Noretisteron

Detaljerad information

Kommentar om Fass miljöinformation

Noretisteron har olika klassificering på fass.se. Enligt Lif (Läkemedelsindustriföreningen) sammanställer de olika läkemedelsföretagen miljöinformation för sina aktiva substanser baserat på interna studier och publicerade data. Utifrån data, som alltså kan skilja sig åt mellan olika företag, bedömer företagen miljörisken med vägledning av ”Environmental classification of pharmaceuticals at www.fass.se – Guidance for pharmaceutical companies 2012”. Svenska Miljöinstitutet (IVL) granskar bedömningen men har inte till uppgift att samordna/harmonisera miljöinformation från olika läkemedelsföretag för samma aktiva substans.

Fass miljöinformation för Primolut-Nor (noretisteron) från Bayer (hämtad 2021-04-21)

Fara

Persistens: "Ready degradability: not ready biodegradable. The biodegradability was studied in a CO₂ evolution test (OECD 301B). [...] No degradation was observed within 28 days of incubation. The results of the study on ready biodegradability justifies the phrase: Norethisterone/norethisterone acetate is potentially persistent."

Bioackumulation: Log P 2,7 vid pH 7 och 25 °C.

Toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste fisk (Danio rerio) NOEC 28 dagar = 0,005 mikrog/L.

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2018. PEC = 0,0020 mikrog/L, PNEC = 0,0005 mikrog/L. PEC/PNEC = 4 vilket ger risken medelhög. "PNEC = 0.0005 μg/L (Lowest chronic NOEC fish = 0.005 µg/L; AF 10). An assessment factor of 10 has been used despite only two tests (algae and fish) were set up as chronic tests, while for invertebrates (Daphnia magna) only an acute test has been performed. Because fish are known to be generally the most sensitive species for effects of steroid hormones and invertebrates like daphnids lack a physiological function of sex steroids, it is highly unlikely that a chronic test with Daphnia magna would result in a lower NOEC than in fish. Therefore, it is justified to use the lower assessment factor of 10."

Enligt riktlinjerna skulle AF 50 användas vid två kroniska tester. Om AF 50 (PEC = 0,0020 mikrog/L, PNEC = 0,0001 mikrog/L) används blir PEC/PNEC = 20 vilket ger risken hög.

Fass miljöinformation för noretisteron från Activelle (estradiol, noretisteron) (hämtad 2021-04-21)

Fara

Persistens: "NETA (norethisterone acetate red. anm.) is not readily biodegradable under “modified Sturm test” conditions since less than 10% of the substance was biodegraded within 28 days."

Bioackumulation: Log P_ow = 3,7. "Since Log P_ow < 4, it indicates that NETA has low potential for bioaccumulation."

Toxicitet: Det finns data för akut toxicitet för 2 trofinivåer, känsligaste grönalg 600 mikrog/L.

Risk

"Risk för miljöpåverkan av noretisteron kan inte uteslutas då det inte finns tillräckliga ekotoxikologiska data."

Fass miljöinformation för Mini-Pe (noretisteron) från Pfizer (hämtad 2021-04-21)

Fara

Persistens: Det kan inte uteslutas att noretisteron är persistent, då data saknas.

Bioackumulation: Det kan inte uteslutas att noretisteron kan bioackumuleras, då data saknas.

Toxicitet: Inga data.

Risk

Risk för miljöpåverkan av noretisteron kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.

Koncentrationer i vattenmiljön och påverkan på fisk

I olika internationella studier varierar rapporterad halt noretisteron i renat avloppsvatten från ej detekterbar till 188 ng/L (det senare förefaller vara orimligt högt) och i ytvatten från 1 till 7,5 ng/L.

Påverkan på fisk har visats i olika studier vid halter från 1 ng/L. Baserat på förskrivningsdata skulle förväntade halter nedströms svenska reningsverk kunna vara omkring 2,6 ng/L.

Rapport om gestagena preparat från Goodoint

En substans förmåga att aktivera androgenreceptorn i fisk tros också bidra till ökad risk för miljöpåverkan. Noretisteron, levonogestrel och etonogestrel aktiverar androgenreceptorn i fisk vid mycket låga koncentrationer, medan till exempel drospirenon är en mycket mindre potent androgenreceptoragonist. Risken är troligen lägre för noretisteron än för levonorgestrel sett ur risken att påverka fisk via androgenreceptorn.

Baserat på bindning till androgenreceptorn, bindning till SHBG (Sex Hormone Binding Globulin) och studier på fisk utgör noretisteron och levonogestrel en högre miljörisk än medroxyprogesteron. Bindning till SHBG tros bidra till ökad biokoncentrationsförmåga (och därmed potens) i fisk.

Beredningsformen, plåster kontra peroral beredning, har också betydelse.