Vaccinationsskydd för medarbetare i vård och omsorg

Vaccination mot mässling, röda hund, påssjuka, polio, stelkramp och difteri ingår i barnvaccinationsprogrammet och utgör det så kallade grundskyddet som rekommenderas till hela befolkningen. För några av dessa sjukdomar finns även specifika rekommendationer för vissa medarbetare i vården och därtill rekommenderas skydd mot ytterligare sjukdomar. Nedan går vi igenom vad som gäller för olika grupper av medarbetare.

Mässling

Alla medarbetare inom vården rekommenderas att vara skyddade mot mässling. Eftersom smittan är luftburen handlar det om alla som arbetar i vårdlokalerna, förutom medarbetare med patientnära arbete även till exempel receptionister och annan administrativ personal samt lokalvårdare. Vaccination ska erbjudas dem som inte säkert är immuna. Som immun räknas den som har haft sjukdomen eller fått två doser vaccin. Vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund infördes i det nationella barnvaccinationsprogrammet till barn födda från 1981. Om man inte är helt säker på om man haft mässling eller osäker på antal doser, rekommenderas ytterligare en dos. Mässling är oerhört smittsamt och smittspårningar kring konstaterade fall blir ofta omfattande.

Hepatit B

Skydd mot hepatit B rekommenderas alla i vården som kan ha en yrkesmässig risk för blodexponering. Utöver medarbetare med patientnära arbete kan det handla om till exempel lokalvårdare. Eftersom vuxna inte rutinmässigt är vaccinerade mot hepatit B är detta en vaccination som de allra flesta ska erbjudas i samband med nyanställning i vården. Hepatit B-vaccin ingår inte i barnvaccinationsprogrammet, men ges i många regioner sedan ett tiotal år.

Säsongsinfluensa

För att minska risken att patienter som har risk för svår sjukdom vid influensainfektion smittas, rekommenderas alla som arbetar nära dessa patienter att årligen vaccinera sig mot säsongsinfluensa.

Vattkoppor

Gravida, nyfödda och immunsupprimerade personer ska särskilt skyddas från vattkoppor. Därför rekommenderas vaccination till medarbetare som inte säkert är immuna och som arbetar inom ­mödra-, förlossnings- och neonatalvård, övrig barnsjukvård, akutmottagningar och primärvård samt de som vårdar immunsupprimerade patienter. Som immun räknas den som har haft sjukdomen eller fått två doser vaccin. I Sverige drabbas nästan alla av vattkoppor som barn, men bland dem som är uppvuxna i varmare länder har inte lika många genomgått sjukdomen som små. Sjukdomen kan vara besvärlig som vuxen.

Röda hund

Infektion med rubella (röda hund) under graviditet kan ge svåra fosterskador. Kvinnor i barnafödande ålder som har patientnära arbete rekommenderas vaccination om de inte säkert är immuna. Som immun räknas den som har haft sjukdomen eller fått två doser vaccin. För att skydda gravida patienter ska även alla icke-immuna medarbetare inom mödrahälsovård erbjudas vaccination.

Difteri

Till sist rekommenderas vaccinationsskydd mot difteri särskilt till medarbetare inom mödra-, förlossnings- och neonatalvård, övrig barnsjukvård, akutmottagningar och primärvård samt de som vårdar immunsupprimerade patienter. För alla de som följt barnvaccinationsprogrammet handlar det om en påfyllnadsdos vart 20:e år. För övriga behövs en individuell bedömning.

Vad gäller vaccination mot covid-19, tuberkulos, pneumokocker, meningokocker, kikhosta, hepatit A, polio, stelkramp och påssjuka finns inga ­specifika rekommendationer för medarbetare i vården.

Varför?

Att medarbetare i vård och omsorg har ett fullgott skydd mot sjukdomar som är möjliga att förebygga med vaccination är viktigt både ur ett patientsäkerhetsperspektiv och ett arbetsmiljöperspektiv. Vårdgivaren har ansvar att minimera riskerna för att patienter utsätts för smitta när de får vård. Som arbetsgivare har vårdgivaren även ansvar att förebygga risker för att arbetstagaren blir smittad eller utsätts för ohälsa i arbetet. Det finns också tänkbara vinster med ett fullgott vaccinationsskydd hos medarbetare ur ett verksamhetsperspektiv, till exempel genom att förhindra att många medarbetare på en avdelning eller mottagning är sjuka i influensa samtidigt.

Arbetsgivarens ansvar

Vårdgivaren har alltså ansvar för att medarbetarens behov av kompletterande vaccinationer ses över. Bedömning baseras på tidigare vaccinationer och genomgångna sjukdomar, om medarbetaren tillhör någon riskgrupp och vilka arbetsuppgifter som planeras. Bedömningen görs lämpligen genom företagshälsovården. De vaccinationer som medarbetaren bedöms behöva ska erbjudas av arbetsgivaren utan kostnad för medarbetaren. Arbetsgivaren kan inte kräva att arbetstagaren vaccinerar sig, men däremot kan vissa vaccinationer bedömas obligatoriska i vissa vårdmiljöer. För studenter i vårdmiljö har huvudmannen för utbildningen motsvarande ansvar som arbetsgivaren.

Katarina Widgren, Smittskydd Stockholm, Veronica Woxén, Smittskydd Stockholm, Maria Rotzén Östlund, Smittskydd Stockholm, Ann-Christine Sjöblom, Liljeholmens akademiska vårdcentral
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för vaccinationer