behöver andra behandlingsalternativ övervägas.