Många barn söker vård för buksmärta

Ungefär tio procent av alla barn och ungdomar besväras av buksmärta. Från tidig skolålder är symtomen vanligare hos flickor än hos pojkar. De flesta barn har lindriga eller övergående besvär som inte kräver vårdkontakt.

I den absoluta majoriteten av fallen (cirka 95 procent) saknas organisk orsak. Smärtan klassas i stället som funktionell och sorterar nu under det internationellt vedertagna begreppet DGBI – disorders of gut-brain interaction. Samspelet mellan mage-tarm och hjärna anses spela en viktig roll.

Det är vanligt att liknande besvär förekommer i den nära familjen. Tidigare maginfektion, depression och traumatiska livshändelser utgör andra riskfaktorer. Psykosociala besvär kan ha betydelse och barnents psykosociala situation påverkar ofta symtomen och upplevelsen av symtomen.

Utredning och vanligaste differentialdiagnoser

Utredningen av buksmärta hos barn kan i det flesta fall begränsas till anamnes, kroppsundersökning och bedömning av tillväxtkurvan. Transglutaminas-antikroppar bör kontrolleras med låg tröskel hos alla patienter med långvariga mag-tarmsymtom för att utesluta celiaki. Vid snabbt insättande och progredierande symtom eller vid förekomst av alarmsymtom (se fakta­ruta 1) är det dock viktigt att överväga underliggande organisk magtarmsjukdom. Det är inte ovanligt att barn med funktionella magtarmsjukdomar har ett eller flera alarmsymtom. I de flesta fall räcker en mycket begränsad utredning (se faktaruta 2).

Celiaki är den vanligaste organiska magtarmsjukdomen hos barn och ungdomar. Ungefär ett av femtio barn i Sverige beräknas ha sjukdomen. Transglutaminasantikroppar (TGA) har hög känslighet och specificitet – förekomst av celiaki är därför mycket osannolik om TGA är negativt.

Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) är en ovanlig förklaring till buksmärta hos barn och ungdomar. Varje år insjuknar cirka 80 barn och ungdomar i Stockholm i IBD (det bor ungefär 350 000 individer under <18 år i regionen). Förskolebarn med IBD har nästan alltid lösa, blodiga avföringar och höga kalprotektinvärden i avföring (>500 µg/g). Hos tonåringar kan IBD vara svårare att upptäcka, särskilt vid den typ av Crohns sjukdom där inflammationen är begränsad till övergången mellan tunntarm och tjocktarm. Buksmärta kan då vara det enda symtomet och F-kalprotektin kan vara endast lätt förhöjt (>200 µg/g).

Diagnos och behandlingsprinciper

Misstanken om DGBI bör kommuniceras till familjen tidigt i förloppet. En formell diagnos enligt Rom IV-kriterierna (se faktaruta 3) bör fastställas och registreras med lämplig ICD-kod – detta kan göras på alla vårdnivåer (även inom primärvården).
Prognosen vid funktionell mag-tarmsjukdom är god. De flesta barn upplever tydlig symtomregress eller blir symtomfria inom några månader upp till ett år, särskilt efter att ha fått tydlig information om diagnosen och dess bakomliggande mekanismer. I flera regioner finns tillgång till strukturerade patientutbildningar, exempelvis "­mag-tarmskola", som kan ges i grupp eller via digitala format. Vid svårare och mer långdragna besvär med funktionell buksmärta bör mer aktiv behandling övervägas, den kan påbörjas på primärvårdsnivå. Vid mer komplexa fall, där det finns misstanke om bakomliggande psykiatriska faktorer såsom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller komplicerad psykosocial problematik, bör ett samordnat omhändertagande övervägas – gärna i samarbete mellan barnmedicin och barnpsykiatri.

Kostråd

Vetenskapligt stöd saknas för att specifik dietbehandling (till exempel FODMAP eller laktosfri kost) är effektiv vid funktionell buksmärta hos barn. Onödiga kostbegränsningar bör därför undvikas. Allmänna kostråd kan däremot vara till hjälp för många barn; att äta regelbundet, välja en mångsidig och fiberrik kost, tugga maten ordentligt och minska intaget av sockerhaltiga livsmedel och kolsyrade drycker.

Psykologisk behandling

Psykologiska behandlingsmetoder, framför allt kognitiv beteendeterapi (KBT) och mag-tarm-riktad hypnoterapi, har visat sig vara effektiva vid funktionella mag-tarmsymtom i ett flertal kliniska prövningar. KBT syftar till att gradvis exponera patienten för symtomen för att minska symtomrädsla och undvikandebeteenden. Ett centralt budskap i behandlingen är: "Det är du – inte din mage – som bestämmer över ditt liv." Hypnoterapi består av guidade avslappnings- och visualiseringsövningar där patienten i ett djupt avslappnat och fokuserat tillstånd lyssnar på suggestioner som syftar till att förändra symtomupplevelse, minska smärta och öka känslan av kontroll över kroppen. Det är ännu inte klarlagt vilken av dessa behandlingsformer – KBT eller hypnoterapi – som är mest effektiv, eller vilken metod som passar bäst för olika patientgrupper.

Tillgången till psykologisk behandling begränsas ofta av brist på psykologresurser – även vid internet­förmedlad KBT, som ges av BUP Stockholm. Hypnoterapi ges idag främst av enstaka terapeuter inom privat vård. En pågående klinisk studie i Stockholm, PIPPI-­projektet, jämför internetbaserad KBT och hypnoterapi, med målet att implementera självstyrt hypnoterapiprotokoll som ett behandlingsalternativ i Sverige.

Remiss till internetbehandling via BUP kan utfärdas direkt från primärvården efter en fastställd diagnos. Remissen skickas via TakeCare: Barn – psykiatrisk konsultation – BUP Internet­behandling. I remissen ska det framgå att diagnosen är fastställd efter adekvat utredning enligt VISS och att inflammatoriska tarmsjukdomar är uteslutna. För mer information hänvisas till BUP Stockholm.

Farmakologisk behandling

Barn med buksmärta och symtom på förstoppning (främst glesa och hårda tarmtömningar) har ofta god nytta av behandling med osmotiskt verkande laxantia, i första hand makrogol. För detaljerad vägledning hänvisas till det nyligen uppdaterade nationella vårdprogrammet för funktionell obstipation.

För övriga läkemedel finns begränsad evidens från placebokontrollerade studier hos barn med funktionell buksmärta. Nedan sammanfattas några behandlingsalternativ som kan övervägas:

• Bulkmedel (till exempel psyllium): Kan bidra till att normalisera tarmfunktionen vid IBS – både vid tendens till diarré och förstoppning.
• Probiotika: Har visats ha viss effekt hos barn med IBS. Kombinationer av olika bakteriestammar rekommenderas, men Lactobacillus ­rhamnosus GG har haft bäst dokumenterad effekt i randomiserade studier.
• Pepparmyntolja: Antas ha en lokal muskel­avslappnande effekt i magtarmkanalen, men ­evidensläget hos barn är svagt. Då oljan inte ingår i högkostnadsskyddet kan långvarig behandling medföra betydande kostnader för familjen.
• Loperamid: Kan användas vid diarrédominerad IBS i korta perioder vid behov, för att underlätta vardagen.
• Tricykliska antidepressiva: Kan övervägas i ­selekterade fall. Dessa läkemedel bör dock endast förskrivas av barnläkare med special­intresse inom barngastroenterologi och då gärna i samråd med barnpsykiatriker.

Observera att protonpumpshämmare (PPI) i regel inte har någon plats i behandlingen, eftersom symtom från övre mag-tarmkanalen hos barn och ungdomar ytterst sällan är syrarelaterade.

Oavsett läkemedelsval är det avgörande att effekt­utvärdering sker regelbundet och att behandlingen avbryts om ingen tydlig förbättring ses.

Sammanfattning

Återkommande buksmärta hos barn är vanligt och beror oftast på funktionella besvär utan organisk orsak. En tidig diagnos och begriplig förklaring till barnet och familjen är viktig för att minska oro och förbättra välmående. Tidigt och tryggt omhändertagande minskar risken för onödiga utredningar. Psykologiska behandlingsmetoder har bäst vetenskapligt stöd vid funktionell buksmärta.

Internationella riktlinjer för behandling av pediatrisk IBS och funktionell buksmärta har nyligen publicerats. Ett reviderat svenskt nationellt vårdprogram är också under arbete och publiceras våren 2026.

Tea Soini, med dr, ST-läkare, Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.
Ola Olén, professor, överläkare, Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.
Henrik Arnell, med dr, överläkare, Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Agneta Uusijärvi, med dr, överläkare, Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Frida Andersson, doktorand, specialistsjuksköterska, Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.
Petter Malmborg, med dr, överläkare, Sachsska barn- och ungdomssjukhuset,
ledamot Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för mag- och tarmsjukdomar.