Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Kandesartan

Sammanfattning

Denna sammanfattande information om persistens, bioackumulering och toxicitet kommer från Fass. Risken är från rapporten av Goodpoint.

Persistens. Kandesartan är persistent.
Bioackumulering. Kandesartan har låg potential att bioackumuleras.
Toxicitet. Kandesartan har måttlig kronisk toxicitet.
Risk. Se utredningen från Goodpoint nedan.

Detaljerad information

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Candesartan Krka från Krka (hämtad 2021-06-11).

Fara

Persistens enligt OECD 308: "0.1 mg/L in overlying water with high organic matter sediment Note 3 (= results are expressed as nominal concentrations) T = 222 d.

0.1 mg/L in overlying water with low organic matter T = 97 d.

There was no significant degradation of candesartan under the test conditions. Degradation half lives for the total system could not be calculated." I Fass står: Kandesartan är potentiellt persistent. Referensgruppen för kunskapskällan Läkemedel och miljö anser att utifrån dessa resultat är en läkemedelssubstans persistent och inte potentiellt persistent, därav informationen om att kandesartan är persistent i den inledande sammanfattande informationen.

Bioackumulation enligt OECD 107: "Log D = 2.11 @ pH 5, 20 degrees C, Log D = - 0.68 @ pH 7, 20 degrees C. Since Log P < 4 the phrase ‘Candesartan has low potential for bioaccumulation’ is assigned."

Kronisk toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste fisk (Pimephales promelas) NOEC 1000 mikrog/L.

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2016. PEC/PNEC = 0,00145 vilket ger risken försumbar.

Rapport Goodpoint 2019

Jämförande bedömning av miljörisk vid användning av angiotensin II-antagonisterna kandesartan, losartan, valsartan, irbesartan, eprosartan samt telmisartan.

"Angiotensinreceptorblockerare är relativt stabila och kan nå vattenmiljön i koncentrationer som är högre än för många andra läkemedel. De är alla fettlösliga vilket tyder på hög potential för biokoncentration i biota, vilket dokumenterats för irbesartan, emedan telmisartan inte biokoncentrerar i proportion till dess mycket höga fettlöslighet. För övriga substanser saknas biokoncentrationsdata. Måltavlan är konserverad i fisk men inte ryggradslösa djur och alger. Tillväxtstudier (28–32 dagar) på fisk för fyra av substanserna (kandesartan, losartan, valsartan, irbesartan) visar dock på låg toxicitet, men mekanismbaserad effektdata saknas helt för alla.

Baserat på ovanstående kan ingen av angiotensinreceptorblockarna tillskrivas ”hög” miljörisk, samtidigt sticker irbesartan ut som en substans med högre risk än övriga, givet de data som finns tillgänglig. Försäljningen av irbesartan är låg i relation till kandesartan och losartan. 2018 förskrevs drygt 18 gånger mer losartan än irbesartan och drygt 18 gånger mer kandesartan än irbesartan i Sverige (i DDD räknat, exkluderat kombinationspreparat). Om irbesartan genomgående byttes ut mot losartan eller kandesartan skulle därför sannolikt halterna av losartan alternativt kandesartan i miljön endast öka med runt 6% i medeltal och därför öka miljörisken för dessa marginellt, men det skulle eliminera miljörisken med irbesartan. Det ska dock nämnas att miljörisken är oklar för alla undersökta substanser.

Baserat på halter av irbesartan över CEC (kritisk miljökoncentration) i svenska ytvatten, samt biokoncentration i vild fisk och en relativt stor persistens i avloppsreningsverk och miljö finns det en riskbild som bör undersökas vidare. Skälen för utbyte av irbesartan är i dagsläget måttliga, och läget är svårbedömt. Ett utbyte av irbesartan mot endera losartan eller kandesartan kan vara motiverat, primärt baserat på att miljöexponeringen för losartan eller kandesartan skulle öka endast marginellt."

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm