Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Eprosartan

Sammanfattning

Fara 3 P 3 B 0 T 0 Risk Se nedan

Uppgifterna om fara baseras på tidigare miljöinformation på fass.se. Miljöinformation saknas på fass.se (2019-11-27). T-värdet i faropäng avser kronisk toxicitet. Det är frivilligt för tillverkare att lämna uppgifter om miljöpåverkan på fass.se. För risken se rapporten Goodpoint 2019.

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Teveten (eprosartan) från Abbott (hämtad 2013-07-02).

Fara

Persistens: "The results of the available degradation tests justify the phrase “Eprosartan is potentially persistent”."

Bioackumulation: "Log Dow -0.614 at pH 6.83. The octanol/water partition coefficient (log Kow) of eprosartan was experimentally determined to be -1.43 at pH 7.4. [...] As the adsorption rate of eprosartan in soil is small and the octanol/water partition coefficient is low, it can be concluded that the phrase “Eprosartan has low potential for bioaccumulation” is justified."

Toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste fisk (Brachydanio rerio) NOEC 70 000 mikrog/L.

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2011. PEC/PNEC = 0,0000064 vilket ger risken försumbar.

Läkemedelsrester i vattenmiljön i Region Stockholm

Eprosartan har hittats i renat avloppsvatten i Region Stockholm under 2018.

Rapport Goodpoint 2019

Jämförande bedömning av miljörisk vid användning av angiotensin II-antagonisterna kandesartan, losartan, valsartan, irbesartan, eprosartan samt telmisartan (Rapport Goodpoint 2019).

"Angiotensinreceptorblockerare är relativt stabila och kan nå vattenmiljön i koncentrationer som är högre än för många andra läkemedel. De är alla fettlösliga vilket tyder på hög potential för biokoncentration i biota, vilket dokumenterats för irbesartan, emedan telmisartan inte biokoncentrerar i proportion till dess mycket höga fettlöslighet. För övriga substanser saknas biokoncentrationsdata. Måltavlan är konserverad i fisk men inte ryggradslösa djur och alger. Tillväxtstudier (28–32 dagar) på fisk för fyra av substanserna (kandesartan, losartan, valsartan, irbesartan) visar dock på låg toxicitet, men mekanismbaserad effektdata saknas helt för alla.

Baserat på ovanstående kan ingen av angiotensinreceptorblockarna tillskrivas ”hög” miljörisk, samtidigt sticker irbesartan ut som en substans med högre risk än övriga, givet de data som finns tillgänglig. Försäljningen av irbesartan är låg i relation till kandesartan och losartan. 2018 förskrevs drygt 18 gånger mer losartan än irbesartan och drygt 18 gånger mer kandesartan än irbesartan i Sverige (i DDD räknat, exkluderat kombinationspreparat). Om irbesartan genomgående byttes ut mot losartan eller kandesartan skulle därför sannolikt halterna av losartan alternativt kandesartan i miljön endast öka med runt 6% i medeltal och därför öka miljörisken för dessa marginellt, men det skulle eliminera miljörisken med irbesartan. Det ska dock nämnas att miljörisken är oklar för alla undersökta substanser.

Baserat på halter av irbesartan över CEC i svenska ytvatten, samt biokoncentration i vild fisk och en relativt stor persistens i avloppsreningsverk och miljö finns det en riskbild som bör undersökas vidare. Skälen för utbyte av irbesartan är i dagsläget måttliga, och läget är svårbedömt. Ett utbyte av irbesartan mot endera losartan eller kandesartan kan vara motiverat, primärt baserat på att miljöexponeringen för losartan eller kandesartan skulle öka endast marginellt."

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm