Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Empagliflozin

Sammanfattning

Persistens. Empagliflozin bryts ned i miljön. Empagliflozin bildar dock en persistent metabolit (M3).
Bioackumulering. Empagliflozin har låg potential att bioackumuleras.
Toxicitet. Empagliflozin har låg kronisk toxicitet.
Risk. "Oavsett om riskbedömningen baseras på fiskplasmamodellen ..., på standardiserade ekotoxikologiska tester ... eller på mer specifika, subletala effekter på fisk bedöms miljörisken för alla fyra undersökta SGLT-2 hämmare (red. tillägg: dapagliflozin, empagliflozin, ertugliflozin och kanagliflozin) som mycket låg. Beroende på hur man viktar olika effektmått och miljöegenskaper skulle risken öka eller minska något om en substans byts ut mot en annan, men oavsett skulle miljörisken bedömas som mycket liten, givet dagens kunskapsläge. Inga utbyten förordas därför ur miljörisksynpunkt."

 

Denna sammanfattande information kommer från Fass och utredningsrapport. Risken kommer från utredningen av Goodpoint 2026.

Detaljerad information

Allmänt om utredningsrapporter

Sedan 2006 finns krav på att det företag som ansöker om godkännande för försäljning av läkemedel inom EU ska göra en miljöriskbedömning (ERA) för de aktiva läkemedelssubstanserna. Delar av miljödata finns i den publika utredningsrapporten (PAR/EPAR för centralt godkända läkemedel). Miljöhänsyn vägs inte in i nytta-/riskförhållandet för humanläkemedel. Om nya data tillkommer efter godkännande som kräver en uppdatering av miljöriskbedömningen, ska en ändringsansökan (”type IB C.I.z variation”) skickas in till läkemedelsmyndigheten.

PEC (predicted environmental concentration)-värdena som används för uträkning av risk i tillverkarnas utredningsrapporter baseras på beräknad användning av den läkemedelsprodukt som utredningen avser + eventuellt andra produkter från samma företag, inte av alla läkemedel som innehåller samma aktiva substans.

Utredningsrapport Glyxambi 2016

Det finns flera utredningsrapporter för Jardiance (empagliflozin), Glyxambi (empagliflozin, linagliptin) och Synjardy (empagliflozin, metformin) med miljödata om empagliflozin. Ansvarigt företag för alla tre läkemedlen är Boehringer Ingelheim. En av de första redovisas här. Därefter redovisas vad som står i en utredningsrapport för Synjardy om utvidgad indikation från 2024.

Utredningsrapport för Glyxambi om empagliflozin, 15 September 2016, EMA/749639/2016. Empagliflozin bildar en metabolit (M3).

Fara

Persistens modersubstansen: DT50, vatten = 2,3/2,1 d (r/p), DT50, sediment = 4,9/3,6 d (r/p), DT50, hela systemet = 2,5/2,5 d (r/p), r=flod, p=damm, DT50-värden korrigerade till 12°C. Konklusion: inte P.
Persistens metabolit M3: DT50, sediment = 169/125 (r/p), DT50-värden korrigerade till 12°C. Konklusion: P. "Empaglifozin forms a persistent metabolite (M3)."

Bioackumulation: Log Kow = 1,73, dvs. inte B.

Kronisk toxicitet: Finns NOEC för tre trofinnivåer, lägst NOEC för fisk 2400 mikrog/L.

Risk

Risken, PEC/PNEC, uträknad från data i assessment report från ett europeiskt perspektiv:
PEC = 0,125 mikrog/L.
PNEC = Lägsta NOEC, 2400 mikrog/L/10 (bedömningsfaktorn (AF) för kroniska studier med tre trofinivåer) = 240 mikrog/L.
PEC/PNEC = 0,00052 vilket ger risken försumbar.

Utredningsrapport Synjardy 2024

Utredningsrapport för Synjardy om empagliflozin för utvidgad indikation, EMA/464344/2024.

Fara

Persistens: Modersubstansen empagliflozin har korta halveringstider i vatten (2,3–2,6 dagar) och sediment (4,1–5,5 dagar). Däremot är vissa transformationsprodukter mycket persistenta: TP M3 är mycket persistent i sediment och TP M12 är mycket persistent i vatten. TP står för Transformation Product. I OECD 308‑studier i vatten‑sedimentsystem hade modersubstansen mycket korta halveringstider: cirka 1,1–1,2 dagar i vatten och 1,9–2,6 dagar i sediment. Halveringstiden i hela systemet var cirka 1,3 dagar. En betydande andel (25–26 %) fördelades till sediment. Resultaten visar att ämnet bryts ned snabbt men att en tydlig övergång till sediment sker.

Bioackumulation: Log Kow = 1,73.

Toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste fisk NOEC 2400 mikrog/L.

Risk

Risken, PEC/PNEC, uträknad från data i utredningsrapport från ett europeiskt perspektiv:

Justerad PECytvatten = 0,00034 mikrog/L.

PNEC = Lägsta NOEC, 2400 mikrog/L/10 (bedömningsfaktorn (AF) för kroniska studier med tre trofinivåer) = 240 mikrog/L.

PEC/PNEC = 0,0000014 vilket ger risken försumbar.

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Glyxambi om empagliflozin från Boehringer Ingelheim (hämtad 2026-01-13).

Utsöndring (metabolism)

Efter oral administrering av empagliflozin återfanns största delen av den radioaktiva dosen i urin (54,4 %) och feces (41,1 %). Oförändrat empagliflozin var den dominerande komponenten i både urin och feces och stod för 43,5 % respektive 82,9 % av radioaktiviteten. De mest förekommande metaboliterna i urin var två glukuronidkonjugat (7,8–13,2 % av dosen), och i feces en tetrahydrofuranring‑öppnad karboxylsyremetabolit (1,9 % av dosen). Därför bör miljöriskbedömningen baseras på data för modersubstansen.

Fara

Persistens: Empagliflozin är inte lättnedbrytbart enligt OECD 301B (0 % nedbrytning). I en OECD 308‑studie försvann substansen dock snabbt från vattenfasen med korta DT₅₀‑värden i både vatten och sediment, samtidigt som flera transformationsprodukter bildades. Mindre än 15 % av modersubstansen återstod efter 120 dagar. Utifrån dessa samlade data bedöms empagliflozin brytas ned i miljön.

Bioackumulation: Fördelningskoefficienten n‑oktanol/vatten bestämdes i en OECD 107‑studie (GLP) till 1,73 vid pH 7,0.

Kronisk toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste fisk (Danio rerio) "NOEC 35d (length, wet weight, dry weight)" = 2400 mikrog/L.

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2022. PEC/PNEC = 0,00030 vilket ger risken försumbar.

Miljöutredning från Goodpoint 2026

"Oavsett om riskbedömningen baseras på fiskplasmamodellen ..., på standardiserade ekotoxikologiska tester ... eller på mer specifika, subletala effekter på fisk bedöms miljörisken för alla fyra undersökta SGLT-2 hämmare (red. tillägg: dapagliflozin, empagliflozin, ertugliflozin och kanagliflozin) som mycket låg. Beroende på hur man viktar olika effektmått och miljöegenskaper skulle risken öka eller minska något om en substans byts ut mot en annan, men oavsett skulle miljörisken bedömas som mycket liten, givet dagens kunskapsläge. Inga utbyten förordas därför ur miljörisksynpunkt."

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm