Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Telmisartan

Sammanfattning

Fara 4 P 3 B 0 T 1 Risk Se nedan

T-värdet i faropäng avser kronisk toxicitet. Underliggande data för P, B och T kommer från Fass. För risken se rapporten Goodpoint 2019.

Utredningsrapport

Flera utredningsrapporter för olika preparat har återfunnits på EMAs webbplats dock utan tillgängliga data för miljöriskbedömningen, till exempel utredningsrapport för telmisartan från Twynsta (telmisartan, amlodipin) 22 July 2010, EMA/576613/2010.

"The applicant provided a revised environmental risk assessment for the active ingredients telmisartan and amlodipine. Some minor corrective changes in the Phase II assessment of telmisartan were included. The changes made for telmisartan have no influence on the overall conclusion of the risk assessment of telmisartan. [...] The applicant provided a revised environmental risk assessment for the active ingredients telmisartan and amlodipine. However, a study on sediment dwelling organisms is missing and is requested as a Follow Up Measure." Ingen sådan information har återfunnits på EMAs webbplats.

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Micardis (telmisartan) från Boehringer Ingelheim (hämtad 2019-11-27).

Fara

Persistens: "Telmisartan was not readily biodegradable (FDA, TAD 3.11, GLP). Further, in an OECD Guideline 308 simulation study, Telmisartan was considered persistent. Based on these combined data, Telmisartan is considered “potentially persistent”." Se Fass för detaljer.

Bioackumulation: "BCF of 5 in fish was derived in an OECD 305."

Kronisk toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste alg (Desmodesmus subspicatus) NOEC 490 mikrog/L.

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2016. PEC/PNEC = 0,00027 vilket ger risken försumbar.

Läkemedelsrester i vattenmiljön

Telmisartan har hittats i renat avloppsvatten och ytvatten i Region Stockholm under 2018.

Rapport Goodpoint 2019

Jämförande bedömning av miljörisk vid användning av angiotensin II-antagonisterna kandesartan, losartan, valsartan, irbesartan, eprosartan samt telmisartan (Rapport Goodpoint 2019).

"Angiotensinreceptorblockerare är relativt stabila och kan nå vattenmiljön i koncentrationer som är högre än för många andra läkemedel. De är alla fettlösliga vilket tyder på hög potential för biokoncentration i biota, vilket dokumenterats för irbesartan, emedan telmisartan inte biokoncentrerar i proportion till dess mycket höga fettlöslighet. För övriga substanser saknas biokoncentrationsdata. Måltavlan är konserverad i fisk men inte ryggradslösa djur och alger. Tillväxtstudier (28–32 dagar) på fisk för fyra av substanserna (kandesartan, losartan, valsartan, irbesartan) visar dock på låg toxicitet, men mekanismbaserad effektdata saknas helt för alla.

Baserat på ovanstående kan ingen av angiotensinreceptorblockarna tillskrivas ”hög” miljörisk, samtidigt sticker irbesartan ut som en substans med högre risk än övriga, givet de data som finns tillgänglig. Försäljningen av irbesartan är låg i relation till kandesartan och losartan. 2018 förskrevs drygt 18 gånger mer losartan än irbesartan och drygt 18 gånger mer kandesartan än irbesartan i Sverige (i DDD räknat, exkluderat kombinationspreparat). Om irbesartan genomgående byttes ut mot losartan eller kandesartan skulle därför sannolikt halterna av losartan alternativt kandesartan i miljön endast öka med runt 6% i medeltal och därför öka miljörisken för dessa marginellt, men det skulle eliminera miljörisken med irbesartan. Det ska dock nämnas att miljörisken är oklar för alla undersökta substanser.

Baserat på halter av irbesartan över CEC i svenska ytvatten, samt biokoncentration i vild fisk och en relativt stor persistens i avloppsreningsverk och miljö finns det en riskbild som bör undersökas vidare. Skälen för utbyte av irbesartan är i dagsläget måttliga, och läget är svårbedömt. Ett utbyte av irbesartan mot endera losartan eller kandesartan kan vara motiverat, primärt baserat på att miljöexponeringen för losartan eller kandesartan skulle öka endast marginellt."

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm