Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Luftrörsvidgning är basen i läkemedelsbehandling vid KOL

Publicerat 2015-12-03

Efter drygt sex år publicerades i oktober nya riktlinjer för läkemedelsbehandling av KOL av Läkemedelsverket. De nya riktlinjerna lägger tonvikt på att välja läkemedelsbehandling utifrån såväl symtom som exacerbationsanamnes och lungfunktion.

Eva Wikström Jonsson

Eva Wikström Jonsson. Foto Kari Kohvakka

Läkemedelsverkets rekommendationer stämmer i stort överens med Socialstyrelsens nationella riktlinjer för behandling av astma och KOL. I båda rekommendationerna är ickefarmakologisk behandling fortsatt grunden i KOL-vården. Rökstopp, fysisk träning, infektionsprofylax med bland annat influensavaccination, andnings- och slemmobiliseringstekniker och adekvat nutrition är exempel på insatser som är viktiga.

Behandling av komorbiditet och kardiovaskulära riskfaktorer kan ha avgörande betydelse och gynnsamt påverka patientens mortalitet. För att underlätta strukturerad bedömning av symtom rekommenderar riktlinjerna användning av formulär tillgängliga via Viss.nu (CAT). Om symtomen är lindriga eller sporadiska och FEV1 minst 50 procent av förväntat normalvärde kan det räcka med inhalerade kortverkande luftrörsvidgare, exempelvis salbutamol (Buventol Easyhaler) eller ipratropium (Atrovent), vid behov. Inhalerade långverkande luftrörsvidgare utgör dock, precis som tidigare, basen vid läkemedelsbehandlingen vid KOL.

Misstänk KOL
Vid tidigare eller nuvarande exponering för luftrörsskadliga ämnen hos personer från cirka 35 år samt något av följande:

  • återkommande bronkitepisoder eller långvariga förkylningar
  • luftvägssymtom som hosta, sputumproduktion, andfåddhet och/eller pip i bröstet
  • nedsatt fysisk prestationsförmåga
  • känd hjärtsjukdom med andfåddhet
  • lungröntgenbild som ger misstanke om KOL
  • oro hos patienten på grund av tidigare eller pågående tobaksexponering

Källa: Läkemedelsverket

I första hand långverkande antikolinergika mot exacerbationer

Om exacerbationer dominerar bilden rekommenderas i första hand inhalerade långverkande antikolinergika och i andra hand byte till en kombination av inhalerade antikolinergika och långverkande beta-2-stimulerare. Om inte heller detta har tillräcklig effekt på exacerbationerna och FEV1 < 50 procent av förväntat är nästa steg utsättning av långverkande antikolinergikum och byte till inhalerad långverkande beta-2-stimulerare och inhalationssteroid. Vid fortsatt exacerbationsproblematik och/eller otillräcklig effekt på symtomen av kombinationen inhalationssteroid och inhalerad långverkande beta-2-stimulerare rekommenderas tillägg av långverkande antikolinergikum. I praktiken torde detta i många fall innebära återinsättning. Det resulterar i så kallad ”trippelbehandling”.

Om exacerbationer saknas och symtom eller lungfunktion (FEV1 < 50 procent av förväntat) istället dominerar bilden rekommenderas i första hand inhalerad långverkande beta-2-stimulerare med 24-timmarsduration. Om den långverkande beta-2-stimuleraren ger otillräcklig effekt på symtomen kan den kombineras med inhalerat långverkande antikolinergikum. När inte heller kombination av luftrörsvidgande läkemedel med olika verkningsmekanism ger tillräcklig effekt på symtom och FEV1 < 50 procent av förväntat rekommenderas byte till inhalationssteroid samt inhalerad långverkande beta-2-stimulerare i fast kombination.

Lär ut korrekt inhalationsteknik

Det kan ibland vara svårt att hantera inhalatorerna och att inhalera på rätt sätt. Lär därför ut korrekt inhalationsteknik och följ upp hur det går för patienten. Om patienten har svårt att hantera pulverinhalatorer är behandling med spray och andningsbehållare, så kallad spacer, alternativet.

Hos patienter som har samtidig kronisk bronkit, FEV1 < 50 procent av förväntat och mer än två exacerbationer årligen trots trippelbehandling rekommenderas tillägg av den perorala fosfodiesteras-4-hämmaren roflumilast (Daxas). Den exacerbationsförebyggande effekten av roflumilast är dock endast dokumenterad på patienter med kronisk bronkit, och roflumilast har i de kliniska prövningarna inte medfört förbättrad livskvalitet. Det är viktigt att följa upp patienten med avseende på psykiska och gastrointestinala biverkningar efter insättning av roflumilast. Var bland annat uppmärksam på viktnedgång.

Liksom tidigare kan långtidsbehandling med syrgas i hemmet bli aktuell vid respiratorisk insufficiens med kronisk hypoxi i vila. Syrgasbehandlingen är symtomlindrande och har dokumentation för ökad överlevnad då den används minst 16 timmar per dygn.

KOL Behandlingsriktlinje 2015

KOL Behandlingsriktlinje 2015

Eva Wikström Jonsson, docent, överläkare klinisk farmakologi,
Karolinska universitetssjukhuset, ledamot i Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för luftvägs- och allergisjukdomar

Senast ändrad 2018-03-05