Experten svarar: Är osteoporosprofylax vid kortisonbehandling indicerat oavsett ålder?

För att få bra resultat av behandling med osteoporosläkemedel gäller det att finna och behandla patienter med riskfaktorer som obehandlade medför en hög risk för fraktur. Vi vet att två grupper som är kraftigt i riskzonen är patienter med tidigare fraktur efter lågenergivåld och patienter som under längre tid behandlas systemiskt med kortisonpreparat.

Vi vet att andra riskfaktorer förstås spelar in för frakturrisken även hos dessa patienter. Man får därför även hos kortisonbehandlade patienter väga in dessa andra riskfaktorer när vi väljer vilka patienter som bör behandlas. Ålder är där en viktig riskfaktor men det är svårt att ange exakta åldersgränser. Postmenopausala kvinnor och patienter som tidigare har haft osteoporosfraktur är riskgrupper som man bör vara mycket frikostig med att behandla. Patienter med kraftig inflammatorisk sjukdom till exempel reumatiska sjukdomar och inflammatorisk tarmsjukdom bör också i hög utsträckning behandlas, inte minst den senare gruppen som ju även riskerar försämrat upptag av kalcium i tarmen.

Unga kvinnor och unga-medelålders män är inte lika självklara att alltid behandla. För dessa grupper och patienter med få andra svagare riskfaktorer kan en tidigt genomförd bentäthetsmätning ge vägledning huruvida man bör ge behandling eller inte. Kvinnor i fertil ålder bör inte behandlas utan adekvat antikonception. Om man har en patient med högre dos kortison under längre tid och känner sig osäker är det bättre att behandla en gång för mycket än att avstå från behandling.

Enligt läkemedelsverkets rekommendation ska postmenopausala kvinnor och män ≥ 50 år som bedöms ha en förhöjd risk för fraktur erbjudas benspecifik behandling om de behandlas med prednisolon ≥ 5 mg/dag under minst tre månader (I/A).