Sommar med sting – om allergi, anafylaxi och adrenalinpennor

Som vi har längtat efter sol och värme under de långa grå vintermånaderna! Men för inte så få kan allergier eller oro för allergiska reaktioner vara grå moln på sommarhimlen.

Först kommer våren, som för många är synonym med symtomen på pollenallergi, men det räcker inte med det. För många sträcker sig besvären genom hela gräspollensäsongen, åtminstone in i juli och kanske augusti. För den som dessutom är allergisk mot örter som exempelvis gråbo kan säsongen fortsätta längre än så.

Rekommendationer vid symtom

Vid symtom, som huvudsakligen kommer från ögonen, rekommenderas i första hand ögondroppar med natriumkromoglikat, och i andra hand antihistaminögondroppar med exempelvis levokabastin. Om man väljer att behandla med båda sorternas ögondroppar är det viktigt att vänta åtminstone tio minuter emellan dropparna. Vid nässymtom rekommenderas i första hand perorala antihistaminer som desloratadin. Dessa har medelgod effekt på ögon- och näsklåda, sekretion från näsan samt nysning.

Om inte tillräcklig behandlingseffekt uppnås med peroralt antihistamin rekommenderas nasal steroid. Nasala steroider har god effekt på samtliga ovanstående symtom, och dessutom även på nästäppa. Det krävs dock några dagars regelbunden behandling för att uppnå effekt. De perorala antihistaminerna däremot har effekt inom någon timme och behöver därför inte sättas in profylaktiskt flera veckor före väntad säsong.

Trötthet kan vara ett besvärande – och tyvärr svårbehandlat – symtom av allergin. I normal dosering har dock antihistaminpreparat som desloratadin ingen sederande effekt jämfört med placebo, så modern antihistaminbehandling förvärrar knappast tröttheten. För dem som dessutom får astmabesvär gäller förstås att också optimera astmabehandlingen. Kanske behöver man tillfälligt gå upp ett steg på behandlingstrappan. Tillägg av nasal steroid till astmatiker med rinitbesvär kan också förbättra astmakontrollen.

Undvik kortisonspruta

För personer som trots ovanstående behandling inte blir tillräckligt besvärsfria kan det bli aktuellt med perorala kurer med glukokortikoider. Dessa förordas framför de tidigare så populära injektionerna med exempelvis Depo-Medrol. Välj tablettbehandling för en mer flexibel behandling, utan risk för lokala injektionsbiverkningar och i vissa fall relativ binjurebarksvikt vid exempelvis akut trauma. Förslag på kurer finns på viss.nu.

För de personer som under upprepade säsonger blir tvungna att få systemisk glukokortikoidbehandling, kan allergen immunterapi (tidigare kallat hyposensibilisering) ibland vara ett alternativ. Ställningstagande görs vanligen hos allergolog, barnläkare eller öron-näsa-halsspecialist. Indikationen för sådan behandling är att allergenexponering inte går att undvika, och att farmakologisk behandling inte ger tillfredsställande effekt. Sådan behandling kan dock inte inledas under pågående allergensäsong.

Under sommar och semester kopplar vi gärna av och varvar ner, men det finns tillfällen när adrenalin är (nästan) allt vi behöver. Vid anafylaktiska reaktioner är tiden till dess att adrenalin ges som intramuskulär injektion avgörande för prognosen. Antihistamintabletter och glukokortikoider har också sin plats i behandlingen, men är inte så brådskande och får inte fördröja adrenalinbehandlingen. Ett tillfälle då sådan behandling kan bli aktuell under sommaren är i samband med systemiska reaktioner mot bi- eller getingstick. Personer som haft sådana reaktioner och har påvisbara IgE-antikroppar mot bi- och eller getinggift bör vanligen erbjudas allergen immunterapi. Stor lokal reaktion efter stick utgör dock inte indikation för allergen immunterapi.

Alltid två adrenalinpennor

Vilka patienter ska då utrustas med autoinjektorer för adrenalin? Enligt rekommendationerna ska patienter som haft anafylaxi grad 2–3 av bi- eller getingstick, födoämnen eller vid mer än ett tillfälle utan fastställd orsak utrustas med autoinjektor med adrenalin. Man kan också överväga att förskriva autoinjektor med adrenalin till patient som haft anafylaxi grad 1 och exempelvis har långt till sjukvård, patienter som får allergiska besvär av luftburen kontakt med födoämnen och patienter med svår latexallergi.

Patienten ska alltid ha två autoinjektorer till hands, oavsett vilken modell som förskrivs. Detta är viktigt, inte bara eftersom dosen kan behöva upprepas. Dessutom ökar det säkerheten för patienten, då det har hänt att en autoinjektor har fungerat dåligt, eller att injektionen av misstag hamnat i fel person i samband med administreringen. Patienten ska få tydliga riktlinjer för när adrenalinet ska tas, instruktioner för att använda den förskrivna autoinjektorn och helst kunna prova på mottagningen i samband med förskrivningen. Utförliga handhavandeinstruktioner finns med på bipacksedlarna.

Personer som enbart haft akuta hudreaktioner ska inte ha autoinjektor med adrenalin. De som är allergiska mot bi- och eller getinggift och gått minst ett år på allergen immunterapi, behöver enligt rekommendationerna inte heller någon autoinjektor längre. Läs mer om anafylaktiska reaktioner och deras behandling på www.sffa.nu och viss.nu.

Anafylaxi – svårighetsgradering

Bedöm graden av anafylaxi 1–3 med avseende på överkänslighets-/allergireaktioner i olika organsystem samt allmänna symtom enligt tabellen nedan. Symtom från luftvägar, cirkulation och/eller kraftig allmänpåverkan krävs. Graden bestäms av det organsystem som har den svåraste nivån.

Eva Wikström Jonsson, docent, klinisk farmakolog, ledamot i Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för lung- och allergisjukdomar

1. Artikeln har tidigare publicerats i Tidningen Evidens, nr 3 2014 Pdf, 843.3 kB..