Proguanil

Sammanfattning

Persistens. Proguanil är potentiellt persistent.

Bioackumulering. Proguanil har låg potential att bioackumuleras.

Toxicitet. Proguanil har måttlig kronisk toxicitet.

Risk. Användningen av proguanil (försäljningsdata Sverige 2020) har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.

Denna sammanfattande information kommer från fass.se.

Detaljerad information

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för proguanil från Malarone Junior (atovakvon, proguanil), GlaxoSmithKline AB (hämtad 2026-04-15).

Utsöndring (metabolism)

Mellan 40 % och 60 % av proguanil utsöndras via njurarna. Proguanil metaboliseras till cykloguanil (främst via CYP2C19) och 4‑klorfenylbiguanid. De huvudsakliga elimineringsvägarna är hepatisk biotransformation och renal utsöndring.

Miljöinformationen avser proguanil.

Fara

Persistens: Proguanil uppvisar mycket låg biotisk nedbrytning, med 4,03 % nedbrytning på 28 dagar i ett test för lättnedbrytbarhet (TAD 3.11) och mindre än 4 % nedbrytning på 28 dagar i ett test för inherent nedbrytbarhet (OECD 302B). Det finns inga tillgängliga data för hydrolys eller fotolys. Eftersom proguanil varken är lättnedbrytbart eller inherent nedbrytbart används frasen att proguanil är potentiellt persistent i miljön.

Bioackumulation: Log D_ow = 0,99 vid pH 7 (TAD 3.02).

Toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste alg (Selenastrum capricornutum) NOEC 250 mikrog/L.

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2020.

PEC = 0,012 mikrog/L.

PNEC = Lägsta NOEC, 250 mikrog/L/50 (bedömningsfaktorn (AF) för 2 kroniska studier) = 5 mikrog/L.

PEC/PNEC = 0,0025 vilket ger risken försumbar.

Referenser

Fass för vårdpersonal.

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm