Under 2015 publicerades studier om bland annat överanvändning av antikoagulantia till lågriskpatienter, testosteronsubstitution utan känd hypogonadism samt överdrivet intensiv glykemisk kontroll hos äldre diabetespatienter.
I en artikel i JAMA internal medicine har de viktigaste amerikanska studierna som under förra året beskrev medicinsk överanvändning sammanfattats. Medicinsk överanvändning definieras som vård eller behandling där de potentiella riskerna överstiger den möjliga nyttan. Det inkluderar onödig diagnostik och screening, samt överdriven användning av onödigt intensiv eller dyr sjukvård inklusive läkemedelsbehandling.
En studie tittade på användning av antikoagulantia vid förmaksflimmer till patienter med låg risk för tromboembolism, CHA2DS2VASc-poäng=0. Ungefär en fjärdedel av patienterna fick trots det antikoagulantia, med risk för blödningsbiverkningar som följd.
I en annan studie konstaterades att av mer än 100 000 patienter som fick testosteron var det bara drygt 5 procent som innan behandlingen sattes in hade diagnosticerad hypogonadism.
Hos äldre patienter, medelålder 73 år, med diabetes typ II var det fler än sex av tio som sänktes till omotiverat låga HbA1c-nivåer, under 6,1 procent (motsvarande 53 mmol/mol). Vid intensiv glykemisk kontroll hos äldre ökar risken för hypoglykemier.
Som exempel på överbehandling togs också upp en studie där det konstaterades att inom tio månader efter en opioidöverdos var det 91 procent av patienterna som återigen stod på opioider.
Överdiagnostik fanns beskrivet i följande fall:
Som exempel på medicinsk praxis som borde ifrågasättas nämndes:
För år 2015 identifierades totalt 821 artiklar om medicinsk överanvändning, jämfört med 440 stycken år 2014.
Elin Jerremalm
Senast ändrad