Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Cetirizin

Sammanfattning

Persistens. Det kan inte uteslutas att cetirizin är persistent, då data saknas.
Bioackumulering. Cetirizin har låg potential att bioackumuleras.
Toxicitet. Det kan inte uteslutas att cetirizin är toxiskt, då data saknas.
Risk. Användningen av cetirizin har bedömts medföra låg risk för miljöpåverkan.

Uppgiften om bioackumulation baseras på tidigare miljöinformation. Miljöinformation saknas på fass.se (2022-06-30). Det är frivilligt för tillverkare att lämna uppgifter om miljöpåverkan på fass.se. Risken se rapporten Goodpoint 2019.

Detaljerad information

Läkemedelsrester i vattenmiljön

Cetirizin har tidigare hittats i renat avloppsvatten, ytvatten och dricksvatten inom Stockholms län (2005–2012). Cetirizin ingår inte bland de läkemedel som analyseras under senare år. Studier från Stockholms avloppsreningverk har visat på låg reningsgrad för cetirizin.

Rapport Goodpoint 2019

Jämförande bedömning av miljörisk vid användning av antihistaminerna desloratadin, cetirizin, loratadin, ebastin, klemastin och fexofenadin (Rapport Goodpoint 2019).

"Sammanfattande bedömning baserad på (förväntad) vattenexponering i relation till toxicitet och interaktion med måltavlor. Användning av klemastin (Tavegyl) bedöms utgöra en risk för påverkan på akvatiska organismer. Det stödjs av att uppmätta koncentrationer i miljön stämmer väl överens med predikterade halter, dessa halter bedöms, trots att de är mycket låga, kunna ansamlas i fisk till terapeutiska koncentrationer givet dess höga fettlöslighet (för vilken det finns en rimlig konsensusbedömning), och slutligen har halter över Cmax detekterats i vild fisk. Effektstudier på akvatiska organismer saknas för klemastin, så bedömningen baseras helt på ovanstående. Vilken typ av effekt en farmakologisk påverkan av histaminreceptorer via klemastin kan förväntas ge, och hur allvarliga dessa är, är således inte undersökt. Risken för påverkan är betydligt lägre, men inte försumbar, för fexofenadin. Övriga antihistaminer utgör en låg risk baserat på förväntad exponering och sannolikheten att ansamlas i biota till nära terapeutiska koncentrationer, samtidigt är bedömningen osäker på grund av bristfälliga effektdata. Ett utbyte av klemastin mot vilken som helst av övriga undersökta antihistaminer förordas ur miljösynpunkt."

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm