Miljö och läkemedel

Klassificering

Inledning

Klassificeringen av läkemedel innehåller två delar – miljöfarlighet och miljörisk. Vid användning av klassificeringen ska hänsyn tas till båda begreppen då de delvis belyser olika egenskaper hos läkemedlet.

Miljöfarlighet
Med miljöfarlighet avses substansens miljöskadliga egenskaper, som förmåga att stå emot nedbrytning (P=persistens), förmåga att ansamlas i fettvävnad (B=bioackumulering) och dess giftighet för vattenlevande organismer (T=toxicitet).

Varje egenskap ges ett siffervärde, 0–3. Summan av värdena P, B och T utgör PBT-index för substansen. PBT-index kan därför anta värden i intervallet 0–9. Substansens miljöfarlighet är större ju högre värdet är.

Miljöfarlighetsklassificeringen görs av Stockholms läns landsting och baseras huvudsakligen på data från läkemedelstillverkarna.

Miljörisk
Miljörisken avser sannolikheten för toxisk påverkan på vattenlevande organismer vid användning av substansen i nuvarande omfattning. Risken anges som: försumbar, låg, medelhög eller hög.

Miljöriskbedömningen utförs av Läkemedelsindustriföreningen enligt en modell som tagits fram i samarbete med Stockholms läns landsting, Apoteket AB, Läkemedelsverket samt Sveriges Kommuner och Landsting.

Användning av vissa läkemedel inom grupperna vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater, lipider, vacciner och växtbaserade läkemedel bedöms inte medföra någon miljöpåverkan vid användning. Dessa ämnen klassificeras därför inte. I bedömningen anges då ”undantagen”.


Miljöfarlighetsbedömning – beskrivning av klassificeringsprocessen

Bedömningen av en aktiv substans farlighet sker utifrån egenskaperna:
Persistens – förmåga att stå emot nedbrytning i vattenmiljö.
Bioackumulation – ansamling i fettväv hos vattenlevande organismer.
Toxicitet – giftighet för vattenlevande organismer.

Varje egenskap ges ett siffervärde, 0–3. Summan av värdena utgör PBT-index för substansen. PBT-index kan därför anta värden i intervallet 0–9.

Persistens bedöms utifrån kriterier för lättnedbrytbarhet enligt OECD:s testriktlinjer (test 301) eller motsvarande andra nedbrytbarhetstester.

Bioackumulation bedöms enligt OECD utifrån fördelningskoefficienten n-oktanol/vatten, Pow, där substanser med log Pow > 4 bedöms som potentiellt bioackumulerande (OECD test 107 eller 117). Om simulerings- eller testdata för bioackumulerbarhet finns tillgängliga kan dessa redovisas som alternativ.

Toxicitet för vattenlevande organismer bedöms utifrån resultaten av toxicitetstester på arter från tre nivåer i näringskedjan så kallade trofinivåer; alger, kräftdjur och fisk  (OECD:s test guidelines 203, 202 och 201, eller motsvarande). Data för den känsligaste organismen används i bedömningen som indelas i fyra kategorier enligt:

LC/EC/IC50 < 1mg/l Mycket hög toxicitet
LC/EC/IC50 1 - < 10mg/l  Hög toxicitet
LC/EC/IC50 10 - 100mg/l  Måttlig toxicitet
LC/EC/IC50  > 100mg/l Låg toxicitet

Vid val av algtest för antibiotika rekommenderas test på blågrön alg (cyanobakterier) enligt den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA [1]  

Brist på data

Om data saknas helt för en av de tre egenskaperna persistens, bioackumulation eller toxicitet klassas den saknade parametern enligt nedan, med hänvisning till försiktighetsprincipen. 

Om data för persistens (biologisk nedbrytbarhet) saknas, klassas den aktiva substansen som potentiellt persistent.

Vid avsaknad av bioackumulationsdata klassas den aktiva substansen som potentiellt bioackumulerande.

Om toxicitetsdata saknas helt bedöms den aktiva substansen ha mycket hög toxicitet. Om toxicitetsdata saknas för en eller två trofinivåer omräknas tillgängliga data med en säkerhetsfaktor enligt följande:

  • Toxicitetsdata där en trofinivå saknas omräknas med en faktor 2.
  • Toxicitetsdata där två trofinivåer saknas omräknas med en faktor 5.

Antiobiotika som saknar toxicitetsdata för test på cyanobakterier (blågrön alg) bedöms ha mycket hög toxicitet om verkningsmekanismen medför att test på cyanobakterier är lämplig.

PBT-index

Indexering görs enligt en skala 0–9 och kan ses som en indikation på den aktiva substansens inneboende miljöfarlighet. Eftersom substanser med ofullständiga data kan få ett högre värde enligt ovan innebär indexeringen även en kompensation för avsaknad av data. I dessa fall märks siffervärdet med obs!  eller med * (en asterisk) .

Indexeringen sker genom summering av nedanstående siffervärden för den aktiva substansen utifrån de bedömningskriterier som angivits ovan:

Persistens
Bryts ned långsamt i miljön eller är potentiellt persistent 3
Bryts ned i miljön 0

 

Bioackumulation
Har hög potential att bioackumuleras 3
Har låg potential att bioackumuleras 0

 

Toxicitet
Mycket hög toxicitet 3
Hög toxicitet 2
Måttlig toxicitet 1
Låg toxicitet 0

En aktiv substans som är lättnedbrytbar, inte har potential att bioackumuleras och har låg toxicitet erhåller miljöindex 0. En substans som är persistent, är potentiellt bioackumulerande och har mycket hög toxicitet erhåller miljöindex 9.

Farlighet bedöms föreligga om den aktiva substansen genom persistens ackumuleras i ytvatten och därigenom kan komma att förorena dricksvatten, eller om den genom bioackumulation koncentreras i biota (biologiskt material) och därigenom via konsumtion kan nå toppkonsumenter, det vill säga de som befinner sig högst upp i näringskedjan. Farlighet bedöms också föreligga om den aktiva substansen genom toxicitet, särskilt i kombination med persistens och/eller bioackumulation medför risk för skadliga effekter i miljön.

Farlighetsmodellen utarbetades år 2003 av Stockholms läns landsting och Apoteket AB. Information om persistens, bioackumulering och toxicitet hämtas sedan 2006 från fass.se.


Miljöriskbedömning

Miljörisken avser toxisk risk för vattenmiljön och baseras på kvoten mellan förväntad koncentration av läkemedlet i svenska vattendrag vid användning i nuvarande omfattning (PEC, Predicted Environmental Concentration) och den koncentration som förväntas vara ofarlig för de vattenlevande djur och växter som lever där (PNEC, Predicted No Effect Concentration).

Risken anges som:

Försumbar   om PEC/PNEC   ≤ 0,1
Låg   om PEC/PNEC    >0,1 – ≤ 1
Medelhög     om PEC/PNEC  >1  –  ≤ 10
Hög     om PEC/PNEC >10

Information om risken hämtas från fass.se utom för de antiobiotika som inte har toxicitetstestats på cyanobakterier (blågrön alg) när verkningsmekanismen medför att test på cyanobakterier är lämplig. Miljörisk för dessa antibiotika bedöms då som ”kan ej uteslutas”.

Brist på data

Om det inte finns tillräckligt med ekotoxikologiska data för att beräkna PEC/PNEC anges för den aktiva substansen att miljörisk ”kan ej uteslutas”.


Referenser

  1. European Medicines Agency, EMA: Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP). Guideline on the Environmental Risk Assessment of Medicinal Products for Human Use. 1 June 2006. EMA

 

Uppdaterad: 2016-04-20