”Ju mer av vardagen man tar bort desto större plats får smärtan”

– Smärtsystemet är ett varningssystem som syftar till att vi ska undvika skada och initiera läkning när vi lever i en farlig värld. Omgivningen innehåller en massa läskiga hot. Sedan har vi ju generellt sett väldigt få sensoriska fiber inuti kroppen om vi jämför med yttervärlden där vi möter en massa farliga saker hela tiden. Utsidan har ju en väldigt mycket mer finstilt och detaljerad bestyckning av sensorer, medan insidan har en mycket glesare och fattigare varningsmatris. Vi känner ju till exempel aldrig av vänster njure, säger han.

Att det ser ut så här handlar helt enkelt om vår evolutionsmässiga utveckling som art, menar han.

– Vad behövs för att överleva? Funktioner som vi inte har någon nytta av, de finns inte. Hjärnvävnaden verkar till exempel helt sakna smärtvarningssignaler. Det beror sannolikt på att vi genom tiderna aldrig har överlevt en penetrerande skada i hjärnan. Det var liksom ingen poäng att få någon varning, för det var redan kört, säger han.

Svårstuderad hypotes

Den rådande förklaringsmodellen för funktionell buksmärta handlar om att man tror att det kan vara ett komplex samspel mellan låggradig inflammation i tarmen, barriärskador, förändrad mikrobiota och en påverkan på tarm-hjärnaxeln.

Karl-Fredrik Sjölund poängterar dock att väldigt mycket i dessa teorier fortfarande är oklart. Det handlar om ett komplicerat samspel på olika nivåer med nedåtgående och uppåtstigande signaler som kan dra åt olika håll. Vilket gör det väldigt svårt att studera.

– I regel kan man ju bara titta på en detalj på en nivå i taget och då kan man inte samtidigt med detaljupplösning dra slutsatser om det blir ett plus eller minus när man går upp till nästa våning eller hur återkopplingen därifrån ser ut. Så det är en massa loopar där kunskapen idag har ökat väldigt vad det gäller detaljögonblicksbilder men de sitter inte ihop mer än att man tror att det är den här typen av samspel, säger han.

Avsaknaden av effektiva farmakologiska behandlingar är ett tydligt tecken på att kunskapen om de funktionella buksmärtorna inte riktigt är framme ännu, menar han.

– Man tittar genom ett sugrör hela tiden och så ser man någonting som verkar jätteviktigt just i den riktningen och så inriktar man sig på det, men sedan händer det inte så mycket, säger han.

Akut smärta enkelt

När det gäller behandling av buksmärta vill han gärna dela upp den i två fundamentalt olika situationer.

– Dels handlar det om en akut skada. Till exempel att man får en blindtarmsinflammation, då vet vi ganska väl hur den signalen fungerar och vi har läkemedel som påverkar signalen som resulterar i en tydlig, bra och tillräcklig smärtlindring, säger han.

– Sedan har vi utmaningen som handlar om långvariga smärt-tillstånd. Där hänger inte smärtan samman med en påtagligt tydlig vävnadsskadeprocess. Det blir en symtomdiagnos utan en tydlig orsak som går att visa i ett mikroskop eller på en röntgen-bild, säger han.

Behandlingen av de olika smärt-tillstånden blir därför också helt olika.

– Om man har en sjukdom eller skada som man har identifierat så behandlar man den. Har man en spik i foten så tar man bort spiken. Här finns det bra läkemedel som fungerar. Sedan ska vi inte glömma bort att det normala och helt dominerande är att smärta går över av sig självt. Och den går ofta över ganska snabbt. Det är inte alls så att man måste läka färdigt för att smärtan ska gå över, säger han.

Information bästa behandling

Problemet blir hur den långvariga buksmärtan utan tydlig orsak ska behandlas. Karl-Fredrik Sjölund poängterar att de patienter med buksmärta som han i huvudsak träffar är ett selekterat urval som inte har blivit hjälpta av tidigare farmakologiska behandlingar. Och för dessa patienter menar han att det bästa valet av behandling oftast inte är något läkemedel.

– Min erfarenhet är att det som hjälper fram­förallt är information om långvarig smärta. Information kan hjälpa patienten att inte tolka smärtan som så hotfull. Informationen ska vara saklig utifrån den kunskap vi har idag och med de kunskapsluckor vi har. Tanken är att stötta patienten att försöka upprätthålla så mycket som möjligt av normal funktion och aktivitet i vardagen. Ju mer av livet och vardagen som man plockar bort desto större plats blir det kvar för smärtan, säger han.

Utöver saklig information finns det ytterligare en sak som kan hjälpa patienter med långvarig buksmärta, enligt Karl-Fredrik Sjölund.

– Något som man generiskt kan föreslå som är positivt för balansen i de endogena regleringssystemen är fysisk aktivitet och träning. Kroppen behöver sitt och även hjärnan och regleringssystemen av smärtan i sig behöver den fysiska aktiviteten, säger han.