För att värdera om och hur samhällets resurser ska användas för ett visst läkemedel behövs dels en hälsoekonomisk analys och dels en uppskattning av vad som är en rimlig kostnad för läkemedlet. Uppskattningen bygger på principerna i riksdagens etiska plattform för prioriteringar i hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvårdens resurser är begränsade (både av budget och på grund av personalbrist) vilket gör att prislappen för varje insats behöver jämföras med varandra, så att vi gör rätt prioriteringar. För att införa en ny dyr läkemedelsbehandling används resurser som annars skulle gått till annan vård.

Att använda hälsoekonomiska mått för beslut om prioriteringar innebär alltså inte att sätta en prislapp på någons liv. Det handlar snarare om att bedöma om hälsan vi vinner är större än hälsan vi går miste om. Målet är en jämlik och rättvis fördelning av våra gemensamma skattemedel.

Kriterier för bedömning

NT-rådet bedömer vad som är en acceptabel kostnad i relation till patientnyttan med hjälp av tre kriterier – svårighetsgrad, sällsynthet och osäkerhet.

Tillståndets svårighetsgrad hänger ihop med behovs-och solidaritetsprincipen i den etiska plattformen. Bedömning av tillståndets svårighetsgrad påverkas till exempel av risk att avlida i förtid, påverkan på livskvalitet i form av symtom eller funktionsnedsättning.

Sjukdomens sällsynthet kan också hänföras till behovs- och solidaritetsprincipen. Om sjukdomen är sällsynt är marknaden för läkemedlet mindre, vilket ofta påverkar priset. För att tillgången på läkemedel ska göras så jämlik som möjligt, kan vi behöva acceptera ett högre tröskelvärde för kostnadseffektivitet (kostnad i relation till patientnytta) för dessa tillstånd.

Osäkerheten i det hälsoekonomiska underlaget värderas också eftersom den påverkar hur välgrundade och trygga besluten är och hur stor risken är att undanträngningseffekterna är oacceptabla. Att osäkerheten vägs in motiverar också läkemedelsföretag att ta fram tillförlitliga data om nya läkemedel. Osäkerheten i den hälsoekonomiska värderingen som prioriteringskriterium ges stöd i patientlagens krav på att behandling som ges ska stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Hur stor effekt läkemedlet har för patienten vid behandling vägs inte in självständigt, men påverkar uträkningen av kostnadseffektiviteten och hanteras i den hälsoekonomiska analysen.

Gradering i fyra nivåer

De tre kriterierna svårighetsgrad, sällsynthet och osäkerhet graderas i fyra nivåer: mycket hög, hög, måttlig respektive låg.

För att uppskatta vilken kostnad som är acceptabel sammanvägs dessa. Kriterierna har olika vikt och tillståndets svårighetsgrad väger tyngst.

Vad som är en acceptabel kostnad i relation till patientnyttan (kostnadseffektivitet) uttrycks i kronor per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår (kr/QALY), men detta uträknade värde är bara en del av en samlad helhetsbedömning.

Sammanvägningen av svårighetsgrad, sällsynthet, osäkerhet och kostnadseffektivitet ger vägledning för vad som är en acceptabel kostnad för läkemedlet.