I slutet av augusti publicerade Läkemedelsverket en ny behandlingsrekommendation om faryngotonsillit. Den största nyheten är att många patienter nu kan erbjudas en femdagarskur med antibiotika istället för tio dagar. Här ges en kort sammanfattning av den nya rekommendationen.

Anna-Lena Fastén Foto: Anna Molander
Faryngotonsillit är en inflammation i tonsiller och svalg orsakad av en akut infektion. Det vanligaste symtomet är nytillkommen smärta i halsen som förvärras när man sväljer. Ofta förekommer även feber och svullna ömma lymfkörtlar i käkvinklarna. Samtidigt debuterande snuva, hosta, heshet och mun- och svalgblåsor talar starkt för virusorsakad sjukdom.
Faryngotonsillit orsakas oftast av luftvägsvirus. Grupp A-streptokocker, GAS, är den vanligaste bakteriella orsaken till faryngotonsillit. Vid faryngotonsillit hos en i övrigt frisk patient behöver man inte leta efter något annat än GAS. Oavsett genes är faryngotonsillit vanligen självläkande.
I sällsynta fall kan patienter med faryngotonsillit bli allvarligt sjuka. Det är viktigt med tidig identifiering av tecken på allvarlig infektion, till exempel uttalad allmänpåverkan eller konfusion. Patienten ska då remitteras akut till sjukhus.
Bärarskap av GAS i svalget utan tecken till sjukdom är vanligt. Klinisk undersökning ska alltid föregå beslut om snabbtest för påvisande av GAS i svalget. För att identifiera patienter med hög sannolikhet för GAS-orsakad faryngotonsillit används centorkriterierna (faktaruta). Om minst tre centorkriterier uppfylls tas snabbtest för GAS. Om patienten har minst tre centorkriterier och fynd av GAS rekommenderas antibiotikabehandling, vilket förkortar symtomdurationen med 1–2,5 dygn.
Vid 0–2 centorkriterier, eller vid 3–4 centorkriterier med ett negativt snabbtest för GAS, rekommenderas symtomlindrande behandling med analgetika.
Patienterna ska informeras om naturalförloppet. Ny kontakt bör ske omedelbart vid försämring eller vid utebliven förbättring efter tre dagar, oavsett om patienten förskrivits antibiotika eller ej.
CRP och LPK bör undvikas eftersom även virusorsakad halsinfektion kan ge förhöjda värden.
Handläggning av patienter med bakomliggande sjukdomar, immunsuppression eller med tidigare svår GAS-infektion, bör ske med hög riskmedvetenhet och en låg tröskel för såväl provtagning som antibiotikabehandling.
Centorkriterierna
För att fånga upp patienternas upplevelse gjorde man en enkät med fyra frågor, som postades till patienterna efter besöket.
- Feber ≥ 38,5 °C.
- Ömmande käkvinkeladeniter.
- Beläggning på tonsillerna (*).
- Frånvaro av hosta.
* Hos barn 3–6 år räcker inflammerade (rodnade och svullna) tonsiller som kriterium
Behandling
Vid antibiotikabehandling av patienter över sex år utan underliggande sjukdom
rekommenderas penicillin V i fem dagar med fyrdos eller tio dagar med tredos.
Till övriga patienter rekommenderas tio dagars behandling.
Läkemedel | Dosering | Behandlingstid (dygn) |
---|---|---|
PcV | 800 mg x 4 | 5
|
Vid penicillinallergi typ 1 | ||
Klindamycin | 300 mg x 3 | 10 |
Vid terapisvikt och recidiv | ||
Klindamycin | 300 mg x 3 | 10
|
Gravida | ||
PcV | 1 g x 4 | 10 |
Gravida vid terapisvikt och recidiv | ||
Cefadroxil | 1 g x 2 | 10 |
Läkemedel | Dosering | Behandlingstid (dygn) |
---|---|---|
PcV | 12,5 mg/kg x 3 | 10 5 |
Vid penicillinallergi typ 1 | ||
Klindamycin | 5 mg/kg x 3 | 10 |
Vid terapisvikt och recidiv | ||
Klindamycin | 5 mg/kg x 3 | 10 |
De nya rekommendationerna om läkemedelsbehandling vid faryngotonsillit finns att ladda ned på lakemedelsverket.se.
Anna-Lena Fastén, allmänläkare, Strama Stockholm
Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.
Senast ändrad